På kvällen den nionde november 1938 inleddes det första av två skräckens dygn för judar i det Tyska riket. Nazi-regimen i Berlin gav klartecken för en organiserad pogrom riktad mot judar och judisk egendom i Tyskland och Österrike. Mer än 1000 synagogor brändes, ett hundratal personer dödades på plats och knappt 30 000 judiska män deporterades till koncentrationsläger. Vi vet att 2000 av dem dog inom tre månader. Det krossade glas som gnistrade som kristall på städernas gator kom från skyltfönstren till mer än 7000 förstörda butiker med judisk anknytning och från bostäder som plundrades och vandaliserades av SA-styrkor och civila lynchmobbar.

Med den bakgrunden startades på 1980-talet årliga demonstrationer i Göteborg dem nionde november. på gemensamt initiativ från den antinazistiska rörelsen i Göteborg som var dominerad av vänsterorganisationer och Judiska församlingen. Deltagandet var under många år mycket brett, med allt från borgerliga partier till yttersta vänstern samt olika minoritetsorganisationer.

Men efter två händelser på 1990-talet, dels när dåvarande KPMLr drev igenom att palestinafrågan skulle tas upp i demonstrationen, dels ett år då ett stort svartklätt och svartlmaskerat block skrämde slag på många äldre judar så splittrades manifestationen i två. En ledd av judiska församlingen och med deltagande av främst borgerliga partier i övrigt och en dominerad av vänstern inklusive socialdemokraterna.

Efter händelserna i Göteborg år 2001 försökte socialdemokraterna och vänsterpartiet inklusive deras ungdomsförbund förbjuda den yttersta vänstern att delta i den vänsterdominerade manifestationen. Något som i praktiken skulle inneburit en uteslutning av hela den antinazistiska rörelsen i Göteborg. Men just därför kunde det inte genomföras utan yttersta vänstern och alla antirasistiska organisationer deltog ändå i fackeltåget. Den av judiska församlingen dominerade manifestationen forsatte äga rum varje år.

Året efter försöken att utesluta lämnade SSU, Ung Vänster, socialdemokrater och Vänsterpartiet samarbetet. Olika antirasistiska organisationer (i sin tur dominerade av syndikalister, anarkister och Socialistiska Partiet) kom att dominera och olika initiativ till att samordna de två existerande manifestationerna togs. Ingen samordning kunde ordnas. För att minska motsättningarna infördes i denna veva förbud mot nationsflaggor av olika slag i fackeltåget. Detta förbud har sen dess upprepats varje år. Det hela fortsatte på samma sätt i flera år. Försök till samordning, försök till en gemensam manifestation gjorde varje år utan att lyckas.

Efter några år kom Kommunistiska Partiet (KP, tidigare KPMLr), RKU, Ung Vänster, Vänsterpartiet och Rättvisepartiet Socialisterna (RS) åter med bland arrangörerna. I slutet av 2000-talets första årtionde kom Judar för Israelisk-Palestinsk Fred (JIPF) med bland arrangörerna och de kom alltefterhand att få en mer dominerande roll. Det blev därefter ett starkt fokus på att försöka samordna det vänsterdominerade fackeltåget med andra organisationer inklusive Judiska församlingen. Något som i sin tur ledde till att RS ett år ordnade en tegen manifestation. Det året var det alltså tre olika arrangemang. Huvudsaklig anledning till deras eget arrangemang var förbudet mot partifanor.

2012 var fackeltåget betydligt bredare arrangörsmässigt än tidigare under 2000-talet då flera minoritetsorganisationer deltog igen. Genom att förbudet mot partifanor inte fanns kvar fick demonstrationen emellertid en stark vänsterprägel rent visuellt. Något som kritiserades kraftigt av olika minoritetsorganisationer i efterhand.

Kritiken ledde i sin tur till krav på förbud mot partifanor och nedtoning av fackeltågets vänsterprägel i årets förberedelsarbete för fackeltåg och manifestation den 9 november. Även judiska församlingen bjöds inte till planeringsmöten för att om möjligt samordna det hela med dem. Detta lyckades och årets kristallnattsmanifestation blir därför den bredaste på länge. Med deltagande av representanter från fler antrasistiska organisationer, de flesta minoritetsgrupper som utsattes för nazisternas förföljelse på 1930-talet och de flesta av dem som utsätts för olika former av rasism och etnisk diskriminering idag. Judar, romer, resande, HBT, muslimer, svarta och handikappade. Den politiska bredden är också stor, med allt från borgerliga politiker och ungdomsförbund till yttersta vänstern i form av SP och Internationella Socialister (IS).

Förbudet mot partifanor och nedtoningen av vänsterprägeln fick dock RS att lämna samarbetet. Även Vänsterpartiet lämnade samarbetet, synbarligen av samma skäl, men det enda skäl man officiellt uppgivit är att planeringsmöten präglade av odemokratiska strukturer och härskartekniker. KP och RKU lämnad av andra skäl, man var inte nöjda med tidpunkten för fackeltåget då man vill ha det tidigare på dagen. Syndikalistiska Ungdomsförbundet (SUF) lämnade samarbetet av okända skäl. Dessa organisationer ordnar tillsammans och med en del andra en egen manifestation.

Anders Svensson/medlem i Socialistiska Partiet