månadsarkiv: september 2017

Alla till Heden 30/9!

Uttalande från Socialistiska Partiet i Göteborg:

Samling mot nazismen 30 september!

Att nazisterna i NMR fått tillstånd att paradera i centrala Göteborg 30 september är mycket allvarligt. Det är en del i försöken från denna terrorgrupp att komma ut i offentligheten för att vidare kunna sprida sitt hat och bereda vägen för fler våldsdåd. Att tro att det är möjligt att tiga ihjäl sådana grupper är inte bara naivt, tvärtom är det direkt farligt. Nazisterna vill behärska gatorna genom hot och våld för att skrämma vanliga människor till tystnad och passivitet. Och därför är det av avgörande betydelse för ett solidariskt samhälle att de inte lyckas med detta förhatliga uppsåt. Varken nu på lördag i Göteborg eller vid andra tillfällen.

Att vi inte heller kan förlita oss till staten eller de etablerade politiska partierna har förspelet till lördagens manifestation tydligt visat. Polisen, som givit nazisterna tillstånd att paradera några hundra meter från Göteborgs synagoga på Jom Kippur-dagen (som förvaltningsrätten nu har ändrat på), tipsar nazisterna om hur de skall undvika att bli gripna för lagöverträdelser och bygger burar i källaren där de planerar att anhålla motdemonstranter som inte har begått något brott. Samtidigt planerar partierna i fullmäktige att hålla en manifestation dagen innan på Gustav Adolfs torg istället för att solidarisera sig med de folkliga protesterna mot nazisternas hatmarch på Heden dagen efter. Detta visar bara att de etablerade partierna fjärmar sig mer och mer från vanligt folk och försöker passivisera sina egna medlemmar till lördagens viktiga manifestation.

Nazisterna kan inte heller mötas med individuella angrepp med våld av självutnämnda politiska förtrupper. Sådana taktiklösa tilltag slutar oftast i meningslösa konfrontationer mot polisen och med negativa skrivier på förstasidorna i tidningarna. Detta leder i sin tur bara till en politisk återvändsgränd med minskad folklig mobilisering och fokus på vänsterns våldsmetoder.
Det som krävs är en massiv och bred mobilisering av alla motståndare till den rasistiska skuggmiljöns stormtrupper. Då måste också alla som deltar vara eniga om syfte och taktik. Ingen har rätt att använda en sådan manifestation som kuliss för sin egen destruktiva aktivitet. På lördag finns inget utrymme för sekterism, organisationsegoism eller dolda dagordningar. Alla demokratiska krafter värda namnet är skyldiga att sluta upp mot nazismens hatiska budskap på våra gemensamma gator och torg i Göteborg.

Organiserade och gemensamma åtgärder för säkerhet och självskydd är också nödvändiga, det visar erfarenheterna från otaliga tillfällen och behöver organiseras i god tid innan. Det är ofta en förutsättning för att demonstrationer ska kunna bli så säkra och fredliga som vi vill. Socialistiska Partiet kommer att göra vad vi kan för att den anti-nazistiska manifestationen ska bli så stor, stark, bred och fredlig som möjligt.

Fascism och rasism av alla de slag slag behöver bemötas när den visar sitt fula tryne på gatan. Men det viktigaste sättet att bekämpa den på lång sikt är att slå mot den uppochnervända världsbild de predikar, där motsättningarna går mellan folk och nationer och inte mellan klasser. Det gör vi framför allt genom att gemensamt ta strid för våra intressen på arbetsplatser och i samhället i stort. En av de viktigaste sakerna är att mobilisera på arbetsplatserna. Nazismen är en svuren fiende till allt vad facklig organisering heter och alla stadens fackföreningar, på de enskilda arbetsplatserna och på högre nivåer, borde ha sin självklara plats i protesterna. När ekonomiska och sociala intressen står på spel då måste vi hålla samman mot våra verkliga motståndare, de kapitalägare som tjänar på att arbetare och tjänstemän splittras. När vi uppträder som kollektiv är det lätt att visa att hathögerns svar är felaktiga och deras falska gemenskaper är farliga för den stora majoriteten.

Inga nazister i Göteborg!

Alla till Heden 30 september!

Avdelningsstyrelsen för SP i GBG

Offentligt möte: Den ryska arbetarrevolutionen

 

I november månad släpper Bokförläggarna Röda Rummet en ny bok om ryska revoltionen som i år firar 100 år. Bokens redaktör Paul Le Blanc, historiker och aktivist från U.S.A., kommer till Göteborg och talar om ryska revolutionen utifrån texterna i boken (nedan följer en presentation av Paul Le Blanc). Mötet kommer tolkas till svenska då Paul pratar engelska. Förordet till ”Den ryska arbetarrevolutionen” skriven av socialisten Peter Widén:

”Den bok du just nu har i dina händer är explosiv. Det är hundra år sedan den händelse som John Reed beskrev i sin ögonvittnesskildring: ”Tio dagar som skakade världen”. Det är alltså inte bara för att det är jämt hundra år sedan den ryska oktoberrevolutionen inträffade som vi i Bokförläggarna Röda Rummet ger ut denna antologi. Vi är övertygade om att oktoberrevolutionen skakade världen, blev en bestämmande faktor för de följande 100 åren, och att lärdomarna från den är ett måste för varje rörelse som vill skaka världen igen.

Den ryska oktoberrevolutionen har utsatts för systematiska lögnkampanjer och falska historieskrivningar. Från borgerligt såväl som från stalinistiskt håll. Stalinister har ju paradoxalt nog samma intresse som borgerliga propagandister att framställa stalinismen som den naturliga följden av bolsjevikernas oktoberrevolution. Textförfattarna i denna bok kommer att visa hur fel borgare och stalinisters har.

De sista 20 åren har borgerliga historiker och propagandister producerat hyllmeter med attacker på oktoberrevolutionen. ”Oktoberrevolutionen var ingen revolution utan en kupp iscensatt av Lenin och hans anhängare” får vi höra. Stalinismen utmålas som den självklara konsekvensen av revolutionen och så vidare. Jag ska inte här gå in på alla dessa argument och försöka bemöta dem. Det görs nämligen av Paul LeBlanc, Ernest Mandel och David Mandel i sina bidrag till denna antologi. Du som läsare har en lögnavslöjande, mytkrossande, tankeväckande och entusiasmerande läsning framför dej.

Men varför detta oresonliga och logikföraktande hat från borgerliga historiker och intellektuella mot oktoberrevolutionen? Därför att de frågor som ställdes på sin spets är i princip de samma som vi brottas med idag. Ska vi ha ett samhälle med profit och minoritetsstyre som drivkraft eller finns det en annan väg för mänskligheten.

Idag står också så många andra saker på spel. Den kapitalistiska rovdriften på miljön, med bland annat klimatförändringarna som ett gigantiskt hot hängande över oss. Vapenutvecklingen och imperialistmakternas återupptäckt (efter baksmällan efter andra världskriget) av kriget som en lämplig metod att lösa det mesta med. Den nyliberala ångvälten som demolerar allt vad välfärdssystem heter, system som också byggdes upp efter andra världskriget. Med mera.

För den härskande borgerligheten är det livsviktigt att sprida uppfattningen att det inte finns något annat som fungerar än deras kapitalism. Alla exempel på att vanliga arbetande människor trätt in på den politiska arenan måste stämplas som avskräckande exempel. Och oktoberrevolutionen handlade verkligen om att de arbetande, de förtrampade och föraktade klev in på arenan. Oktoberrevolutionen skickade en våg av hopp till världens alla förtryckta. Många har idag säkerligen svårt att förstå vidden av den entusiasm som den ryska revolutionen väckte. Men den skapade också en skräck och ett hat hos de besuttna och mäktiga. Ett hat som sitter i. Högerns hysteriska propaganda var i grunden densamma som då. Även om den i alla aspekter inte var identisk. Idag använder inte borgerliga ledarskribenter och intellektuella antisemitismen i sina texter om den ryska revolutionen. Då gjorde dom det. Flera av den ryska revolutionens ledande personligheter hade judisk bakgrund och antisemitismen var en integrerad del i högerns kampanjer mot revolutionen.

Paul Le Blanc visar på borgerliga intellektuellas massiva förakt för oss vanliga arbetare när han i sin text citerar historikern och propagandisten Orlando Figes: ” Bolsjevikiska intellektuella med sin idealiserade syn på vad arbetare stod för, var dömda att bli överkörda av ”arbetarnas” verkliga inriktning: underhållning och sprit”. (vaudeville and vodka).
Och Figes är inte ensam i sitt förakt mot oss arbetare. Deras tirader mot oktoberrevolutionen kan kokas ner till följande budskap: ”Om ni arbetare försöker störta vår kapitalism så blir resultatet totalitär stalinism. Det är denna stalinism eller vår kapitalism ni har att välja på.” Underförstått är att ni arbetare aldrig kan styra. Antingen styr vi eller en stalinistisk elit.
Och naturligtvis vill man få oss att föredra deras kapitalistiska styre. Med bakgrund av detta förstår man de fanatiska angreppen på och lögnerna om oktoberrevolutionen. Eftersom den just innebar att de arbetande och föraktade kunde utmana och kunde skapa former som pekade mot en demokratisk socialism. David Mandels kapitel om fabrikskommittéerna är här oerhört intressant. Den visar hur arbetarna bit för bit och trevande utmanar kapitalägarna om kontrollen i fabrikerna. Den visar hur de olika delarna av arbetarrörelsen ställer sej till kampen för arbetarkontroll. Texten visar också hur bolsjevikerna söker sej, under het intern diskussion, fram i den strategiska och taktiska debatten om makten i företagen. Hela bilden av oktoberrevolutionen som en planerad kupp smulas sönder inför läsarens ögon.

Men säger den eftertänksamme; stalinismen växte trots allt fram. Författarna blundar naturligtvis inte för detta. Men man förkastar tanken på att revolutionen i sej eller Lenins eller andra bolsjevikledares ideologi skulle skapat stalinismen. Stalinismen innebar till slut likvideringen av nästan hela det bolsjevikiska partiets ledning och tiotusentals andra kommunister. Den innebar att en rad landvinningar rullades tillbaka. Stalinismen var en politisk kontrarevolution. Grunden var att den arbetarklass som så modigt rest sej i oktober maldes ner i krig, inbördeskrig och utebliven hjälp från de revolutioner i väst som bolsjevikerna byggt sina förhoppningar på. Staten gled över i en byråkratis händer.

Det betyder inte att textförfattarna förnekar misstag från bolsjevikernas sida. Misstag som innebar att byråkratiseringen underlättades. Dit hör fraktionsförbudet inom det egna partiet och illegaliseringen av andra partier 1921.

Ernest Mandel slår i sin text fast att det inte fanns något annat demokratiskt alternativ till Bolsjevikerna. Det stod mellan dem och de vita kontrarevolutionära arméerna. Borgerligheten satte allt hopp till dessa vita styrkor. Mandel beskriver vad de stod för. Läs den genomgången. Har man gjort det så blir Mandels slutsats inte orimlig. Han säger nämligen: ”Valet stod i verkligheten mellan seger för den socialistiska revolutionen eller seger för en kontrarevolution som skulle blivit bland de blodigaste någonsin och som skulle fört en rysk Hitler till makten, ännu värre än den tyske Hitler vi känner”. De vita arméernas framfart är som en generalrepetition för vad den tyska armén skulle sätta i verket 1941. Bland annat genomförde de vita uppemot 2 000 judepogromer och uppskattningsvis 150 000 judar mördades.

Bolsjevikerna stoppade denna kontrarevolution och det skräckvälde som den skulle lett till. Och tacken från borgerliga skribenter och opinionsbildare idag? Bolsjevikerna framställs som skyldiga till våldet och till allt elände!
Det enda partiet som reste kravet på fred och slut på slaktande t i skyttegravarna. Partiet som skapade den röda armé som stoppade den vita kontrarevolutionen.

Den borgerliga kampanjen mot oktoberrevolutionen framstår som den moraliska bankrutt det är.

Den bok du nu håller i handen är ett verktyg i kampen för att utmana borgerlighetens kapitalism”.

Fakta om Paul Le Blanc:

Paul Joseph Le Blanc (born 1947) is an American historian and activist. Professor of History at La Roche College in Pittsburgh, Pennsylvania (USA), he has written and/or edited more than 20 books, mostly dealing with the labor and socialist movements, in which he has been active.
Scholarship[edit]

His contribution ”The Third American Revolution” to the best-selling collection Imagine: Living in a Socialist USA, edited by Frances Goldin, Michael Smith and Debby Smith (2014) was singled out by Kirkus Reviews as ”persuasive . . . cogent, well-informed.”[1]

Educational and Occupational Background[edit]
Le Blanc studied at the University of Pittsburgh, focusing on History and receiving a Bachelor of Arts degree in 1971, a Master of Arts degree in 1980, and a Doctor of Philosophy degree in 1989. Since 2000 he has been at La Roche College, as Dean of the School of Arts and Sciences from 2003 to 2009, and as a Professor of History there.[2]

Books (partial list)[edit]
1990: Lenin and the Revolutionary Party
1994: Selected Writings of C.L.R James, 1939–1949 (edited with Scott McLemee)
1996: Trotskyism in the United States: Historical Essays and Reconsiderations (with George Breitman and Alan Wald)
1996: From Marx to Gramsci (edited with major introductory essay)
1999: A Short History of the U.S. Working Class
1999: Rosa Luxemburg: Reflections and Writings (edited with major introductory essay)
2000: U.S. Labor in the Twentieth Century (edited with John Hinshaw)
2000: The Working-Class Movement in America, by Eleanor Marx and Edward Aveling (edited with introductory essay)
2003: Black Liberation and the American Dream (edited with major introductory essay)
2006: Marx, Lenin, and the Revolutionary Experience: Studies of Communism and Radicalism in the Age of Globalization
2008: Lenin: Revolution, Democracy, Socialism: Selected Writings (edited with introductory essay)
2011: Work and Struggle: Voices from U.S. Labor Radicalism (edited with introductory essays)
2011: Socialism or Barbarism: Selected Writings of Rosa Luxemburg (co-ed. with Helen C. Scott)
2012: Leon Trotsky: Writings From Exile (co-edited with Kunal Chattopadhyay)
2013: A Freedom Budget for All Americans: Recapturing the Promise of the Civil Rights Movement in the Struggle for Economic Justice Today (with Michael D. Yates)
2014: Unfinished Leninism: The Rise and Return of a Revolutionary Doctrine
2014: Leon Trotsky and the Organizational Principles of the Revolutionary Party (with Dianne Feeley and Thomas Twiss)
2015: Leon Trotsky ISBN 9781780234304

Arr. tidskriften Röda rummet, Bokförläggarna Röda Rummet & Tidskriftsverkstan i Väst

Fika kommer att finnas att köpa. Samt givetvis möjligheten att köpa den nya boken ”Den rysk arbetarrevolutionen” och andra publikationer från Bokförläggarna Röda Rummet.

8:e november kl.18.30

Göteborgs Litteraturhus
Lagerhuset, Heurlins plats 1

Välkomna!

Låt oss vända dem ryggen!

 

Göteborgssocialisten Anders Svensson inför manifestationen på Heden 30/9 (Anders kommer även att tala där):

För att visa att nazisterna är i minoritet och mycket impopulära måste alla nazistdemonstrationer mötas av motaktioner. Den bästa motaktionen är att samla många gånger fler antinazister än nazister för att få dem att verka patetiska och löjliga. Det är inte alltid det går att samla motdemonstrationer, exempelvis som under nazistdemon i Göteborg den gångna helgen. Utan information om aktionen är det svårt att få hop en stor motdemo. En liten är kontraproduktiv och leder inte sällan till onödigt våld mellan polis och motdemonstranter.

Åren efter Göteborg 2001 var det lättare att ordna motdemonstrationer mot nazisterna. Då fanns det demokratiskt sinnade poliser på lämpliga platser inom polisorganisationen som ibland meddelade oss i vänstern var och när nazisterna tänkte dyka upp varvid vi kunde vara där innan nazisterna. Några sådana poliser på lämpliga positioner finns som det verkar inte för närvarande. På den tiden fanns det också en noggrann kartläggning av nazisternas aktiviteter som utfördes av vänsteraktivister. Det verkar det inte finnas idag. Då blir det svårare att ordna effektiva motdemonstrationer med stort folkligt deltagande.

Men inför den 30 september är det möjligt. En fredlig motdemonstration ska samlas på Heden klockan 11:00. Ett lämpligt och bra agerande vore att göra som vissa judiska organisationer föreslagit. Att vi ställer oss med ryggarna mot nazisterna längs hela deras demonstrationsväg. För att det ska vara möjligt krävs några tusen motdemonstranter.

En annan variant är att fylla Gustaf Adolfs Torg med en 4000-5000 motdemonstranter långt innan nazisterna fått tillgång till platsen. I det läget kan polisen inte låta dem gå till Gustaf Adolfs Torg då risken för allmän oordning är mycket stor. För att underlätta besättandet av Gustaf Adolfs Torg kan en avledande ”oordning” ordnas vid Bokmässan eller Heden så att polisen blir upptagen på den platsen och inte har folk för att hindra motdemonstranter att gå till Gustaf Adolfs Torg.

Det är bara vi vanliga människor som kan visa att nazisterna inte är välkomna i Göteborg. Vi kan därvidlag inte förlita oss på lagen, polisen eller andra myndigheter. Det är upp till oss. Låt oss visa nazisterna att de inte är välkomna genom att vara många tusen motdemonstranter och låt oss vända dem ryggen.

Affischering

Socialisterna affischerar runt Järntorget med omnejd inför Aurora.  Samling torsdagen 14/9 kl.19.30. kontakta gbg@socialistiskapartiet.se om du kan hjälpa till. Alla sluter upp på lördag! NATO ut ur Sverige! Inga kärnvapen på svensk mark! Riv upp värdlandsavtalet!

Avdelningsmöte 170927

 

Socialisterna kallar till avdelningsmöte för både medlemmar och nära sympatisörer. Onsdagen 27:e september kl.18.30 på partilokalen. Vi har bland annat bjudit in organisationen Revolution för ett samtal. Fika finns att köpa. Välkomna önskar avdelningsstyrelsen!

Affischering

Socialisterna affischerar i Linné onsdagen 6/9 kl.19.00 inför 16/9. Kontakta gbg@socialistiskapartiet.se om du vill hjälpa till.