månadsarkiv: februari 2015

Internationella kvinnodagen

10999808_809304839144525_7181982816914961323_n

På Internationella kvinnodagen, söndag den 8 mars, demonstrerar vi tillsammans. Kvinnokamp i världen – tillsammans förändrar vi!

I år samlas vi vid GÖTAPLATSEN kl.14.30 och tågar mot Gustav Adolfs torg. Tal, appeller och framträdande med Feministiska kören.

Socialistiska Partiet är medarrangör

Informationsmöte om Blockupy-protesten

Den 18 mars i Frankfurt samlas aktivister från runtom hela Europa för att demonstrera mot EU-teknokraternas människofientliga nedskärningspolitik i ett evenemang som kallas Blockupy. Viktig kamp som detta är så är den om möjligt nu ännu viktigare när det socialistiska masspartiet Syriza sitter i hårda förhandlingar med EU-trojkan. Vi vill visa Syriza vårat stöd och det vill vi visa med emfas! Och var kan man höras bättre än på invigningen av Europeiska Centralbankens nya huvudkvarter i Frankfurt?

1947847_571808109588343_2042335059239341465_n

Onsdagen den 25 februari hålls därför på Syndikalistiskt Forum ett informationsmöte om Blockupy där alla frågor kan ställas och alla diskussioner hållas. Om du vill följa med till protesterna i Frankfurt, vill veta mer innan du tar ett beslut eller bara är allmänt nyfiken är du varmt välkommen den 25!

Kl.17.00, Övre Husargatan 27

Mötet anordnas av Socialistiska Partiet i samarbete med Syndikalistiskt Forum.

Solidaritet med Greklands folk och Syriza!

Den 25 januari valde det grekiska folket att bryta en trend. Trenden av den nyliberala nedskärningsfront som plågat hela Europa under en mycket lång tid. I ett land där folket blivit drivna till att samla mat från soptunnor och riva ned reklamskyltar för att få brännved så har efter lång och hård kamp hoppet till att återfå människovärdet uppenbarat sig. Denna chans är idag manifesterad i det politiska partiet Syriza.

Syriza befinner sig just nu i förhandlingar med representanter för EU-trojkan. Finansminister Yanis Varoufakis driver en hård linje mot de återbetalningar på de olönsamma eller rent ut sagt skadliga lån som erbbjudits EU och helt odemokratiskt accepterats. I denna maktkamp behöver Syriza och Greklands folk vårt stöd för att visa på den väldiga handlingskraft och vilja som finns bakom deras ord.

10978641_570656909703463_8134360959422377922_n

 

Denna kamp kan komma att bli avgörande för hela Europas framtid. Vad som idag i Sverige är en futtig privatisering i offentliga sektorn kan imorgon komma att bli en utförsäljning av hela det välfärdssamhälle vi så länge slagits för om vi inte agerar nu.

Dyk upp på söndag och visa din solidaritet med Grekland – för hela det europeiska folkets skull!

Talarlista (under arbete):

Anders Svensson – före detta bosatt i Grekland och skribent för bland annat ETC och vänsterbloggen Svensson.

Gustav Bertilsson – aktivist engagerad i Blockupy-nätverket.

Fler tillkommer så småningom.

15 februari kl.15.00, Brunnsparken

Öppet medlemsmöte för Folkkampanj gemensam välfärd

copy-logotype_folkkampanjen

Efter valet och trepartiöverenskommelsen om vinster i välfärden kändes det i höstas som om vinden faktiskt vänt. Men idag verkar det som om de fem högerpartierna i riksdagen bestämt sig för att blockera alla förändringar . Det finns alltså all anledning att aktivera vår kampanj igen. Välkommen till:
Öppet medlemsmöte måndag 16 februari 18.30, Mötesplatsen, Sa Allégatan 1B
Som tidigare inleder vi med en kortare och förhoppningsvis lärorik föreläsning, denna gång av Anders Nilsson från Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg.
Temat är ”Läget i världen”.
Därefter diskuterar vi vad som bör och kan göras under våren. Vi behöver t.ex få igång arbetsgrupper som förbereder vårt nästa evenemang (lördag 25 april) som blir på temat ”Behov eller marknad, ett seminarium om alternativ till New Public Management”, som vi arrangerar tillsammans med ABFs föreläsningsverksamhet. Det vore ju förträffligt om några som är verksamma inom vård, skola eller omsorg här i stan kunde samlas under kommande månader för att diskutera erfarenheter och handlingsalternativ.

 

Socialistiska Partiet om Syriza

syriza

LEDARE. Seger i vår tid?

När komikern Henrik Schyffert kom ut som sosse skämtade han om hur socialdemokratin, trots all sin historiska betydelse, var usel på att befinna sig i opposition. Och trots att socialdemokratin de facto inte gör någon större nytta i regeringsposition heller, så hade Schyffert en poäng med bredare politisk giltighet – det är inte nyttigt för någon rörelse att befinna sig i opposition någon längre tid. Även om makt som bekant korrumperar, så föder tillvaron i ständigt underläge en nederlagsmentalitet som i värsta fall omvandlar folkrörelser till snusförnuftiga politiska kommentatorer som spår motgångar i varje möjlighet. För den radikala vänstern, vars alla förgreningar har det gemensamt att de i stort sett hela sin historia varit på den förlorande sidan i alla de stora ödesfrågorna, är varje seger oumbärlig. En seger som den vänstern upplevt i och med grekiska Syrizas valframgång är inte bara historiskt viktig för Europa utan också en helt avgörande syresättning för alla som kallar sig socialister.

Vem kunde ens i slutet av 00-talet på allvar tro att femprocentspartiet Syriza skulle komma att ta regeringsmakten mindre än ett årtionde senare. Vem kunde för bara ett år sedan föreställa sig att den spanska politiska kartan skulle färgas lila av Podemos? Båda dessa framgångsberättelser har utspelat sig i desperata situationer där vänstern formulerat de svar som ingen annan politisk rörelse kan yppa, helt enkelt på grund av sina klassintressen. Och det är viljan att att skrida till handling, att ta ansvar – inte i den borgerliga bemärkelsen av ordet, utan i verklig historisk mening – som ger vänstern sitt existensberättigande. Den vänster som i sekteristisk renlärighet höjer sig över varje verklig utmaning och reell chans att faktiskt ingripa i samhället är dömd till de politiska marginalerna.

För det är nämligen så att vänstern inte kan välja sin verklighet, den kan bara välja att ta de möjligheter som erbjuds av en svårtolkad och oöverskådlig samtid. Syrizas åtagande har nästan tragiska proportioner där landet sitter inkilat mellan skrupelfria eliter och en desperat vardagsverklighet, men det är just detta åtagande som gör Syriza historiskt; dess, hittills ensidiga, lojalitet mot folket – medan det grekiska kommunistpartiet endast visar lojalitet mot sina egna principer. Och att försöka genomföra sitt samhällsprojekt inom ramarna för eurosamarbetet kanske visar sig fåfängt, men samtidigt går det inte att undantrycka en gnagande insikt om att Syriza inte bara är ute efter att rädda Grekland utan också kan rädda de sista resterna av den solidariska efterkrigstida samhällsmodell som Europas ledarskikt gör allt för att begrava. Det finns grund att vara oroad över och till och med kritisk mot Syrizas val av regeringspartner, men det är hög tid att lämna över den defaitistiska kommentator-rollen till högerns ledarsidor – och göra allt för att med praktisk solidaritet göra triumf av den grekiska valsegern.

I Sverige ser möjligheterna helt annorlunda ut och samhällets desperation är (ännu?) inte stor nog att kunna bära upp en folklig mobilisering av samma omfattning som Syriza eller Podemos. Vem vet hur situationen ser ut om ett årtionde, men kanske är helgens Rött Forum det slags fenomen som behövs för att, i det lilla, främja enigheten i en folkrörelse som bara känner till hur det känns att vara i opposition?