månadsarkiv: september 2015

Socialistisk grundkurs

studiecirkel

Göteborgssocialister drar igång socialistisk grundkurs!

Är du sugen att lära dig hur man knäcker hål på myter om välfärdens omöjligheter? Hur svensk arbetarklass-historia ser ut? Marx historiefilosofi? Då är detta något för dig! Kontakta arrangörerna via 0704 15 61 76 eller gbg@socialistiskapartiet.se

Välkomna!

Socialistiska Partiet håller partiråd

partiråd

Hur ska vänstern växa och bli en stark motpol till en alltmer mörkblå höger? Hur kan olika vänsterströmningar och ideriktningar förenas till ett gemensamt projekt med växande folklig förankring? Det är frågor som diskuteras när Socialistiska Partiet håller partiråd i Stockholm den 24 oktober.

Medlemmar, sympatisörer och vänner samlas för att under en heldag diskutera nya möjligheter. Bakgrunden är vänstervindarna i Europa som bland annat burit fram spanska Podemos, grekiska Syriza och Jeremy Corbyns kandidatur till ny partiledare för brittiska Labour. Kan steg tas också i Sverige för att förena vänsterkrafter till större slagkraft mot en borgerlighet som går högerut och som alternativ till en kraftlös socialdemokrati?

Det var i januari som Socialistiska Partiet tog initiativ till Rött Forum i Stockholm som fyllde ABF-huset med hundratals vänsteraktivister, inspirerade av de europeiska erfarenheterna. Trycket var starkt för en samling av krafterna. Jonas Sjöstedt (V), en av talarna, välkomnade Socialistiska Partiet och en bred vänster till fördjupat samarbete. Ja, borde inte SP rentav ansluta sig till Vänsterpartiet?

Företrädare för Vänsterpartiets och Socialistiska Partiets styrelser, även lokalt, har mötts för att diskutera utvecklat samarbete och perspektiv. Vid Rött Sommarforum sammanstrålade både SP-are och vänsterpartister till gemensam diskussion om vänsterns erfarenheter och framtid. Till Vänsterdagarna i Malmö nyligen med över tusen deltagare var även gäster från Socialistiska partiet inbjudna och deltog vid flera seminarier. Vänsterpartiets programkommission uppmanade alla vänsterkrafter, även utanför Vänsterpartiet, att delta i den strategidiskussion som nu inleds inför Vänsterpartiets kongress våren 2016. Mot den bakgrunden samlas medlemmar och anhängare av Socialistiska Partiet i oktober för att diskutera möjliga vägar framåt för en breddad vänster som kan samla aktivister från olika miljöer, med olika erfarenheter och olika idéer om att förändra samhällets styrkeförhållanden och bryta dagens borgerliga herravälde. Som det har uttryckts i Socialistiska Partiets diskussion: ”Det är hög tid också i Sverige för en bred och folkligt förankrad mosaikvänster”.

Socialistiska Partiet
Verkställande utskottet

■ Socialistiska Partiet håller rådslag om vänstersamverkan lördag 24 oktober i Bagarmossens Folkets hus, Stockholm. Medlemmar och sympatisörer välkomna. Anmälan till info(at)socialistiskapartiet.se

Att använda Marx idag

12006120_10153881300265348_2452909574989639521_n

Offentligt möte:

Syriza och Podemos, Corbyn och Sanders. En ny vänstervåg som ifrågasätter 40 års nyliberalism och brist på alternativ växer fram. Men hur ser alternativen ut?

Göte Kildén, f.d. Volvoarbetare och facklig aktivist, talar om en möjlig socialistisk strategi utifrån nederlaget i Grekland. Om hur vi kan använda Marx tankar och metoder idag för att finna en annan väg.

Fika blir det. Och diskussion.
Välkomna!

Arr. Socialistiska Partiet

Lördag 3 oktober kl. 14.00

Mötesplats Göteborg, Södra Allégatan 1B (nära Järntorget)

”Därför är de flesta flyktingar män”

GP-krönikören Joakim Lamotte fiskar i grumliga vatten. Hans krönika ”Var är flyktingkvinnorna?” är idag söndag Sveriges mest delade artikel, tyvärr. Journalisten Joakim Lamotte har idag struntat i att göra någon form av research för sin krönika. Ett telefonsamtal eller en sökning på nätet hade gett honom svar på sin fråga.

Han och andra som skrivit på samma tema virrar in sig ett resonemang som är ologiskt och skjuter långt över målet. De har dock rätt i att majoriteten är män. Enligt UNHCR är mer än 70 procent av de som kommer till Europa män. Svaret är dock mycket enkelt. Unga män klarar en strapatsrik resa bättre.

De lämnar resten av familjerna i flyktinglägren i grannländerna och tar sig till Europa. Av de som kommer till flyktinglägren i Syriens grannländer är fördelningen nämligen jämn med hälften kvinnor. Efter en tid i dessa läger försöker många familjer hitta en lösning som kan ta dem därifrån och skapa en bättre framtid. De väljer då att skicka männen före på den ofta farliga resan mot Europa. När de kommit fram och fått asyl så hämtar de resten av familjen. Då kan de andras resa genomföras med flyg. Det är alltså inte så att barn och kvinnor lämnas kvar i Syrien.

Det finns också andra anledningar till att männen är fler. De som dör på vägen, i Medelhavets vågor eller på annat sätt, är i större utsträckning kvinnor och barn. Män är fysiskt starkare och överlever i större utsträckning om de hamnar i vattnet. Det är inga konstigheter. Det räcker med att studera listan på överlevande från förlisningen av fartyget Estonia för att förstå detta.

Det är också så att de familjer som reser vidare tillsammans oftare fastnar på vägen, exempelvis i ungerska flyktingläger eller väljer att stanna i första vänskapliga landet, det vill säga Tyskland. Ensamma män har lättare att hålla sig undan poliser och gränsvakter. Därför ökar andelen män sannolikt ju längre norrut i Europa vi kommer.

När det gäller ensamkommande flyktingbarn (ofta från Afghanistan) så skickar familjen iväg sina söner för att fly och söka asyl i Europa. Ingen vågar skicka iväg en dotter på en sådan resa. Däremot vågar många skicka iväg en son. Söner har också större möjlighet att klara en så lång resa med livet och hälsan i behåll än vad en ung kvinna har. Alltså är det sönerna som åker.

Det handlar inte om en ojämställd flyktingsituation, det handlar om att männen är de som tar riskerna så att kvinnor och barn ska klara sig bättre. Det handlar inte om att ”männen” går före. Chansen att överleva och klara sig ökar om unga män skickas först.

Vill hela familjen till Europa är det därför mest rimligt att skicka männen först och sedan låta hela familjen följa efter med möjlighet att resa på ett säkrare sätt. Familjerna blir då anhöriginvandrare och inte asylsökande (den statistik Lamotte hänvisar till) och kommer några år senare än de som kommit som flyktingar.

Det är ganska lätta saker att förstå, men så verkar det inte vara för Joakim Lamotte och andra tidningsskribenter som skrivit på samma tema. Eller handlar det kanske om att de är helt styrda av massmedias jakt på enkla klick vilket inte skapar tid och plats för att undersöka orsakerna till att det ser ut som det gör. Det är dags att sluta ta dem på allvar. Deras skriverier sprider förutfattade meningar och fördomar om flyktingarna som tyvärr bara kan gynna främlingsfientliga krafter. På så sätt går de rasisternas ärenden.

Anders Svensson, medlem i Socialistiska Partiet Göteborg

VI ÄR MÄNNISKOR!

Ingen tid att förlora – omedelbart stöd till flyktingarna – öppna gränser och samhällen – solidaritet och gemensamt ansvar

Uttalande från Socialistiska Partiets styrelse 6 september 2015

Med ens blev det så uppenbart. När flyktingmassorna bröt igenom gränser och strömmade förbi schengenavtal och EU-förlamning, när den spontana solidariteten från människor i lokalsamhällen och längs vägarna skyndade till med nödhjälp, när katastrofen fick ansikten från desperata järnvägsperronger och uppspolade barnkroppar, med budskapet: ”Vi är här nu, utmattade och kämpande, levande och döda. Ni kan inte vända bort blicken, gömma er bakom paragrafer och politikerfraser, skylla på annat. Vi är människor. Är ni?”

Att det handlar om nu och att ingen tid får förloras utgör en insikt underifrån som trängt rakt igenom politiska dagordningar, sopat undan främlingsfientliga kverulanter och ställt rasistpartier åt sidan. För ögonblicket.
I detta ögonblick tar människor saken i egna händer; samlar in, delar ut, organiserar transporter, bjuder tak över huvudet och stöttar på de myriader olika sätt som människors uppfinningsrikedom kan utveckla. Det solidariska samhället underifrån visar sin kraft och bredd, som flammande bloss av hopp för framtiden. I det gamla slitna, misskötta och sargade Europa finns en reservoar av mänsklighet som kan spränga gränser och försätta berg.
Den kraften kan också rubba maktordningar och politiska system. När omänskligheten och barbariet plötsligt grinar människorna i ansiktet tvärs igenom vardagens rutiner, ställs mycket på sin spets. Hur kan vi låta miljoner människors liv trasas sönder i krig och terror? Hur kan vi resa taggtrådsstängsel mot förtvivlade människor som förlorat allt? Hur kan vi låta barnen dränkas vid våra stränder?

Att den nuvarande europeiska och internationella ordningen vilar på en grund av omänsklighet går upp för många och kan bli till politisk förändrande kraft, som utmanar inskränkt nationalism, kräver öppnare gränser, omställning av samhällets resurser och slut på imperialistiska krig, vapenhandel och plundring.
Dagens flyktingkatastrofer utgör ju inget mysterium. De är resultatet av Irakkrig, stöd åt diktaturer och svek mot demokratiska rörelser. I det omedelbara kan solidariteten med flyktingarna bli till en förändrande kraft som etablerar nya faktiska förhållanden i flera länder.
För att härbärgera flyktingarna och bereda plats i samhället krävs inte bara frivilliga krafter utan omfördelning av resurser och omställning av vår samhällsutveckling. När samhällen står inför katastrofer som vida överträffar Estonia, tsunamis och cykloner handlar det inte om småpengar. Det rör sig om mobilisering av resurser i en skala som kan jämföras med militära beredskapstider.

Det handlar om omfördelande solidaritetsbeskattning av högre inkomster, förmögenheter och kapital, om statlig och kommunal styrning av resurser, snabbupprättade nödbostäder, extramedel till lokala välfärdssystem, vård, utbildning, fritidsverksamhet. Att tro att allt kan förbli som vanligt är förrädiskt. Då kan istället reaktionära krafter söka utnyttja konkurrens om knappa resurser för att ställa behövande mot varandra.
”Kan vi rädda banker, kan vi rädda människor”, sa Angela Merkel och lovebombades i sociala media. I tacksamhet över att någon enda av Europas ledare gav uttryck för humanitet drunknade hyckleriet. Grekerna är som bekant också människor, liksom de övriga miljoner vilkas välfärd offrats för Merkels och den övriga borgerlighetens finansplundring.
Men jämförelsen med miljardrullningen av skattemedel till finansvärlden är träffande. Att ställa om Europa till en humanistisk utveckling där människor välkomnas handlar om omfördelning av resurser i samma storleksordning. Bara de miljarder som idag brukas för att hålla människor ute skulle öppna möjligheter för stora välfärdssatsningar och ge många en plats.

Men ögonblick varar inte för evigt. Även om just detta komer att följas av fler, samlar sig motreaktionen efter den första chockvågen av mänsklig solidaritet. Redan mobiliserar nationalister och rasister i de baltiska och centraleuropeiska staterna. Regeringar även i väst försöker trassla sig undan i förhandlingsspel. Politiska partier, som den svenska borgerligheten, vilka för någon sekund lät sina nya asylfientliga förslag ligga, lär återkomma. För att under tiden söka dribbla bort överlevnadsfrågorna med politisk käbbel om tillfälliga uppehållstillstånd och skatteavdrag för insamlingsbidrag… Alltmedan högerextrema chauvinster och rasister, som svenska Sverigedemokraterna, ordnar sig för motangrepp.
För socialister och vänsteraktiva, arbetarrörelsefolk, demokrater och humanister, antirasister och människor som vill stå upp för medmänsklighet, är det nu som gäller.
Det är nu de brokiga solidaritets- och hjälpinsatserna underifrån ska rulla fram i bredd och djup, kontakta och inspirera varandra, utveckla solidaritetsnät och ny samhällsgemenskap underifrån.

Det är nu regeringar och myndigheter omedelbart måste undsätta de flyende, både på havet, vid gränserna och längs motorvägarna.
Det är nu kampen måste föras för offentliga nödplaner med omställning av samhällsutveckling och omfördelning av resurser i stor skala; för inkluderande välfärdssystem, tak över huvudet och mat för dagen i solidariska demokratiska samhällsbyggen.
Ögonblickets framryckning för mänsklig solidaritet är inte för evigt, men kan göra oss starkare inför de kommande strider som avgör på vilken planet vi ska leva.

Avdelningsmöte 150910

601962_448516138566976_799653931_n

Socialistiska Partiet i Göteborg har beslutat att alla kommande avdelningsmöten, ca 6-7/år, även skall vara öppna för personer som INTE är medlemmar i SP. Till våra avdelningsmöten bjuder vi härmed in alla som är intresserade av att samarbeta med oss för ett mer solidariskt och socialistiskt Göteborg. Vi vänder oss då lika mycket till organiserade, oorganiserade socialister och vänstermänniskor som medlemmar, sympatisörer och partivänner till Socialistiska Partiet, även om vi inte är överens i alla frågor. Det som förenar oss är vi vill samarbeta för socialismen och göra Göteborg till en mer solidarisk stad.

Under vårt kommande avdelningsmöte den 10:e september kommer vi diskutera och samtala om:

1. Situationen i Kurdistan, förhoppningsvis kommer en representant från Rojavakommittéerna och talar om deras verksamhet.
2. Hur kan vi tillsammans bygga upp ett solidaritetsarbete för Greklands folk i Göteborg? Och hur skall det i så fall se ut? Ett antal personer och organisationer har redan börjat träffats för att lägga grunden för ett kommande samarbete.
3. SP:s pågående och kommande samarbete med Vänsterpartiet i Göteborg. Hur går vi vidare?
4. SP:s kommande lokala kampanj där vi fortfarande diskuterar syfte, innehåll och form.
Välkomna!
Plats: Syndikalistiskt Forum, Övre Husargatan 27 (ingång via bokkafét)
Tid: 18.30
Kontakt: gbg@socialistiskapartiet.se eller 0720 283 363

Fika finns att köpa billigt i kafét.