Mikael Omstedt, 22 år, är en av våra kandidater i kommunalvalet. Han presenterar sig här:
Jag är 22 år och studerande. Jag ställer upp som kandidat i kommunvalet därför att jag har tröttnat på hur den här staden har kastats sig in i den globala hetsen för att locka till sig investerare och turister.
I Göteborg har det tagit sig uttryck i ”Evenemangsstaden” där nya höghus och hotell har blivit viktigare än att våra vardagsmiljöer fungerar. Det fantiseras om att skrytbyggen och storskaliga evenemang ska revitalisera den lokala ekonomin och lyfta Göteborg in i den ”postindustriella” tidsåldern, men de jobb som de faktiskt skapar är osäkra serviceanställningar. Där får ungdomar stressa sönder sig i hopp om att chefen ska gilla dem så pass mycket att han ringer in dem imorgon med.
Samtidigt föreslår kommunens tjänstemän att allmännyttan i oattraktiva områden ska säljas ut för att finansiera upprustning av de i attraktivare områden och privata hyresvärdar vill lyxrenoverar central delar av sitt bestånd för att byta ut de boende mot mer högbetalande. Det är ett säkert recept för att Göteborg ska bli ännu mer segregerat och det skapar en stad som inte är till för oss utan för någon annan. Den här utvecklingen motiveras med att vi gemensamt (som att det var vi alla som tjänade på det) måste se till att Göteborg är attraktivare än Borås, Malmö eller Oslo. Vi uppmanas att sitta still i båten för att inte skrämma bort potentiella investerare. Utvecklingen framställs som ofrånkomlig om vi ska stå oss i konkurrensen, men jag tror att Göteborg kan gå en annan väg.
Göteborg kan bli staden som bryter med varufiering och planering för företagen, staden som sopar bort mygel, korruption, bostadsbrist och försämringar för vanligt folk, staden som istället konkurrerar med att vara den som bäst tar hand om sina invånare.
För det krävs det politisk kamp och jag hoppas att kunna vara en del av den kampen. På valdagen den 14 september kan man lägga sin röst på oss och vara trygg med att det är en röst mot försöken att omvandla vår stad till en vara på en marknad, men vad som är ännu viktigare är att kämpa i sin vardag. För det är genom sammanslagningen av alla dessa små kamper som riktig samhällsförändring sker.
