Lars Henrikssons tal under manifestationen ”Inga nazister på Järntorget” 170114
När jag förra lördagen sneddade över Järntorget väntade en chock. Ett dussin nazister i givakt med sina standar, en imitation av Hitlers råskinn i SA. Mitt i arbetarrörelsens centrum , ett mycket medvetet val, ”folkförrädarnas knutpunkt” kallar det den på sin hemsida. På ljusan dag stod alltså en grupp som för inte så länge sedan skulle betraktats med samma avsky som ett pedofilnätverk och spred sin hatpropaganda .
Jag kom att tänka på en händelse för över 30 år sedan just här. 1983 då vi körde bort den tidens nazister när de bokat lokal i Folkets Hus och vi såg dem sedan inte på länge. Varför dyker de då upp nu igen?
En sak som stärkt dem är att hathögerns olika strömningar börjat flyta samman. Vi vet alla ur vilka smutsbruna dypölar SD kravlade upp innan de drog på sig kavajerna. Idag har akademiska fascister, tidskrifter, konferenser och nätverken av hatfyllda hemsidor skapat nya kontaktytor mellan den välkammade rasismen dem som levt kvar i kloakerna.
Men kanske viktigast är att att detta avloppsslam börjat tränga sig in i färskvattensystemen. När ledarsidorna i tidningar som GP och SvD dag efter dag maler på om invandring som problem och ”att vi måste våga tala om det” (Som om dessa skribenter flaskuppfödda av Svenskt Näringsliv någonsin talade om något annat!!)
Då är det ett kvitto för våldsverkarna att de är på rätt kurs. Diskussionen förs på deras hemmaplan. De lämnar pojkrummets fradgatuggande datorhat och ger sig ut på gator och torg för att sätta det i verket.
Vad ska vi då göra?
När nazisterna tvingades bort 1983 blev det en het debatt där bl.a. GP:s ledarsida ojade sig över detta ingrepp i yttrandefriheten. Nazisterna skulle mötas med värdig debatt, menad de.
En gammal kamrat till mig, Göte Kildén, skrev ett svidande svar på detta.
Det handlar inte om yttrandefrihet, skrev han. Det är politiska grupper vars praktik i sin kärna handlar om att utöva våld och terror. Hans rubrik var ”Vem stoppar en vargflock med en tidningsartikel?”
De som stod på Järntorget i lördags inte bara förespråkar våld utan att de tar sig rätten att själva utöva dödligt våld mot misshagliga individer och grupper. De senaste 30 åren har högerextremister i Sverige mördat en person årligen. I september i sparkade den finska grenen av deras rörelse ihjäl en person för att han uttryckte sitt missnöje mot deras flygbladsutdelning. Precis samma sak jag och andra gjorde i lördags för vilket vi utnämnts till ”degenererade individer” för på nassesidan.
Nej, mot en sådan vargflock duger inga listiga tidningsartiklar. Vi måste att skapa en beredskap att försvara oss mot dem. Möten, demonstrationer, lokaler, aktiviteter i moskéer, synagogor osv måste kunna genomföras i trygghet. Alla ska alla kunna gå på offentliga platser utan att riskera att mötas av blodtörstiga vilddjur.
Jag talar nu inte om någon slags privatpolis utan om bred folklig mobilisering med tydliga politiska förtecken. Att låta det bli känt att de aldrig ska få sticka upp sina trynen utan att mötas av övermäktiga folkmassor!
Men ska vi ha någon chans att bemöta skitfloden som nu stiger krävs det mer än symbolhandlingar och självförsvar.
Vi behöver skära av deras rottrådar. ”Dränera träsket” som deras nye kompis, miljardärspresidenten i USA, uttryckte det.
Då behöver vi förstå deras deras styrka och svaghet.
Deras främsta styrka finns i att de presenterar enkla svar på verkliga frågor och erbjuder en gemenskap som vissa kan identifiera sig med.
Det gäller hela den reaktionära rörelse som vuxit fram i världen och svaren och gemenskapen är överallt densamma: Gemenskapen, det är den egna nationen eller folket. Fienden är andra folk och nationer. Logiskt absurt. Men politik har aldrig handlat om logik utan om intressekamp, maktförhållanden och trovärdighet.
Om vårt svar är ”Ni har fel . Allting är bra.” Då lämnar vi fältet öppet för dessa politiska bedragare. För den stora majoriteten står inför verkliga problem och utmaningar.
Men just detta, verkligheten, är rasisternas stora svaghet. Det är till exempel ingen slump att hela denna politiska träskmark är ense om att vår tids ödesfråga, klimatet, inte existerar. Klimatet är nämligen på riktigt och bryr sig inte om gränser. Fullständigt logiskt att, som SD i veckan, gå till attack mot SMHI!
För när det är på riktigt, när verkliga intressen står på spel, då är deras falska svar och gemenskaper fullständigt meningslösa och farliga för den stora majoriteten. Vi behöver inte gå så långt som till klimatet.
Det räcker att gå till vardagen och där jag tror att arbetsplatserna har en särskilt viktig roll som slagfält mot rasisterna. Så fort vi hamnar i en konflikt med chefer och företag är det nämligen på allvar. Vår enda chans är att hålla samman som anställda, att uppträda som kollektiv och lägga det som skiljer oss åt sidan. De som då börjar yra om att gränsen ska dras mellan oss beroende på var vi är födda eller vilken religion vi tillhör, de bryter enigheten och vår möjlighet att uppträda gemensamt. De ställer sig på motståndarens sida och skadar kollektivet. De avslöjar sig själva och ger oss en möjlighet att driva tillbaka deras idéer till de kloaker de hör hemma. När vi slåss för gemensamma verkliga intressen fördärvar helt enkelt jordmånen för rasism och nazism och skapar en miljö där solidaritetens frön gro, växa till vackra plantor och träd med starka rötter som håller samman och dränerar hatpredikantenras träskmarker.
