Det smutsiga politiska spel som sedan några veckor pågår kring misstroendeförklaringar och ministeravgångar är motbjudande och syftar på intet sätt till att förbättra vare sig statens IT-system eller kontrollen över den statliga byråkratin. I synnerhet handlar det inte om att ge landets arbetande människor insyn och makt över det politiska systemet och de flesta upplever med rätta att maktspelet pågår över våra huvuden. Det parlamentariska schackrande är ett stickspår bort från de grundläggande systemfrågorna. Med sitt hycklande om misstroende försöker Allianspartierna och deras allierade komma ifrån från det egna ansvaret på det klassiska ”ta fast tjuven”-sättet, att det var under deras registreringstid utförsäljningarna av IT-systemen påbörjades glöms behändigt bort. Genom det hysteriskt uppblåsta ylandet om ”hot mot rikets säkerhet” försöker de borgerliga dessutom leda bort samhällsdebatten från de problem som berör de flesta i vardagen: underbemanningen i sjukvård och omsorg, svårigheterna i skolan, de pågående klimat- och miljökatastroferna, flyktingsituationen, den galopperande ojämlikheten, den ökande otryggheten på jobbet och så vidare och så vidare.

Sjukan att släppa utförandet för en verksamhet längre och längre bort från de ansvariga finns överallt i samhället. För bara någon vecka sedan gällde det ett brobygge i Ludvika, där ansvaret för att tolv byggnadsarbetare skadades försvann i en kedja av underentreprenörer.

När beslutet att lägga ut de riksbekanta IT-tjänsterna till IBM togs var till och med själva beslutet till stora delar outsourcat, det var bolaget Kontract AB som såg till att IBM fick det saftiga kontraktet. Precis som med sophämtningen i Stockholm och så många andra utförsäljningar vann det billigaste budet utan att vinnaren hade resurser att göra jobbet. Istället skickade IBM jobbet neråt i näringskedjan till låglöneföretag i Östeuropa, rimligen fullt medvetna om att detta inte var lagligt. Och eftersom Transportstyrelsens ledning gjort sig av med sina tidigare IT-tjänster ställdes de i valet mellan att sluta utfärda körkort och registrera bilar eller att bryta mot lagen. Och valde i tysthet att göra det senare. En skandal skulle annars utbrutit som naturligtvis drabbat den nytillträdda generaldirektören och regeringen men även de privata bolag som varit iblandande.

Att det var det USA-baserade jätteföretaget IBM:s svenska gren som fick hand om registren säger en del om hyckleriet i det mediala och politiska drevet, företagets svenska gren hade fått godkänt av Säpo. Om USA:s underrättelsetjänster skulle vilja ha information ur det svenska körkortsregistret skulle detta självklart vara en fribiljett, om deras övriga övervakning mot förmodan inte skulle räcka till. Om detta inte ett ord i debatten.

Den socialdemokratiska regeringen spelar med i spelet vilket inte förvånar, i opposition hade de inte ett ord att invända när privatiseringsfrågan behandlades i riskdagens utskott och deras uppslutning kring upprustning, NATO-samarbete skiljer sig obetydligt från de borgerliga partiernas. Det försvarsminister Hultqvist borde ifrågasättas för och som verkligen ökar hotet mot vår säkerhet är den okritiska uppslutningen bakom NATO, understruken av jätteövningen Aurora i september, och hans bidrag till det uppskruvade tonläget mot Ryssland.

Istället för att låta det hela bli ett maktspel där de politiska, mediala och ekonomiska etablissemangen manövrerar i eget intresse borde hela diskussionen öppnas för insyn och deltagande för alla de människor som dletagarna påstår sig värna. Det skulle kunna ske genom att tillsätta en oberoende granskningskommission med representanter för folkrörelser som har förtroende bland arbetare och låginkomsttagare kompletterat med oberoende sakkunniga.

Men om en sådan kommission inte bara ska bli en del av det politiska spelet eller ett sätt att sopa problemen under mattan räcker det inte att den bara granskar de snåriga turerna bakom privatiseringen av IT-systemen hos Transportstyrelsen.

Hela den kultur som ligger bakom behöver genomlysas i grunden, den ideologiskt drivna privatiseringen och marknadsstyrningen av offentlig verksamhet som pågått i årtionden under skiftande regeringar och vars verkliga haverier har drabbat stora grupper av människor. Exemplen är otaliga på alla nivåer i stat, kommuner och landsting – alltifrån bolagiseringen av SJ och privatiseringen av järnvägsunderhållet till utförsäljningarna av hamnverksamheten i Göteborg och sophanteringen i Stockholm som just nu förorsakar hårda konflikter med de anställda. Då kan vi komma bort från de dimridåer som säkerhetshysterin nu sprider och istället få en diskussion om verkliga frågor som är akuta för arbetande människor.

Att den S/Mp-regeringen skulle göra något sådant är knappast troligt, de har inget att invända varken mot privatiseringar eller den dominerande upprustningspolitiken. För alla som vill försvara demokratin är det desto viktigare att tillsammans bekämpa det spel som bara göder förakt för politiken och röjer mark för högerextremismen. Alla demokrater och aktivister i folkrörelser bör därför ställa sig frågan om vi kan ta initiativ till en oberoende och kritisk genomlysning av vad utförsäljning och privatisering inneburit för demokratin och levnadsvillkoren för den stora majoriteten.

Socialistiska Partiet