Kategoriarkiv: Historia

Studiecirkel

Nu drar vår bokcirkel om ryska revolutionen 100 år snart igång! Första träffen blir torsdagen 18/1 2018. Vi kommer träffas vid fem tillfällen varannan torsdag utifrån boken ”Den ryska arbetarrevolutionen” och mötesrubkrikerna:

1. Vad var Ryssland för samhälle 1917?, varför brast kapitalismens kedja i dess svagaste länk?
2. Revolutionens kronologi.
3. Arbetarmakt i revolutionens Ryssland.
4. Varför kunde byråkratin tillskansa sig makten och varför är trots allt Oktoberrevolutionen värd att försvara?
5. Vilken historisk vikt hade revolutionen under 1900-talet och vad från revolutionen bör vi socialister bära med oss idag?

Tid och möteslokal är ännu inte bestämd. Cirkeln kommer anordnas av tidskriften Röda rummet med stöd av ABF i Göteborg. Förhoppningsvis kommer boken bli gratis för mötesdeltagarna.

Det finns fortfarande några platser kvar: anmäl ditt intresse till gbg@socialistiskapartiet.se

Affisch till 8/11

Offentligt möte: Den ryska arbetarrevolutionen

 

I november månad släpper Bokförläggarna Röda Rummet en ny bok om ryska revoltionen som i år firar 100 år. Bokens redaktör Paul Le Blanc, historiker och aktivist från U.S.A., kommer till Göteborg och talar om ryska revolutionen utifrån texterna i boken (nedan följer en presentation av Paul Le Blanc). Mötet kommer tolkas till svenska då Paul pratar engelska. Förordet till ”Den ryska arbetarrevolutionen” skriven av socialisten Peter Widén:

”Den bok du just nu har i dina händer är explosiv. Det är hundra år sedan den händelse som John Reed beskrev i sin ögonvittnesskildring: ”Tio dagar som skakade världen”. Det är alltså inte bara för att det är jämt hundra år sedan den ryska oktoberrevolutionen inträffade som vi i Bokförläggarna Röda Rummet ger ut denna antologi. Vi är övertygade om att oktoberrevolutionen skakade världen, blev en bestämmande faktor för de följande 100 åren, och att lärdomarna från den är ett måste för varje rörelse som vill skaka världen igen.

Den ryska oktoberrevolutionen har utsatts för systematiska lögnkampanjer och falska historieskrivningar. Från borgerligt såväl som från stalinistiskt håll. Stalinister har ju paradoxalt nog samma intresse som borgerliga propagandister att framställa stalinismen som den naturliga följden av bolsjevikernas oktoberrevolution. Textförfattarna i denna bok kommer att visa hur fel borgare och stalinisters har.

De sista 20 åren har borgerliga historiker och propagandister producerat hyllmeter med attacker på oktoberrevolutionen. ”Oktoberrevolutionen var ingen revolution utan en kupp iscensatt av Lenin och hans anhängare” får vi höra. Stalinismen utmålas som den självklara konsekvensen av revolutionen och så vidare. Jag ska inte här gå in på alla dessa argument och försöka bemöta dem. Det görs nämligen av Paul LeBlanc, Ernest Mandel och David Mandel i sina bidrag till denna antologi. Du som läsare har en lögnavslöjande, mytkrossande, tankeväckande och entusiasmerande läsning framför dej.

Men varför detta oresonliga och logikföraktande hat från borgerliga historiker och intellektuella mot oktoberrevolutionen? Därför att de frågor som ställdes på sin spets är i princip de samma som vi brottas med idag. Ska vi ha ett samhälle med profit och minoritetsstyre som drivkraft eller finns det en annan väg för mänskligheten.

Idag står också så många andra saker på spel. Den kapitalistiska rovdriften på miljön, med bland annat klimatförändringarna som ett gigantiskt hot hängande över oss. Vapenutvecklingen och imperialistmakternas återupptäckt (efter baksmällan efter andra världskriget) av kriget som en lämplig metod att lösa det mesta med. Den nyliberala ångvälten som demolerar allt vad välfärdssystem heter, system som också byggdes upp efter andra världskriget. Med mera.

För den härskande borgerligheten är det livsviktigt att sprida uppfattningen att det inte finns något annat som fungerar än deras kapitalism. Alla exempel på att vanliga arbetande människor trätt in på den politiska arenan måste stämplas som avskräckande exempel. Och oktoberrevolutionen handlade verkligen om att de arbetande, de förtrampade och föraktade klev in på arenan. Oktoberrevolutionen skickade en våg av hopp till världens alla förtryckta. Många har idag säkerligen svårt att förstå vidden av den entusiasm som den ryska revolutionen väckte. Men den skapade också en skräck och ett hat hos de besuttna och mäktiga. Ett hat som sitter i. Högerns hysteriska propaganda var i grunden densamma som då. Även om den i alla aspekter inte var identisk. Idag använder inte borgerliga ledarskribenter och intellektuella antisemitismen i sina texter om den ryska revolutionen. Då gjorde dom det. Flera av den ryska revolutionens ledande personligheter hade judisk bakgrund och antisemitismen var en integrerad del i högerns kampanjer mot revolutionen.

Paul Le Blanc visar på borgerliga intellektuellas massiva förakt för oss vanliga arbetare när han i sin text citerar historikern och propagandisten Orlando Figes: ” Bolsjevikiska intellektuella med sin idealiserade syn på vad arbetare stod för, var dömda att bli överkörda av ”arbetarnas” verkliga inriktning: underhållning och sprit”. (vaudeville and vodka).
Och Figes är inte ensam i sitt förakt mot oss arbetare. Deras tirader mot oktoberrevolutionen kan kokas ner till följande budskap: ”Om ni arbetare försöker störta vår kapitalism så blir resultatet totalitär stalinism. Det är denna stalinism eller vår kapitalism ni har att välja på.” Underförstått är att ni arbetare aldrig kan styra. Antingen styr vi eller en stalinistisk elit.
Och naturligtvis vill man få oss att föredra deras kapitalistiska styre. Med bakgrund av detta förstår man de fanatiska angreppen på och lögnerna om oktoberrevolutionen. Eftersom den just innebar att de arbetande och föraktade kunde utmana och kunde skapa former som pekade mot en demokratisk socialism. David Mandels kapitel om fabrikskommittéerna är här oerhört intressant. Den visar hur arbetarna bit för bit och trevande utmanar kapitalägarna om kontrollen i fabrikerna. Den visar hur de olika delarna av arbetarrörelsen ställer sej till kampen för arbetarkontroll. Texten visar också hur bolsjevikerna söker sej, under het intern diskussion, fram i den strategiska och taktiska debatten om makten i företagen. Hela bilden av oktoberrevolutionen som en planerad kupp smulas sönder inför läsarens ögon.

Men säger den eftertänksamme; stalinismen växte trots allt fram. Författarna blundar naturligtvis inte för detta. Men man förkastar tanken på att revolutionen i sej eller Lenins eller andra bolsjevikledares ideologi skulle skapat stalinismen. Stalinismen innebar till slut likvideringen av nästan hela det bolsjevikiska partiets ledning och tiotusentals andra kommunister. Den innebar att en rad landvinningar rullades tillbaka. Stalinismen var en politisk kontrarevolution. Grunden var att den arbetarklass som så modigt rest sej i oktober maldes ner i krig, inbördeskrig och utebliven hjälp från de revolutioner i väst som bolsjevikerna byggt sina förhoppningar på. Staten gled över i en byråkratis händer.

Det betyder inte att textförfattarna förnekar misstag från bolsjevikernas sida. Misstag som innebar att byråkratiseringen underlättades. Dit hör fraktionsförbudet inom det egna partiet och illegaliseringen av andra partier 1921.

Ernest Mandel slår i sin text fast att det inte fanns något annat demokratiskt alternativ till Bolsjevikerna. Det stod mellan dem och de vita kontrarevolutionära arméerna. Borgerligheten satte allt hopp till dessa vita styrkor. Mandel beskriver vad de stod för. Läs den genomgången. Har man gjort det så blir Mandels slutsats inte orimlig. Han säger nämligen: ”Valet stod i verkligheten mellan seger för den socialistiska revolutionen eller seger för en kontrarevolution som skulle blivit bland de blodigaste någonsin och som skulle fört en rysk Hitler till makten, ännu värre än den tyske Hitler vi känner”. De vita arméernas framfart är som en generalrepetition för vad den tyska armén skulle sätta i verket 1941. Bland annat genomförde de vita uppemot 2 000 judepogromer och uppskattningsvis 150 000 judar mördades.

Bolsjevikerna stoppade denna kontrarevolution och det skräckvälde som den skulle lett till. Och tacken från borgerliga skribenter och opinionsbildare idag? Bolsjevikerna framställs som skyldiga till våldet och till allt elände!
Det enda partiet som reste kravet på fred och slut på slaktande t i skyttegravarna. Partiet som skapade den röda armé som stoppade den vita kontrarevolutionen.

Den borgerliga kampanjen mot oktoberrevolutionen framstår som den moraliska bankrutt det är.

Den bok du nu håller i handen är ett verktyg i kampen för att utmana borgerlighetens kapitalism”.

Fakta om Paul Le Blanc:

Paul Joseph Le Blanc (born 1947) is an American historian and activist. Professor of History at La Roche College in Pittsburgh, Pennsylvania (USA), he has written and/or edited more than 20 books, mostly dealing with the labor and socialist movements, in which he has been active.
Scholarship[edit]

His contribution ”The Third American Revolution” to the best-selling collection Imagine: Living in a Socialist USA, edited by Frances Goldin, Michael Smith and Debby Smith (2014) was singled out by Kirkus Reviews as ”persuasive . . . cogent, well-informed.”[1]

Educational and Occupational Background[edit]
Le Blanc studied at the University of Pittsburgh, focusing on History and receiving a Bachelor of Arts degree in 1971, a Master of Arts degree in 1980, and a Doctor of Philosophy degree in 1989. Since 2000 he has been at La Roche College, as Dean of the School of Arts and Sciences from 2003 to 2009, and as a Professor of History there.[2]

Books (partial list)[edit]
1990: Lenin and the Revolutionary Party
1994: Selected Writings of C.L.R James, 1939–1949 (edited with Scott McLemee)
1996: Trotskyism in the United States: Historical Essays and Reconsiderations (with George Breitman and Alan Wald)
1996: From Marx to Gramsci (edited with major introductory essay)
1999: A Short History of the U.S. Working Class
1999: Rosa Luxemburg: Reflections and Writings (edited with major introductory essay)
2000: U.S. Labor in the Twentieth Century (edited with John Hinshaw)
2000: The Working-Class Movement in America, by Eleanor Marx and Edward Aveling (edited with introductory essay)
2003: Black Liberation and the American Dream (edited with major introductory essay)
2006: Marx, Lenin, and the Revolutionary Experience: Studies of Communism and Radicalism in the Age of Globalization
2008: Lenin: Revolution, Democracy, Socialism: Selected Writings (edited with introductory essay)
2011: Work and Struggle: Voices from U.S. Labor Radicalism (edited with introductory essays)
2011: Socialism or Barbarism: Selected Writings of Rosa Luxemburg (co-ed. with Helen C. Scott)
2012: Leon Trotsky: Writings From Exile (co-edited with Kunal Chattopadhyay)
2013: A Freedom Budget for All Americans: Recapturing the Promise of the Civil Rights Movement in the Struggle for Economic Justice Today (with Michael D. Yates)
2014: Unfinished Leninism: The Rise and Return of a Revolutionary Doctrine
2014: Leon Trotsky and the Organizational Principles of the Revolutionary Party (with Dianne Feeley and Thomas Twiss)
2015: Leon Trotsky ISBN 9781780234304

Arr. tidskriften Röda rummet, Bokförläggarna Röda Rummet & Tidskriftsverkstan i Väst

Fika kommer att finnas att köpa. Samt givetvis möjligheten att köpa den nya boken ”Den rysk arbetarrevolutionen” och andra publikationer från Bokförläggarna Röda Rummet.

8:e november kl.18.30

Göteborgs Litteraturhus
Lagerhuset, Heurlins plats 1

Välkomna!

Fängslande om potatisrevolutionen

Håkan Blomqvists föreläsning om ett stycke glömd historia samlade en entusiastisk publik på Litteraturhuset. Han inledde med att en beskrivning av hur händelserna i skildrats i tidigare historieskrivning, som en ”intressemotsättning mellan konsumenter och producenter”: – Kan man få historia att låta tråkigare än så?

Fortsättningen blev en uppvisning i en historieskrivningen som sammansmälter det lokala med de globala skeenden, skildrar människoöden av kött och blod mitt i virveln av sociala kraftmätningar och förde konsekvenserna av ”hungerrörelsen” 1917 fram till våra dagars samhälle.

Mötet arrangerades av ABF i Göteborg, Tidsverksatn i väst och tidskriften Röda rummet.

17190432_1366906446727936_514852309914575722_n17190818_1366906443394603_3998542375703359866_n17098392_1366906450061269_2293116983817655802_n17156049_1368117203273527_2403146855506891413_n

Offentligt möte: Potatisrevolutionen

 

16387324_1333030826782165_6534233984255498025_n

Offentlig föreläsning med historiken, författaren och medarbetaren på veckotidningen Internationalen Håkan Blomqvist som i dagarna har kommit ut med sin nya bok ”Potatisrevolutionen och kvinnoupploppet på Södermalm 1917 – ett historiskt repotage om hunger och demokrati”. Håkan kommer berätta om delar av boken och boken kommer tillika att finnas till försäljning under mötet.

Våren 1917 var arbetarstadsdelen Södermalm i Stockholm skådeplatsen för ett folkligt kvinnouppror som drog med sig tusentals söderbor. I det numera trendiga och krogtäta ”Sofo” utspelade sig hungerkravaller när kvinnor försökte komma över potatis för att lindra nöden i arbetarhemmen. Det var världskrig, avspärrningar, brist och ransonering. Från Ryssland kom budskapet om den stora revolutionen som störtat tsardömet. I Sverige öppnade hungerprotesterna som svepte över landet beskrivna som »potatisrevolutionen« dörren för allmän och lika rösträtt. Det är om dessa händelser och några av de människor som bidrog till förändringen, denna lilla bok handlar. Som en påminnelse om vad som en gång krävdes för att försätta maktpolitiska berg, kanske som lärdom även för vår egen tid när många åter går hungriga. Håkan Blomqvist, f 1951, är historiker verksam vid Södertörns högskola och författare till ett flertal böcker om arbetarrörelsens historia.

Föreläsningen är gratis, välkomna!

Tidsskriftsverkstan, Lagerhuset vån 3, Heurlins Plats 1, Göteborg

Arrangörer är tidsskriften Röda Rummet, ABF Göteborg och Tidsverkstan i Väst

Tisdagen 7 mars kl.18.00-20.00

Inga fler kristallnätter!

kristallnatten

Natten till den 10 november 1938 brann synagogorna i Tyskland, judiska butiker och hem plundrades i tusental och hundratals människor mördades i en pogrom som gått till historien som Kristallnatten. Spontan folklig ilska, enligt naziregimen. En välregisserad statlig pogrom, för alla som ville se. En förövning för de kommande folkmorden.
Några månader tidigare hade 32 regeringar samlats i Evian för att diskutera den judiska flyktingfrågan – bara för att komma till slutsatsen att de av ekonomiska skäl inte kunde ta emot några.

Också idag drivs människor på flykt av krig och terror. Regeringarna svarar med taggtråd, gränskontroller och koncentrationsläger. Inte ens för den rännil som överlever flykten väntar trygghet. Medan högerextrema partier vinner politiskt inflytande och görs rumsrena brinner flyktingförläggningar och rasistmobben jublar på nätet.

Historien upprepar sig inte. Inte om vi inte låter den göra det. I november 1938 var det för sent att hejda den bruna floden i Tyskland. I dag i Sverige och Europa har vi ännu möjligheten. Men inte genom att sitta och vänta på att det ska blåsa över. Rasismen måste bemötas på gator och torg, i tidningsspalter och på nätet och framför allt på arbetsplatserna och i bostadskvarteren.

När vi idag, 9 november 2016, säger Inga fler Kristallnätter handlar det inte bara om att högtidlighålla och sörja ett mörkt kapitel i mänsklighetens historia. Det är en uppmaning till motstånd och organisering, här och nu.

Socialistiska Partiet i Göteborg har tillsammans med Göteborgs rättighetscenter bjudit in andra partier och organisationer för en sedvanlig demonstration under den 9:e november. Då intresset har varit lågt har vi valt att uppmärksamma dagen själva i Brunnsparken. Intresserade organisationer som vill vara med på denna manifestaion kan kontakta oss på gbg@socialistiskapartiet.se eller 072-028 33 63.

Tal kommer att hållas. Se eventet för uppdateringar.

Brunnsparken, kl.17.00

Arr. Socialistiska Partiet

Ken Loach på Hagabion

The spirit of ’45 av Ken Loach

Labourpartiets storslagna valseger 1945 är startskottet för denna dokumentär om den engelska socialismens uppgång och fall. Från socialistiska reformer och förstatligande till Thatchers nedmontering. Flerfaldigt prisbelönade regissören Ken Loach (”Sweet Sixteen”, ”Hidden Agenda”, ”Land & Frihet”) presenterar här en fängslande dokumentär om en av Storbritanniens mest turbulenta perioder, tiden efter andra världskrigets slut. Ken Loach belyser med stor skärpa Storbritannien politiska förvandling.

Hagabion, fredagen 13:e september, kl. 18.30

Samtal efter filmen med Lars Henriksson från Folkkampanjen för Gemensam Välfärd

Sjätte juni, ingen vet varför vi firar

Och så kommer då turen att ge den svenska nationaldagen en avhyvling. Den sjätte juni; dagen ingen vet varför vi skall fira. Den konspiratoriske undrar om inte ledigheten bara är resultatet av lite nationalekonomisk huvudräkning – den sjätte infaller emellanåt under lördagar och söndagar, medan annandag pingst alltid är en måndag …

Nu är den röd i alla fall, vår blågula dag, införd av våra urfäder politikerna 1983 och helgdag sedan 2005. Så vi kan i ledighet bänka oss framför TV:n för en stunds påkostat hovfjäsk och viftande med pappersflaggor. För några veckor sedan skrev jag att den norska kulturen framstår som märklig och främmande. Den svenska är blott alltför bekant. Lika obekväma som vi tenderar att vara på en fest utan alkohol tillhands är vi när det kommer till svensk nationalkänsla. Antingen förlägna, ironiskt avfärdande eller i hetsigt, stelbent försvar av sill och nubbe, eller något annat, ofta matrelaterat, som man fått för sig att någon försöker ta ifrån en.

Svensk nationalism är en känslig fråga. Ingen salongsfähig politiker eller debattör vet riktigt vilket ben de skall stå på. Elisabeth Höglund drabbas plötsligt av insikten att nationalsången hyllar vårt brutala stormaktsarv och föreslår ny text av Benny Andersson. Vill man vara elak kan man undra vad vi skall hylla då, att vi slapp delta i Andra världskriget och åkte snålskjuts på Europas ruiner när vi kollektivt reste oss ur fattigdomen? Självklart finns det saker att vara stolt över, problemet är bara att de inte delas av alla svenskar.

Nazister och historielösa sverigedemokrater avskrivs lätt och snabbt som något otypiskt för ”oss” som nation. Knepigare blir det när vi skall hylla den demokratiska traditionen i Sverige, när flera av dagens regeringspartier länge var de bittraste motståndare till allmän och lika rösträtt. Medan den norska borgarklassen kämpade för landets oberoende och en någorlunda demokratisk konstitution satt Sverige som ett befäst fattighus och ruvade på unkna härskardrömmar. Varje framsteg som gjorts från den tiden i Sverige är ett steg bort från de drömmarna, i kamp mot de grupper som närt de drömmarna, låtit sabelhuggen regna över hungrande demonstranter och sökt allianser med Nazityskland. Jag betackar mig för att fira i det sällskapet.

Så finns förstås den andra nationalismen där vi skall hylla svenskars öppenhet för andra kulturer – eller mer specifikt deras mat – hur vi är världsbäst på innovation, individualism och rationalitet. Att öppenheten främst gäller maträtter som tidigare etablerats i New York undviker vi helst att nämna, och vad gäller vår starka individualism har vi ett riksdagsparti på närmare tio procent som symptom på att den kanske inte alltid är så där våldsamt välkommen. Prov på denna typ av nationalism fick vi när prinsessan Madeleine kritiserades för att ha valt en klänning av en italiensk designer och inte en av våra ”egna”. Om kungahuset inte är en reklampelare för svenskt företagande så kan det vara.

Men nationaldagen är inte de hornbågade reklamarnas, entreprenörernas och snille­industrins dag, det är Kungssångens, hittepå-folkdräktens och folkdanslagens dag – då vi firar något som inte kan nämnas utan att det vittrar sönder.
Om den norska nationaldagen är ett uttryck för ett Norge som inte finns, så är den svenska ett uttryck för ett Sverige som ingen vill ha.

Johannes Jensen

Insamling till Björn Rönnblads minne‏

Vår nyss bortgångne kamrat Björn Rönnblad förde en ständig kamp för en bättre och rättvisare värld. Han engagerade sig i det lilla och det stora, i det nära och det avlägsna och metoderna varierade. Samtal, diskussion, debatt, publikation, demonstration, ockupation och allt med samma glöd. Förutom engagemang och glöd så var en förutsättning för detta också Björns stora kunnande. Det var ett resultat av studier men också av möten med andra i olika sammanhang.

Låt oss hjälpas åt att föra Björns kamp vidare genom att bidra till tidskriften Röda Rummets insamling till hans minne!
Målet med den är att genom ekonomiska bidrag kunna skapa förutsättningar för engagerade, unga människor att få möta andra i ett gemensamt erövrande av kunskaper inom marxistiskt och kritiskt samhälleligt tänkande. Insamlingen sker via tidskriften Röda Rummets plusgirokonto 13 04 07 – 0 och administreras av dess redaktion.

Läs också gärna Gus Kaage’s text om Björn och hans politiska gärning.

Manifestation på 1 maj till minne av de spanienfrivilliga

LaMano1maj2007

1 maj kl. 11.00-12.30

Gemensam traditionsenlig manifestation på 1 maj på Masthuggstorget kl 11 för arbetarrörelsen till minne av de svenska frivilliga under spanska inbördeskriget 1936-1939.

1936 slog det spanska folket tillbaka general Francos fascistiska kuppförsök. Det spanska inbördeskriget, som kom att pågå fram till Francos seger 1939, betraktades av arbetarrörelsens organisationer som en internationell angelägenhet. Från världens alla hörn strömmade fler än 35 000 frivilliga till Spanien för att stoppa fascismens framfart i Europa. Fler än 500 svenskar reste ner till Spanien för att strida mot Francos fascister, varav 170 personer stupade. Vi minns och hedrar deras insatser.

Huvudtal från SEKO Sjöfolk
Apelltal från arbetarrörelsens ungdomsförbund
Det blir även musik och bokförsäljning

På vårt bokbord kommer att sälja Kerstin Gustafsson-Figueroas nyutkomna bok ”Farsan, Spanien, kriget och jag” om hennes spanienfrivillige pappa till specialpris samt flaggor i den spanska republikens färger, som vi gärna ser i de olika 1 maj-tågen

Arrangörer är föreningen Svenska Spanienfrivilligas vänner i samarbete med ABF Göteborg