Alla medlemmar hälsas välkomna till årets sista avdelningsmöte torsdagen 12/12 kl.18.30 på partilokalen. Valen 2014, medlemsinval och vinterns verksamhet står på dagordningen. Väl mött önskar avdelningsstyrelsen.
SP-Göteborg uppmanar alla som kan att stödja Livsmedelsarbetare för Solidaritet’s insamling som går till ett projekt för att ge möjlighet för fackligt aktiva lantarbetare i Sydafrika att få cyklar så att de lättare kan utföra sin aktivism.
Via postgiro 67 52 18 – 2 kan du stödja denna praktiska solidaritetshandling.
I vänsterdemonstrationer i Göteborg har vi demonstrationsvakter. De har till uppgift att leda demonstrationen, att hålla ordning i demonstrationen och demonstrationer där risk för angrepp mot demonstrationen föreligger så ska de också försvara demonstrationen. Mot nazister, fascister om de angriper eller mot poliser om det nån gång är nödvändigt (tänk Göteborg 2001).
Våldet är inget självändamål utan ett självförsvar. Kan angrepp mot en av våra demonstrationer förhindras genom dialog och samtal är det att föredra, men en sak bör vara klar, vi förhandlar självklart inte med nazister och fascister. Det ska ingen vänsterorganisation göra. Då måste vi också ha möjlighet att fysiskt försvara oss mot nazister och rasister. Det är nödvändigt. Idag och kanske ännu mer i framtiden. Sverige är inte immunt mot den utveckling vi sett i Grekland. Den kanske ligger långt fram i tiden, den kanske aldrig blir av, men vi måste alltid vara förberedda på en sådan utveckling.
Det är klart att vänstern måste bedriva säkerhetsarbete och ta säkerheten på allvar. Tänker till och med sverigedemokraterna bygga upp en milis dröjer det inte länge förrän vi i vänstern kommer att angripas mycket mer och oftare än vad som idag är fallet.
Det är också ett självförsvar att se till att gatorna hålls rena från nazister. Kampen om gaturummet är en väsentlig del i renhållningen gentemot rasism, fascism och nazism och spridning av deras hatfyllda alster. Kan nazister och högerextrema våldsverkare drivas bort från gatorna med fredliga demonstrationer är det naturligtvis att föredra, men går inte det kan våld ibland vara tvunget. Det är ett självförsvar som möjliggör för invandrare, homosexuella, romer, svarta och andra utsatta grupper att beträda gatorna utan att vara rädda, utan att bli utsatta för nazisters hat, hot och propaganda.
Det handlar om kollektivt motstånd och självförsvar mot grupper som vill krossa demokratin. Det handlar om försvar av demokratin (äganderätt har dock i sig inget med demokrati att göra som en del okunniga tror, men vänstern är inte heller mot äganderätten) mot grupper som bekämpar demokrati. Det är legitimt att försvara demokratin med våld, det anser alla riksdagspartier och det anser många inom vänstern också. Alltså är det helt okej att använda våld när demokratin försvaras mot nazister, fascister och rasister.
Så länge vänstergrupper håller sig inom dessa ramar så gör de rätt. Men när vänstergrupper söker nazister och fascister i deras hem, hotar dem eller misshandlar dem så är det fel. Det är att går över gränsen. Då är det inte längre ett försvar av demokratin utan motsatsen. Ger någon sig på andra vänsteraktivister eller helt oskyldiga är det inte heller något som kan accepteras. Det är oacceptabelt och fel. Det är inte ett försvar av demokratin.
Anders Svensson, medlem i Socialistiska Partiet i Göteborg
Den utredning ”Bostadsbristen och hyressättningssystemet – ett kunskapsunderlag” – typiskt nog kallad ”marknadsrapport” – som nu lagts fram från Boverket är ingenting annat än ett beställningsverk från regeringen och fastighetsägarna. Rena marknadshyror, med påföljande chockhöjningar av hyrorna i storstadsregioner, är lösningen på bostadsbristen påstår verket. Med hjälp av teoretiska fantasier påstår man att den samhällsekonomiska nyttan av detta skulle vara 10 miljarder genom att människor skulle välja lägenheter som bättre passar dem. Vad de egentligen menar är att det är orättvist att rika inte kan köpa sig före också i de hyreslägenheter som ännu finns utan att vanligt folk ännu kan bo kvar.
Efter en rad år av marknadsanpassning av bostadspolitiken ändrade regeringen Reinfeldt 2007 politikens mål från ”goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö” till ”väl fungerande bostadsmarknader där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven”.
Bostaden förvandlades alltså från rättighet till vara och medborgarna till bostadskonsumenter.
2010 stiftades så en lag som – under tryck från EU – tvingade de kommunala bostadsbolagen att sluta vara allmännyttiga och hålla nere hyrorna, istället ska de agera som vilka företag som helst – ännu ett steg mot marknadshyror.
Högre hyror skapar inte fler bostäder, däremot driver det ytterligare på ojämlikheten och segregeringen av samhället.
Det som behövs är inte mer av de marknadslösningar som skapat dagens situation utan tvärtom, demokratiska beslut för att förändra samhället och tillfredsställa människors behov.
Konkret är det två saker som behövs för att lösa bostadskrisen:
För det första att bygg bra och billiga bostäder. Det kan göras om de kommunala bostadsbolagen återigen får i uppdrag att bli allmännyttiga och försörja befolkningen med bostäder. Finansiering kan ske genom att våra pensionspengar flyttas från spekulationskarusellen till långsiktiga investeringar såsom byggande.
På lång sikt handlar det också om samhällsplanering. Det är det inte rimligt att hela landets befolkning ska koncentreras till ett fåtal storstadsregioner med allt större transport och bostadsproblem. Samhället ska planeras så att människor kan leva och arbeta i hela Sverige.
Nej till marknadshyror!
Bostaden är en rättighet – inte en vara!
Socialistiska Partiet
18 november 2013
Avdelningsmöte för alla medlemmar i Socialistiska Partiet/Göteborg. Torsdagen 21 november kl.18.30 på partilokalen. Diskussion om politisk aktivism i Göteborg, vinterns verksamhet samt medlemsinval. Välkomna!
75-årsminnet av Kristallnatten kan inte bara handla om att sörja och hedra dåtidens offer. I dagens Europa formas åter en jordmån för pogromer och förintelsekampanjer som då skördade miljontals offer, skriver bland andra George Braun, Judiska församlingen i Göteborg.
På kvällen den nionde november 1938 inleddes det första av två skräckens dygn för judar i det Tyska riket. Naziregimen i Berlin gav klartecken för en organiserad pogrom riktad mot judar och judisk egendom i Tyskland och Österrike. Mer än 1 000 synagogor brändes, ett hundratal personer dödades på plats och nära 30 000 judiska män deporterades till koncentrationsläger. Vi vet att 2 000 av dem dog inom tre månader.
Det krossade glas som gnistrade som kristall på städernas gator kom från skyltfönstren till mer än 7 000 förstörda butiker med judisk anknytning och från bostäder som plundrades och vandaliserades av SA-styrkor och civila lynchmobbar.
Kristallnatten beskrivs ofta som en ögonöppnare. I backspegeln är det lätt att se vägen från novemberpogromen till de svarta åren då minst 12 miljoner människoliv skördades i nazistiska dödsläger, framför exekutionspatruller eller maldes till döds i slavarbete. Ungefär hälften av offren var judar. Bland de övriga fanns romer, resande, slaver, personer med funktionshinder, homosexuella och politiska motståndare.
De flesta valde att blunda
För dem som ville se var förföljelsen uppenbar efter den 9 november. Ändå valde de flesta att blunda. Antisemitismen var inte isolerad till Tyskland. De flesta länder i världen höll gränserna stängda för flyende judar.
Men inte heller kristallnätterna kom utan förvarning. I det tyska riket hade raslagarna skruvats åt successivt sedan det nazistiska maktövertagandet 1933. Nürnbergförordningarna från 1935 fråntog judar, romer och resande samt färgade av afrikansk börd deras tyska medborgarstatus och därmed rätten att inneha offentliga ämbeten. Dessa grupper förbjöds också att ingå äktenskap eller ha sexuella relationer med ”tyskar”. Hbtq-personer förföljdes som dekadenta, psykiskt och fysiskt funktionshindrade som undermåligt rasmaterial. Deras arvsanlag fick inte spridas. Ideologiska motståndare till rasförföljelse, militarism och nationalism fängslades som statsfiender.
I ett vidare europeisk perspektiv frodades idén om att människovärdet kan villkoras utifrån etnicitet, kön, normavvikelser, religion och ideologi i ett tankegods sammansatt av nationell chauvinism och föreställningar om europeisk överlägsenhet.
Återigen jordmån för pogromer
Mot en sådan bakgrund kan 75-årsminnet av kristallnatten inte bara handla om att sörja och hedra dåtidens offer. I dagens Europa formas åter en jordmån för pogromer och förintelsekampanjer som då skördade miljontals offer. Aldrig sedan Andra världskriget har så många folkvalda rasister huserat i Europas parlament. I nästan alla länder i Europa möter romer och resande förföljelse, förtal och fattigdom. Utomeuropeiska flyktingar möts av stängda gränser och tvingas leva som papperslösa i samhällenas yttersta marginaler. Många möter döden i öknar, på hav, och berg på sin flykt undan krig, förföljelser och fattigdom.
I Ungern skanderar nyfascisterna i Jobbik mot judar som landsförrädare och romer som kriminella medan ledande företrädare för regeringspartiet Fidesz faller in i kören. På gatorna jagas romer och flyktingar av Jobbiks militanta stödtrupper. Också i Grekland misshandlas och mördas flyktingar och politiska motståndare av högerextrema huliganer medan deras parlamentariska representanter i Gyllene Gryning ivrigt förnekar att Förintelsen alls ägt rum.
Islam utmålas på många håll i Europa som det nya hotet mot kulturell och etnisk homogenitet. Såväl muslimer som judar utsätts för fysiska och verbala angrepp när de manifesterar sin grupptillhörighet med traditionella och religiösa symboler.
I Ryssland och på många andra håll har myndigheternas förföljelse av hbtq-personer hårdnat och berövat dem rätten att offentligt uttrycka sin identitet.
Främlingsfientlighet normaliseras
Också i Skandinavien normaliseras främlingsfientlighet och rasism. Skånepolisen beskriver ett register med beteckningen ”kringresande” vilket enbart tycks innefatta personer med romsk anknytning som ett verktyg för att bekämpa brott. Bara två år efter Breiviks massaker på 77 unga socialdemokrater i Norge har främlingsfientliga Fremskrittspartiet tagit plats i kabinettet. Några veckor senare uttrycker partiets vice partiledare att romer bör förbjudas i landet, ett eko från 20-talets ras- och kulturlagar.
Vi som undertecknar detta kan ha olika åsikter i en mängd samhällsfrågor. På Kristallnattens 75-årsdag vill vi manifestera tillsammans för alla människors lika värde. Mot rasism, antisemitism, islamofobi, antiziganism och homofobi. Inga fler kristallnätter.
George Braun
Judiska församlingen i Göteborg
Katarina Katz
Judar för Israelisk-Palestinsk Fred
Kaj Heino
ordförande RFSL Göteborg
Simon Wallengren
ordförnade Kulturgruppen för resandefolket
Masoud Vatankhah
Göteborg mot rasism
Andrea Thibault
ordörande Göteborgs rättighetscenter
Lena Bergström
Stolta föräldrar till HBTQ-barn
Beatrix Karlsson
Asylkommittén
Cecilia Dahlman Eek (S)
riksdagsledamot
David Lega (KD)
kommunalråd Göteborg
Thomas Martinsson (MP)
kommunalråd Göteborg
Rickard Nordin (C)
riksdagsledamot Göteborg
Helene Odenjung (FP)
kommunalråd Göteborg
Mats Pilhem (V)
kommunalråd Göteborg
Deeqo Hussein (PP)
Björn Wikman
ordförande Liberala ungdomsförbundet Göteborg
Jimmy Broberg (S)
Socialdemokrater för tro och solidaritet
Hans-Owe Arvidsson
präst, Högsbo församling
Anders Svensson
Socialistiska Partiet
Alex Sen
Internationella Socialister
Siavosh Derakhti
verksamhetschef UMAF, Unga mot antisemitism & främlingsfientlighet (Raul Wallenbergpriset 2013)
Alex Bengtsson
stiftelsen Expo
En ny affisch finns nu tillgängligt inför Radikalt forum den 16:e november. Klicka gärna på bilden för att ladda hem en fullstor variant att skriva ut och sätta upp!
På kvällen den nionde november 1938 inleddes det första av två skräckens dygn för judar i det Tyska riket. Nazi-regimen i Berlin gav klartecken för en organiserad pogrom riktad mot judar och judisk egendom i Tyskland och Österrike. Mer än 1000 synagogor brändes, ett hundratal personer dödades på plats och knappt 30 000 judiska män deporterades till koncentrationsläger. Vi vet att 2000 av dem dog inom tre månader. Det krossade glas som gnistrade som kristall på städernas gator kom från skyltfönstren till mer än 7000 förstörda butiker med judisk anknytning och från bostäder som plundrades och vandaliserades av SA-styrkor och civila lynchmobbar.
Med den bakgrunden startades på 1980-talet årliga demonstrationer i Göteborg dem nionde november. på gemensamt initiativ från den antinazistiska rörelsen i Göteborg som var dominerad av vänsterorganisationer och Judiska församlingen. Deltagandet var under många år mycket brett, med allt från borgerliga partier till yttersta vänstern samt olika minoritetsorganisationer.
Men efter två händelser på 1990-talet, dels när dåvarande KPMLr drev igenom att palestinafrågan skulle tas upp i demonstrationen, dels ett år då ett stort svartklätt och svartlmaskerat block skrämde slag på många äldre judar så splittrades manifestationen i två. En ledd av judiska församlingen och med deltagande av främst borgerliga partier i övrigt och en dominerad av vänstern inklusive socialdemokraterna.
Efter händelserna i Göteborg år 2001 försökte socialdemokraterna och vänsterpartiet inklusive deras ungdomsförbund förbjuda den yttersta vänstern att delta i den vänsterdominerade manifestationen. Något som i praktiken skulle inneburit en uteslutning av hela den antinazistiska rörelsen i Göteborg. Men just därför kunde det inte genomföras utan yttersta vänstern och alla antirasistiska organisationer deltog ändå i fackeltåget. Den av judiska församlingen dominerade manifestationen forsatte äga rum varje år.
Året efter försöken att utesluta lämnade SSU, Ung Vänster, socialdemokrater och Vänsterpartiet samarbetet. Olika antirasistiska organisationer (i sin tur dominerade av syndikalister, anarkister och Socialistiska Partiet) kom att dominera och olika initiativ till att samordna de två existerande manifestationerna togs. Ingen samordning kunde ordnas. För att minska motsättningarna infördes i denna veva förbud mot nationsflaggor av olika slag i fackeltåget. Detta förbud har sen dess upprepats varje år. Det hela fortsatte på samma sätt i flera år. Försök till samordning, försök till en gemensam manifestation gjorde varje år utan att lyckas.
Efter några år kom Kommunistiska Partiet (KP, tidigare KPMLr), RKU, Ung Vänster, Vänsterpartiet och Rättvisepartiet Socialisterna (RS) åter med bland arrangörerna. I slutet av 2000-talets första årtionde kom Judar för Israelisk-Palestinsk Fred (JIPF) med bland arrangörerna och de kom alltefterhand att få en mer dominerande roll. Det blev därefter ett starkt fokus på att försöka samordna det vänsterdominerade fackeltåget med andra organisationer inklusive Judiska församlingen. Något som i sin tur ledde till att RS ett år ordnade en tegen manifestation. Det året var det alltså tre olika arrangemang. Huvudsaklig anledning till deras eget arrangemang var förbudet mot partifanor.
2012 var fackeltåget betydligt bredare arrangörsmässigt än tidigare under 2000-talet då flera minoritetsorganisationer deltog igen. Genom att förbudet mot partifanor inte fanns kvar fick demonstrationen emellertid en stark vänsterprägel rent visuellt. Något som kritiserades kraftigt av olika minoritetsorganisationer i efterhand.
Kritiken ledde i sin tur till krav på förbud mot partifanor och nedtoning av fackeltågets vänsterprägel i årets förberedelsarbete för fackeltåg och manifestation den 9 november. Även judiska församlingen bjöds inte till planeringsmöten för att om möjligt samordna det hela med dem. Detta lyckades och årets kristallnattsmanifestation blir därför den bredaste på länge. Med deltagande av representanter från fler antrasistiska organisationer, de flesta minoritetsgrupper som utsattes för nazisternas förföljelse på 1930-talet och de flesta av dem som utsätts för olika former av rasism och etnisk diskriminering idag. Judar, romer, resande, HBT, muslimer, svarta och handikappade. Den politiska bredden är också stor, med allt från borgerliga politiker och ungdomsförbund till yttersta vänstern i form av SP och Internationella Socialister (IS).
Förbudet mot partifanor och nedtoningen av vänsterprägeln fick dock RS att lämna samarbetet. Även Vänsterpartiet lämnade samarbetet, synbarligen av samma skäl, men det enda skäl man officiellt uppgivit är att planeringsmöten präglade av odemokratiska strukturer och härskartekniker. KP och RKU lämnad av andra skäl, man var inte nöjda med tidpunkten för fackeltåget då man vill ha det tidigare på dagen. Syndikalistiska Ungdomsförbundet (SUF) lämnade samarbetet av okända skäl. Dessa organisationer ordnar tillsammans och med en del andra en egen manifestation.
Anders Svensson/medlem i Socialistiska Partiet
Lördagen den 9 november hoppas vi att så många medlemmar som möjligt vill hjälpa till med flygbladsutdelning innan demon ”Inga fler kristallnätter! – För alla människors lika värde” startar på Götaplatsen. Flygbladets innehåll är Radikalt Forum som SP arrangerar tillsammans med IS den 16 november. Samling kl.15.45 utanför Stadsteatern vid Götaplatsen.