Kategoriarkiv: Uttalande

SP: Ge inte vika för borgerliga ultimatum

Ge inte vika för borgerliga ultimatum

-Mobilisera mot utpressningen

Att Centern och Liberalerna står för högerinriktad marknadspolitik har under en tid dolts bakom deras motstånd mot Sverigedemokraternas rasism. ”Anständigt”, har det hetat. Deras fräcka ultimatum till Stefan Löfven att, med Jan Björklunds ord, ”göra en rejäl högersväng” för att släppa fram en S-regering, demaskerar dem nu i sin ynkedom.

Här serveras krav på att öppna slussarna för mer av den högerpolitik som redan under de senaste decennierna producerat växande klyftor, social misär och rasism. Skatten ska sänkas drastiskt för höginkomsttagare som ska få ökat utrymme för ”rut”-tjänster, utförda av ”nyanlända” med särskilt låga löner beslutade av staten. Härtill ska marknadshyror införas i nyproduktionen så att välbeställda med tjockare plånbok gynnas samt arbetsrätten uppluckras så att resterna av anställningstrygghet förpassas till historien.

”Liberala reformer”, sammanfattar Annie Lööf det hela. Gott. Då vet vi att ”anständig” socialliberalism är ett avslutat kapitel för C och L. ”Liberalism” är lika med ”rejäl högersväng” och löntagarfientlig klasspolitik för att gynna de besuttna.

Inför sådan löjeväckande utpressning kan arbetarrörelsen aldrig vika sig, hur glädjande Alliansens sönderfall än må vara. All europeisk erfarenhet visar vad följden blir när en socialdemokrati gör upp med högern – jo, det är just C- och L-högern vi nu talar om – om den ekonomiska politiken..

Skärpt kapitalistisk marknadspolitik försvagar arbetarrörelsen ytterligare medan växande social otrygghet gynnar den nationalistiska och främlingsfientliga högern. Eftergifter för de ultimatum C och L ställer, i namn av att hålla Sverigedemokraterna borta, är i själva verket den bästa present dessa kan få.

Arbetarrörelsen, både S och V, måste resolut avvisa Centerns och Liberalernas utpressningsförsök. Blir följden nyval? Då tar vi det, med massmobilisering mot överklasspolitiken i fackföreningar och folkrörelser, på gator och torg. Gentemot en Allians i ruiner, sönderslitna Liberaler och anständighetsbefriad Center kan arbetarrörelsen samla ett växande samhällsblock kring välfärdsfrågor, jämlikhetslösningar, klimatansvar och social trygghet – mot både rasism och kallhamrade marknadsklyftor. Då tvingas den berömda ”mitten” bekänna färg, kvarvarande socialliberaler separera sig från marknadshögern och liera sig vänsterut.

Riskabelt? Visst, själva vår tid präglas av växande risk – till och med för överlevnad. Men att göra arbetarrörelsen och vänstern till den skärpta marknadskapitalismens femtehjul handlar inte ens om risk, utan om säker väg till nederlag.

Vänsterkrafterna måste nu förbereda motståndet underifrån. Attackerna mot lönerna, LAS, offentliga sektorn och strejkrätten måste mötas med folkligt motstånd som kan bära fram en vänster som i verkligheten kan utmana högerkrafterna, de nationalistiska så väl som de nyliberala.

Socialistiska Partiet 29 november

Vänstern måste gå i opposition, oavsett regering!

– Vänstern måste i detta historiska ögonblick bygga sig
stark som det enda parti berett att bedriva opposition utifrån de arbetandes intressen! Så kommenterar Socialistiska Partiets Verkställande Utskott den pågående regeringskrisen.
Läs hela uttalandet:

Som väntat röstades Kristerssons M-KD regering ned av riksdagsmajoriteten trots stödet från SD. Det har gått två månader sedan valet och ingen regering finns på plats. Det är ett tecken i tiden, med svenska mått mätt ett uttryck för politiskt kaos.

Det så kallade rödgröna blocket fick numerärt sett, om än med ett mandat, majoritet i valet jämfört med högeralliansen. Men redan på valnatten agerade en pompös Ulf Kristersson som om han vore den självklara kandidaten till statsministerposten. Politiskt kan vi konstatera att högeralliansen tillsammans med SD representerar en klar borgerlig majoritet i riksdagen. Att SD från första början velat sätta sin invandrarfientliga, rasistiska och chauvinistiska prägel på politiken har ingen heller kunnat undgå. Partiet har, i likhet med liknande partier runt om i Europa, lyckats vrida politiken åt höger och vill nu styra i samboförhållande med M och KD; det är logiskt.

Att Liberalernas Jan Björklund och Centerns Annie Lööf innan valet var tvungna att retoriskt distansera sig från SD hör till. Det finns trots allt skillnader bland de borgerliga partierna.

SD:s valframgång liksom Vänsterpartiets ökade stöd, är ett mått på polarisering i samhället. Det är just det som den spruckna högeralliansens så kallade mittenpartier uppfattar som ”extremism” i svensk politik. Å ena sida ett nationalistiskt parti med nazistiska rötter och å andra sidan vänstern. Jämförelsen är absurd men media reproducerar dumheterna tills det sätter sig i medvetandet på folk.

Att V ses som ett rött skynke av högern är inget att förvånas över men att socialdemokraternas Stefan Löfven marginaliserar V är bara ytterligare en följd av socialdemokraternas högervridning.
Klart är att ”mittenpartierna” inte kan backa från vad de tidigare sagt om SD:s inflytande i en borgerlig regering. Att frångå denna linje vore politiskt självmord. Borgerligheten lyckades klubba igenom en moderat till posten som talman med piruetter som inte lett någonvart. Onsdagen den 14 november blev en historisk dag första kandidat till statsministerposten som direkt röstades ner i riksdagen. ” Den allvarligaste krisen inom alliansen”, sa moderatledaren.

Ska vi vara glada för detta spektakel? Vi är socialister – antikapitalister – motståndare till all form av borgerlig politik. Att SD inte ska tillåtas diktera politiken i Sverige är det minsta man kan begära av politiker som bekänner sig till den borgerliga demokratin. Men det löser ingenting på sikt. Vi är emot alla regeringar som på ett eller annat sätt praktiserar nyliberalismens människofientliga dogmer och är därför även emot en borgerlig konstellation under den förskönande omskrivningen ”blocköverskridande”. Detta helt oavsett om det är Löfven eller Lööf som skulle fortsätta leda attacker mot arbetarrörelsen och utsatta grupper i samhället.

Det får inte råda minsta tvekan om vänsterns uppgift i detta politiska läge. Vänsterpartiet kan inte godkänna någon sådan regering. Människor som röstade på V och tusentals nya medlemmar har inte sökt sig till vänstern för att göra någon variant av borgerlig regering legitim.
Vänstern måste i detta historiska ögonblick bygga sig stark som det enda parti berett att bedriva opposition utifrån de arbetandes intressen. Denna hållning måste hämta kraft ur fackförenings- och sociala rörelser och hållas levande. Låt oss våga gå mot strömmen – och stå fast mot det parlamentariska schackrandet.

Socialistiska Partiets
Verkställande utskott,
14 november 2018

Debattinlägg om politisk taktik och SD

Ett debattinlägg om politisk taktik från ett antal medlemmar i SP/GBG:

På förekommen anledning skulle vi vilja föra ett resonemang om yttrandefrihet, demokratiskt förhållningssätt, och frågan om när det eventuellt är motiverat att hindra sina politiska motståndare från att göra sin röst hörd.

Den normala utgångspunkten i ett demokratiskt samhälle måste vara att människor respekterar varandras åsikter, och andras rätt att framföra även de åsikter man själv finner förkastliga. Denna rätt måste rimligen innefatta även rätten att framföra så kallat extrema åsikter. En rätt att framföra harmlösa åsikter som ingen invänder mot, är inte särskilt mycket värd.

Yttrandefrihet innebär rätten att säga emot, och den rätten svarar mot den demokratiska plikten att lyssna på det ens meningsmotståndare har att säga.
Det är kort sagt sagt, som absolut huvudregel, demokratiskt otillständigt att hindra människor från att delta i det offentliga samtalet eller försöka hindra politiska partier från att ställa upp i demokratiska val. Detta måste rimligen gälla även dem som försöker skapa politiska motsättningar mellan arbetare och flyktingar.

Gränsen för det ovan sagda går enligt vår mening vid välorganiserade miliser som har till syfte att internera sina motståndare i läger och att hänga sina medmänniskor i lyktstolpar. När den sortens fascistiska grupper försöker ta det offentliga rummet i besittning har varje anständig demokrat ett ansvar att störa ut, blockera och jaga bort demokratins fiender från våra gator och torg. Det här är egentligen inget konstigt, det är tvärtom normal anständighet.

Konstigt blir det däremot, när delar av borgerligheten vill fly sitt personliga demokratiska ansvar genom att överlåta åt polisen att hantera de fascistiska våldsverkarna, eller när självutnämnda antirasister tar sig rätten att försöka störa ut partier som accepterar att verka inom demokratins ramar. Konstigt blir det med andra ord, när Ung Vänster får för sig att likställa SD med NMR.

Sverigedemokraterna är ingen beväpnad fascistisk milis! Det är häpnadsväckande att detta ens ska behöva påpekas.
Sverigedemokraterna står dock för en politik som på alla plan är fullständigt förkastlig. De tar konsekvent parti för företagens rätt att öka sina vinster, för mäns rätt att behandla kvinnor illa och för rasisters rätt att hata invandrare.

Stödet för SD beror emellertid inte på att deras politiska förslag förtjänar att tas på allvar. Stödet för SD beror på att S och M inte ens förmår se de problem som SD visserligen ser men inte kan lösa. Stödet för SD är en konsekvens av de övriga partiernas politiska oförmåga.

Därför presenterar SD heller aldrig några fungerande lösningar på de problem som plågar vanligt folk: arbetslöshet, sexuellt våld eller hot om deportationer. Likt alla andra etablerade partier i riksdagen, är SD:s affärsidé att presentera problem, för att sedan säga: låt oss fixa detta, genom att ge oss på en grupp som egentligen är oskyldig till era problem. I mötet med den politiskt oförmögne, kan den politiskt olämplige framstå som handlingskraftig.

Vårt demokratiska ansvar som antirasister är därför inte, och kan inte vara, att fysiskt konfrontera SD på gator och torg. Så länge SD som parti väljer att respektera demokratins spelregler, saknas det anledning att förneka dem tillträde till demokratins arenor. Skulle det i framtiden visa sig att SD:s nyvunna respekt för demokratins spelregler är fernissa kan vårt ställningstagande naturligtvis behöva omprövas.

Vårt demokratiska ansvar som antirasister är att lyssna på de erfarenheter av klassamhället som SD:s väljare bär på. Vårt ansvar som demokratiska socialister är att därefter presentera fungerande politiska lösningar på de problem som det svenska klassamhället ger upphov till.

Eftersom vi tror oss ha något eget att säga om det som förtjänar att talas om, har vi med andra ord ingen anledning att ställa oss vid sidan av, och skrika om andras så kallade värdegrund. Vi litar nämligen på våra egna ord och idéer. Men viktigast av allt är att vi litar på arberklassens egen förmåga att genom egna erfarenheter och politiska strider själv se med vem man har gemensamma intressen mot överklassen.

Magnus Johansson
Roger Hultgren
Mikael Åhman
Anita Blixt
Medlemmar i Socialistiska Partiet Göteborg

Stoppa angreppen på Hamn4an!

Uttalande:

Idag meddelade Gothenburg RORO Terminal att de kommer att sluta samarbeta med Hamnarbetarförbundet i roroterminalen i Göteborg.
Det fack som företräder 80% av arbetarna kommer inte att få någon information och förtroendemannalagen kommer inte att gälla.

De skyddsombud som valts av de anställda kommer inte att få delta i det lagstadgade arbetet med arbetsmiljön. Det har inte föregåtts av några särskilda konflikter på terminalen utan är ett direkt ingrepp av de centrala arbetsgivarorganisationerna, Svenskt Näringsliv och Sveriges Hamnar och deras försök att krossa Hamnarbetarföbundet.

Hamnen i Göteborg ägs av kommunen och det ligger inte i göteborgarnas intresse att bidra till arbetsgivarnas antifackliga kampanjer. Oavsett vilka formaliteter som finns kring driften av Göteborgs hamn är den en kommunal angelägenhet. Kommunstyrelsen och styrelsen för Göteborgs Hamn måste därför gripa in för att stoppa det pågående angreppet på de fackliga rättigheterna för majoriteten av de anställda och deras möjlighet att delta i arbetsmiljöarbetet.

Avdelningsstyrelsen för Socialistiska Partiet Göteborg

Stöd kexarbetarna! Rädda jobben!

Uttalande från SP Göteborg:

Igår, torsdagen den 18 januari, fick de anställda på Orkla Confectionay&Snacks information om att företaget har planer på att lägga ner produktionen på Göteborgs Kex i Kungälv.Tanken är att flytta den till Lettland. Enligt Orkla beror planerna på att utvecklingsmöjligheterna av nuvarande fabrik är begränsade och tanken är att bygga en ny fabrik i Lettland. Nu skulle det ju vara möjligt att bygga i Kungälv också, men de låga lönekostnaderna lockar. Dessutom är ju inte Lettland känt för att ha så mycket av facklig organisation.

En 130-årig industrihistoria riskerar att gå i graven. 350 anställda riskerar att bli utan jobb och Kungälvs Kommun mister sin största privata arbetsgivare. Detta får inte ske! Det är inte första gången detta sker, vi minns Läkerol i Gävle och Findus i Bjuv, bara för nämna ett par exempel. Livsmedelsarbetareförbundets ordförande Eva Gouvelin sägeri ett uttalande: ” Utflyttningen av Göteborgs Kex till Lettland måste stoppas! Det är ett totalt feltänk att kalla sig hela Sveriges kexfabrik och samtidigt flytta produktionen utomlands. Det går helt enkelt inte ihop och vi kommer tillsammans med våra ombudsmän att vända på varje sten i de förhandlingar som nu följer”.

Det är bara att hålla med och nu gäller det att samla alla goda krafter för att stödja Livsklubbens kamp för att rädda jobben.
Socialistiska Partiet stödjer och ställer sig helhjärtat bakom Livsklubben på Orkla Confectionay&Snacks i Kungälv.

Vi uppmanar alla goda krafter:
Skriv insändare! Skriv protestbrev! Skriv solidaritetsuttalanden! Låt Orkla få veta vad ni tycker!
Stöd kexarbetarna! Rädda jobben!

Avdelningsstyrelsen för Socialistiska Partiet Göteborg

Uttalande från SP: Solidaritet med Irans upproriska arbetare

Solidaritet med Irans upproriska arbetare

Än en gång har arbetarna, ungdomen och kvinnorna i Iran rest sig mot förtrycket. Än en gång har de mötts av våld och kulor från den islamistiska diktaturen.
Det är snart fyrtio år sedan shahens diktatur störtades i en av historiens mäktigaste folkrevolutioner. Miljoner människor världen över hoppades den gången på seger för frihet, rättvisa och den djupaste formen för demokrati genom det arbetande folkets eget styre. Socialismens vackraste målsättningar om människans frigörelse tycktes ha en historisk chans.
Men revolutionen mötte kontrarevolution, inte bara från shahdömets eliter och Savaks blodiga säkerhetsstyrkor. Den möttes också av terroristiska islamistiska reaktionärer som utnyttjade religionen för att slå mot alla progressiva och socialistiska krafter; för att krossa dem, fängsla dem, hänga dem, döda dem…

Många av dem som idag reser sig i Iran har aldrig upplevt något annat än den islamistiska diktaturen. De revolutionära och socialistiska rörelser som för fyrtio år sedan var starka har inte längre samma position. Men för dagens upproriska kan inte diktaturen dölja sig bakom religiösa fraser. Dagens upproriska möter nyliberala kapitalistiska förhållanden med nöd och fattigdom. De upplever hur fackföreningsfolk och demokrater fängslas, torteras och döms till döden. De lugnas inte av löften om himmelriken utan vill leva mänskligt här på jorden. Precis som vi vill.
Därför har de rätt att begära allas vår solidaritet. Inte bara av moraliska skäl utan för att vi behöver varandra. Utan sammanhållningen mellan arbetare och maktlösa över gränserna kan vi inte segra.

Tyvärr finns de som ser sig som vänster, som inte inser det. Istället lyssnar de till Donald Trumps falska budskap om amerikanskt stöd till protesterna och ser Trumps hyckleri som det viktiga nu. Och hoppas på ”stabilitet” i Iran av fruktan för amerikansk intervention. På så sätt hamnar de i knät på diktaturen. Även Sveriges regering, genom utrikesminister Wallström, ligger lågt mot diktaturen och vägrar att protestera mot repressionen med ord som ”tänk om andra skulle yttra sig om vår utveckling? Om andra länders företrädare skulle säga att demonstranter som går ut på våra gator och torg har rätt?” (DN 4 januari). Alltså det klassiska budskapet från varenda diktatur mot internationella kritiker.
Undfallenheten heter pengar. Det var inte ett år sedan Stefan Löfven anförde en manstark näringslivsdelegation till Teheran för att göra affärer. Bakgrunden var lättnaderna i sanktionerna mot Iran och jublet från bland andra Business Sweden: ”Landet kan nu ta ett jättekliv i sin ekonomiska utveckling. Det är en stor marknad som öppnar upp för internationella affärer.” Och när affärsmännen gnuggar händerna tystnar regeringars protester mot förtryck, fängslanden och avrättningar. Löfven, den forne Metallordföranden, kunde vid sitt besök inte ens fördöma regimens repression mot fackliga rättigheter och tortyr av fackföreningsfolk.

Att Donald Trump och amerikanska krigshökar hycklar stöd åt protesterna är motbjudande och spelar regimen i händerna. Men så är det alltid, imperialism och stormakter försöker utnyttja kritik, protester och sociala revolter för egna syften. Skulle vänsterkrafter vara återhållsamma för det, skulle de för evigt tystna inför sina förtryckare. Då skulle koloniala revolutioner motarbetats för att nya stormakter försökte ta de gamlas plats. Då skulle antifascister på 1930- och 40-talet varit återhållsamma för att imperialistiska västmakter eller sovjetisk stalinism försökte utnyttja dem. Då skulle ingen bolsjevikrevolution genomförts i Ryssland eftersom den tyska imperialismen sökte utnyttja tsardömets upplösning.
Vänsterkrafter som låtsas vara världspolitiker och tror sig agera på geopolitiska schackbräden förvandlas istället lätt till poserande marionetter i förtryckarregimers tjänst.
Den socialistiska arbetarrörelsens allierade är de förtryckta folkliga massor som kämpar för bröd och frihet. Om inte den internationella arbetarrörelsen och vänstern sluter upp bakom deras kamp kan vi vara säkra på att de som söker utnyttja den för egna stormaktsintressen lyckas.

De upproriska i Iran manar oss alla att vara med dem, stötta deras kamp, sprida deras budskap, fördöma undfallenhet och blockera regimens försök att tysta, undertrycka och mörda det folk som kämpar för mat för dagen, frihet och mänsklig värdighet. Vi socialister manar hela arbetarrörelsen och vänstern att hörsamma deras rop.

Ned med den islamistiska diktaturen – Nej till imperialistisk inblandning – Solidaritet med Irans upproriska – Arbetare i alla länder, förena er

Socialistiska Partiet 5 januari 2017

Solidaritet med Judiska Församlingen

I lördags​ kväll utsattes Judiska Församlingen i Göteborg för ett organiserat ​
attentat. Det var ren tur att inga av dem som befann sig i och kring lokalerna kom till fysisk skada eller dödades. Utan att veta vilka gärningsmännen var eller vilka motiv som ligger bakom fördömer ​Socialistiska Partiet oreserverat dådet.

Det är ett utslag av den avskyvärda antisemitiska smitta som förpestat Europa i århundraden och som vi ständigt måste hålla vakt mot. Vi beklagar djupt att den judiska gruppen i Göteborg utsatts för detta våldsdåd. Det är en uppgift för alla demokratiska krafter, inte minst inom arbetarrörelsen, att hjälpa till och förhindra att det upprepas.

Göteborg 171210

 

Socialistiska Partiets Göteborgs avdelning, Styrelsen

Alla till Heden 30/9!

Uttalande från Socialistiska Partiet i Göteborg:

Samling mot nazismen 30 september!

Att nazisterna i NMR fått tillstånd att paradera i centrala Göteborg 30 september är mycket allvarligt. Det är en del i försöken från denna terrorgrupp att komma ut i offentligheten för att vidare kunna sprida sitt hat och bereda vägen för fler våldsdåd. Att tro att det är möjligt att tiga ihjäl sådana grupper är inte bara naivt, tvärtom är det direkt farligt. Nazisterna vill behärska gatorna genom hot och våld för att skrämma vanliga människor till tystnad och passivitet. Och därför är det av avgörande betydelse för ett solidariskt samhälle att de inte lyckas med detta förhatliga uppsåt. Varken nu på lördag i Göteborg eller vid andra tillfällen.

Att vi inte heller kan förlita oss till staten eller de etablerade politiska partierna har förspelet till lördagens manifestation tydligt visat. Polisen, som givit nazisterna tillstånd att paradera några hundra meter från Göteborgs synagoga på Jom Kippur-dagen (som förvaltningsrätten nu har ändrat på), tipsar nazisterna om hur de skall undvika att bli gripna för lagöverträdelser och bygger burar i källaren där de planerar att anhålla motdemonstranter som inte har begått något brott. Samtidigt planerar partierna i fullmäktige att hålla en manifestation dagen innan på Gustav Adolfs torg istället för att solidarisera sig med de folkliga protesterna mot nazisternas hatmarch på Heden dagen efter. Detta visar bara att de etablerade partierna fjärmar sig mer och mer från vanligt folk och försöker passivisera sina egna medlemmar till lördagens viktiga manifestation.

Nazisterna kan inte heller mötas med individuella angrepp med våld av självutnämnda politiska förtrupper. Sådana taktiklösa tilltag slutar oftast i meningslösa konfrontationer mot polisen och med negativa skrivier på förstasidorna i tidningarna. Detta leder i sin tur bara till en politisk återvändsgränd med minskad folklig mobilisering och fokus på vänsterns våldsmetoder.
Det som krävs är en massiv och bred mobilisering av alla motståndare till den rasistiska skuggmiljöns stormtrupper. Då måste också alla som deltar vara eniga om syfte och taktik. Ingen har rätt att använda en sådan manifestation som kuliss för sin egen destruktiva aktivitet. På lördag finns inget utrymme för sekterism, organisationsegoism eller dolda dagordningar. Alla demokratiska krafter värda namnet är skyldiga att sluta upp mot nazismens hatiska budskap på våra gemensamma gator och torg i Göteborg.

Organiserade och gemensamma åtgärder för säkerhet och självskydd är också nödvändiga, det visar erfarenheterna från otaliga tillfällen och behöver organiseras i god tid innan. Det är ofta en förutsättning för att demonstrationer ska kunna bli så säkra och fredliga som vi vill. Socialistiska Partiet kommer att göra vad vi kan för att den anti-nazistiska manifestationen ska bli så stor, stark, bred och fredlig som möjligt.

Fascism och rasism av alla de slag slag behöver bemötas när den visar sitt fula tryne på gatan. Men det viktigaste sättet att bekämpa den på lång sikt är att slå mot den uppochnervända världsbild de predikar, där motsättningarna går mellan folk och nationer och inte mellan klasser. Det gör vi framför allt genom att gemensamt ta strid för våra intressen på arbetsplatser och i samhället i stort. En av de viktigaste sakerna är att mobilisera på arbetsplatserna. Nazismen är en svuren fiende till allt vad facklig organisering heter och alla stadens fackföreningar, på de enskilda arbetsplatserna och på högre nivåer, borde ha sin självklara plats i protesterna. När ekonomiska och sociala intressen står på spel då måste vi hålla samman mot våra verkliga motståndare, de kapitalägare som tjänar på att arbetare och tjänstemän splittras. När vi uppträder som kollektiv är det lätt att visa att hathögerns svar är felaktiga och deras falska gemenskaper är farliga för den stora majoriteten.

Inga nazister i Göteborg!

Alla till Heden 30 september!

Avdelningsstyrelsen för SP i GBG

Amnesti åt flyktingungdomarna!

Uttalande från Socialistiska Partiet med anledning av den nazistiska attacken på flyktingungdomar i Stockholm.

Nazister attackerade på tisdagskvällen flyktingmanifestationen på Mynttorget i Stockholm där hundratals unga sittdemonstrerar mot utvisningar till Afghanistan. Med någon typ av sprängmedel uppges, när detta skrivs, ett par unga ha skadats och förts till sjukhus.

Inte nog med den skrämmande statliga behandlingen av dessa unga som riskerar utvisning till terrorns Afghanistan där många av dem aldrig levt. Nu angrips de inte bara uppifrån, av statens utvisningshot och från sidan, när de rivs upp från boende och skola för att skyfflas runt av kommuner och Migrationsverket. Nu attackeras de även från gatan.

Istället för att välkomna dessa unga människor med värme och ge dem chansen att växa och utvecklas i trygghet, ska de alltså malas mellan nazisters hammare och statens städ.

Allt detta tal om mänskliga rättigheter, humanitet och demokrati som alltid riktas mot andra tycks effektivt dölja bjälken i svenska myndighetsögon.
—-
Det var hedervärt att – om än för ett ögonblick – hålla gränsen öppen för tusentals unga på flykt undan krig, våld och utsatthet. Men skamlig att lura dem in i en fälla av flerårig ovisshet och vanmakt – för att slutligen kastas ut efter Migrationsverkets verklighetsfrämmande riskbedömningar och groteska skelettvärderingar.

Dessa unga som tagit sig igenom så stora svårigheter vill inget hellre än att leva och utvecklas, studera och bidra till ett gott samhälle med en bättre framtid för sig själva, sina kommande barn och familjer – och för oss alla. Det är en lycka för ett samhälle att få en sådan möjlighet, något att tacksamt ta emot och varmt välkomna.

Istället framträder inför våra ögon i praktiken en mörk allians mellan myndigheterna däruppe och nazistiska gaturensare här nere.
—-
För socialister och humanister gäller att knyta samman en annan allians, mellan antifascister, flyktingförsvarare och anhängare av ett solidariskt samhälle där människan ses som tillgång, inte belastning.

Tillsammans för vakthållning och skydd av flyktingmanifestationerna!

Slå tillbaka nazisterna och bekämpa myndighetsövergreppen!

Amnesti åt flyktingungdomarna!

Socialistiska Partiet, Verkställande Utskottet
170809

SP: Öppna och vädra!

Det smutsiga politiska spel som sedan några veckor pågår kring misstroendeförklaringar och ministeravgångar är motbjudande och syftar på intet sätt till att förbättra vare sig statens IT-system eller kontrollen över den statliga byråkratin. I synnerhet handlar det inte om att ge landets arbetande människor insyn och makt över det politiska systemet och de flesta upplever med rätta att maktspelet pågår över våra huvuden. Det parlamentariska schackrande är ett stickspår bort från de grundläggande systemfrågorna. Med sitt hycklande om misstroende försöker Allianspartierna och deras allierade komma ifrån från det egna ansvaret på det klassiska ”ta fast tjuven”-sättet, att det var under deras registreringstid utförsäljningarna av IT-systemen påbörjades glöms behändigt bort. Genom det hysteriskt uppblåsta ylandet om ”hot mot rikets säkerhet” försöker de borgerliga dessutom leda bort samhällsdebatten från de problem som berör de flesta i vardagen: underbemanningen i sjukvård och omsorg, svårigheterna i skolan, de pågående klimat- och miljökatastroferna, flyktingsituationen, den galopperande ojämlikheten, den ökande otryggheten på jobbet och så vidare och så vidare.

Sjukan att släppa utförandet för en verksamhet längre och längre bort från de ansvariga finns överallt i samhället. För bara någon vecka sedan gällde det ett brobygge i Ludvika, där ansvaret för att tolv byggnadsarbetare skadades försvann i en kedja av underentreprenörer.

När beslutet att lägga ut de riksbekanta IT-tjänsterna till IBM togs var till och med själva beslutet till stora delar outsourcat, det var bolaget Kontract AB som såg till att IBM fick det saftiga kontraktet. Precis som med sophämtningen i Stockholm och så många andra utförsäljningar vann det billigaste budet utan att vinnaren hade resurser att göra jobbet. Istället skickade IBM jobbet neråt i näringskedjan till låglöneföretag i Östeuropa, rimligen fullt medvetna om att detta inte var lagligt. Och eftersom Transportstyrelsens ledning gjort sig av med sina tidigare IT-tjänster ställdes de i valet mellan att sluta utfärda körkort och registrera bilar eller att bryta mot lagen. Och valde i tysthet att göra det senare. En skandal skulle annars utbrutit som naturligtvis drabbat den nytillträdda generaldirektören och regeringen men även de privata bolag som varit iblandande.

Att det var det USA-baserade jätteföretaget IBM:s svenska gren som fick hand om registren säger en del om hyckleriet i det mediala och politiska drevet, företagets svenska gren hade fått godkänt av Säpo. Om USA:s underrättelsetjänster skulle vilja ha information ur det svenska körkortsregistret skulle detta självklart vara en fribiljett, om deras övriga övervakning mot förmodan inte skulle räcka till. Om detta inte ett ord i debatten.

Den socialdemokratiska regeringen spelar med i spelet vilket inte förvånar, i opposition hade de inte ett ord att invända när privatiseringsfrågan behandlades i riskdagens utskott och deras uppslutning kring upprustning, NATO-samarbete skiljer sig obetydligt från de borgerliga partiernas. Det försvarsminister Hultqvist borde ifrågasättas för och som verkligen ökar hotet mot vår säkerhet är den okritiska uppslutningen bakom NATO, understruken av jätteövningen Aurora i september, och hans bidrag till det uppskruvade tonläget mot Ryssland.

Istället för att låta det hela bli ett maktspel där de politiska, mediala och ekonomiska etablissemangen manövrerar i eget intresse borde hela diskussionen öppnas för insyn och deltagande för alla de människor som dletagarna påstår sig värna. Det skulle kunna ske genom att tillsätta en oberoende granskningskommission med representanter för folkrörelser som har förtroende bland arbetare och låginkomsttagare kompletterat med oberoende sakkunniga.

Men om en sådan kommission inte bara ska bli en del av det politiska spelet eller ett sätt att sopa problemen under mattan räcker det inte att den bara granskar de snåriga turerna bakom privatiseringen av IT-systemen hos Transportstyrelsen.

Hela den kultur som ligger bakom behöver genomlysas i grunden, den ideologiskt drivna privatiseringen och marknadsstyrningen av offentlig verksamhet som pågått i årtionden under skiftande regeringar och vars verkliga haverier har drabbat stora grupper av människor. Exemplen är otaliga på alla nivåer i stat, kommuner och landsting – alltifrån bolagiseringen av SJ och privatiseringen av järnvägsunderhållet till utförsäljningarna av hamnverksamheten i Göteborg och sophanteringen i Stockholm som just nu förorsakar hårda konflikter med de anställda. Då kan vi komma bort från de dimridåer som säkerhetshysterin nu sprider och istället få en diskussion om verkliga frågor som är akuta för arbetande människor.

Att den S/Mp-regeringen skulle göra något sådant är knappast troligt, de har inget att invända varken mot privatiseringar eller den dominerande upprustningspolitiken. För alla som vill försvara demokratin är det desto viktigare att tillsammans bekämpa det spel som bara göder förakt för politiken och röjer mark för högerextremismen. Alla demokrater och aktivister i folkrörelser bör därför ställa sig frågan om vi kan ta initiativ till en oberoende och kritisk genomlysning av vad utförsäljning och privatisering inneburit för demokratin och levnadsvillkoren för den stora majoriteten.

Socialistiska Partiet