Författararkiv: Jacob Oscarson

Till minne av Per-Erik Wentus 1944-2022

PER-ERIK WENTUS TILL MINNE (1944-2022).

KOSMOPOLIT, INTERNATIONALIST, ARBETARINTELLEKTUELL

Vännen och kamraten Per-Erik Wentus avled i Antwerpen 14 maj, men har först nyligen kommit till min och andras kännedom.

Per-Erik Wentus blev 78 år. Var politiskt och fackligt aktiv på Volvo, och även aktiv flera år i Facklig Opposition på TC-Slutmonteringen, Torslandaverken Volvo. Han var avdelningssekreterare i vänstersocialistiska Socialistiska Partiet-Göteborg, ca 1981-82.

Per-Erik var finlandssvensk från Kokkola/ Gamlakarleby i Österbotten, Finland, och var född 3 mars 1944 under ”fortsättningskriget” i Finland. Han arbetade flera år på varven i Göteborg efter att ha utvandrat till Göteborg och Sverige.

P-E utbildade sig till maskiningenjör och hade en sjöingenjörsexamen. Arbetade flera år under sitt brokiga liv till sjöss som maskiningenjör. Ett yrke ”Perka” återgick till efter åren på Volvo och som avdelningssekreterare i SP-Gbg.

P-E blev också historiker på Göteborgs universitet, där han under flera år bedrev doktorandstudier.En bit in på 90-talet och framåt hade P-E dubbel bosättning, och pendlade mellan Antwerpen i Belgien och Göteborg. Språkbegåvad kom Perka att behärska flamländska utmärkt.

P-E gjorde mängder med översättningar av artiklar på engelska och andra språk under en lång rad av år, till vänstertidningar och vänstersajter på internet mm. Under flera år hade Perka t.o.m. en matspalt i veckotidningen ”Internationalen”!

Som facklig agitator var Perka väldigt effektiv och vägvinnande. Något som var uppenbart under åren på Volvo. Men han var samtidigt en tydlig arbetarintellektuell, och väldigt beläst.
Med sin starka personlighet var han mycket färgstark och gjorde starkt avtryck, och kunde ofta ses som kontroversiell pga sina bestämda uppfattningar i olika frågor. Han var så att säga av den inopportuna typen, och lämnade få, om någon oberörd.

Men bakom den råbarkade och finskt kärva ytan fanns en mycket engagerad, hängiven, omtänksam och varm själ. Inställsamhet, anpasslighet och smicker var dock knappast Perkas ledstjärna för att navigera sig fram i livet. Mer än en vän och kamrat fick säkert en och annan avhyvling för även något smärre tillkortakommande; något som knappast renderade Perka ”popularitetspoäng”. PR för att marknadsföra sig själv var knappast Perkas ”bransch”.

När jag tänker på Perka får jag ofta associationer till den franska provokations- och råttcirkuskgruppen ”Cirque Alligre” från 80-talet, som mitt under rusningstid kunde stå med en oxpiska framför me’tro-uppgångar i Paris så att folk skingrades i panik.. Deras inställning, liksom Perkas, var att en ”smäll på käften” visade att man brydde sig om personen ifråga. För vad kan vara värre än att bli behandlad som luft?

Nu var Perka fullständigt ointresserad av avantgardistisk kultur och teater. Nej, kulturellt var han väldigt traditionell. Han gillade i första hand finsk tango, och på senare år även flamländsk schlagermusik som spelades på pubar och krogar.

Perka levde vid växelboendet i Antwerpen ihop med en partner som för ett par år se’n insjuknande i ALS, och som avled för ca 1,5-2 år se’n; något som tog Perka väldigt hårt. Detta gav P-E tydligt uttryck åt i den sista kommunikationen och kontakten jag hade med honom.

Perka hade själv sett döden i vitögat då han för ca 15 år se’n drabbades av stroke och cancer. Det var ett flertal olika cancerformer han drabbades av, och det kan inte betraktas som annat än ett medicinskt mirakel att han lyckades överleva de behandlingar och omfattande operationer han tvingades utstå. Han fick några ytterligare, förhoppningsvis fina och givande år…

Men även som litet barn var Perka allvarligt sjuk, och låg på lasarett. Han berättade en episod strax efter krigsslutet 1945, då en man strax intill på samma sal på lasarettet han som liten grabb låg,helt plötsligt rullade av sängen på golvet, avliden…

Så nog hade han fått uppleva ett och annat, och fått gå livets hårda skola.
Perka var en uppskattad gäst hemma hos mig/oss, och också av barnen med sin ofta grovkorniga humor. Duktig på att laga mat var han också. Välsmakande älggryta var något han gärna tillagade. En arbetskamrat till Perka på Volvo, och som jag lärde känna på helt andra vägar, berättade att Perka hade gett honom knuffen och rådet att plugga eftersom han tydligt enligt Perka hade ”läshuvud”. Ett antal år senare disputerade han i Kemi på Chalmers Tekniska Högskola..

Många deviser och visdomsord hade han som etsade sig fast: ”Varje årstid har sin grönsak”, ”Tanke och handling är samma sak”, och många fler. Någon gång i början av 80-talet fick jag höra ett samtal då Perka ringde hem till släktingar i Kokkola/Gamlakarleby i Österbotten, Finland. Det var en helt obegriplig ”rotvälska”, en väldigt ålderdomlig form av dialektal svenska som han då samtalade på. Detta visade tydligt att Perka var djupt rotad i den finlandssvenska myllan, i den österbottniska kustmiljön.

Men livet som utvandrare, invandrare, livet till sjöss, bostadsort på olika håll i Europa och världen, formade Perka till en sann, kosmopolit och internationalist. Han förkroppsligade själv övertydligt att ”arbetarklassen har inget fädernesland”..

Vi vandrar runt ett kort tag på denna lilla planet. Perka var ett typexempel på en som oegennyttigt utan tanke på karriär, flärd och egen vinning, arbetade för en mer rättvis, human och jämlik värld. För detta gav han sig i kast med liv och lust, och stort engagemang.
Vila i frid käre Perka, vän och kamrat!

För deltagande i sorgen, samt intresseanmälan till minnesstund som kommer äga rum i augusti, är det väl lämpligast att skicka SMS m.hj.a. telefonnumret till systerdottern Britt-Marie Brinkmo (Tel.: +46702032244).

För att samordna oss, de som vill och har möjlighet, går det bra att höra av sig till mig via Messenger (har inte fått reda på datum än för minnesstunden).

Mikael Enström

Nya röster ska sjunga – och då behövs vår tidning

Nya röster ska sjunga – och då behövs vår tidning

Internationalen kom ut som veckotidning för första gången I maj 1974. En dag som kom att fyllas med glädje över att diktaturen i Portugal hade störtats två dagar innan. Nejlikornas revolution skulle snart komma att blomma ut med alla samhällslager i rörelse.

I Sverige var det ingen politisk revolution på gång men väl fackligt mod och hängiven stridbarhet. Samma dag som den portugisiska diktaturen föll fattade Hamnarbetarförbundet beslut om strejk efter 12:00 denna dag.

Ett beslut vilket bokstavligen gav oss i veckotidningens första redaktion en möjlighet att ge tidningen en flygande start.

För när strejkvakterna gjort sitt och fått bort både Transports gråsossar och en del svartfötter med blixtbrickor från kajer, fartyg och tåg, samt fått stopp på de halvgalna chaufförer vilka försökte ta sig fram till kajerna med sitt gods genom att helt enkelt köra över strejkvakterna. Då blev det tyst på kajerna runt om i Sverige och så många om 2 700 hamnarbetare var ute i en skarp konflikt både med sina egna arbetsgivare och den svenska exportindustrin i en sammandrabbning vilken omedelbart också blev politiskt sprängstoff.

När vår tidning skulle ut med sitt första nummer ville vi också vara först med denna laddade nyhet. På den tiden var våra närmaste ”konkurrenter” Ny Dag, Norrskensflamman, Gnistan, Proletären och Röda Arbetet. Fördelen för oss var att vi tryckte tidningen först tidigt torsdag morgon. De andra hade pressläggning en dag tidigare och hann därför inte med att få med något om strejken.

I en tid när vi inte ens i fantasin kunde föreställa oss att de flesta människor, till och med ungdomar och barn, redan i början av nästa sekel skulle ha en bärbar liten telefon, med dator, internet och kamera i sina fickor, fick vi som var med då i redaktionen arbeta på ett helt annat sätt än vad som är gängse i dag.

En hamnarbetare i Göteborg ordnade så att en filmrulle kom med ett sent kvällsflyg till Bromma där vi en timma senare kunde hämta hem bilderna med taxi till redaktionen på Luntmakargatan.

Vid denna tid jobbade vi med elektriska skrivmaskiner, texterna klipptes sedan ut och klistrades in på sidor som lagts upp på stora ljusbord. Det blev mycket klippa och klistra, inte minst efter korrekturet. Rubriker sattes i ett litet kyffe till mörkrum med hjälp av en liten fotomaskin. Slutfasen var en process där de monterade sidorna fotograferades och sedan brändes till tunna plåtar. Först in på småtimmarna, då natten till den 25 april, var vi till sist klart med att bränna alla sidor. Tidigt om morgonen kunde de sedan köras av en uppoffrande kamrat till tryckeriet i Norrtälje. Vi hade klarat elddopet. Tidningen kom ut till de första prenumeranterna på fredagen och kunde sedan säljas i alla I majdemonstrationer under onsdagen följande vecka.

Efter 19 dagars strejk beslöt sedan en medlemsomröstning om återgång till arbetet. Trots egen majoritet bland alla fackanslutna lyckades inte Hamnarbetarförbundet tilltvinga sig rätten att sluta ett eget avtal. Men bara en vecka efter strejkens inledning vann de ändå en stor framgång när Transport och Stuvarförbundet (!) tvingades att leverera ett avtal på 600 kr mer i månaden. En uppgörelse som var otänkbar före strejken men nu kom alla hamnarbetare till del. Detta samtidigt som övriga LO-förbund i sina avtal stannat vid ”riktmärkets” ynka 90 kr/månad.

Själv hade jag börjat med tidningsarbete under betydligt enklare omständigheter. I december 1969 bildades den svenska sektionen av den Fjärde Internationalen och jag var då med i gruppen som tog fram vår första stencilerade tidning, ”Revolutionär Information”. I dess första nummer hade vi med Kenth-Åke Anderssons nu historiska uppgörelse med maoistiska ”KFML:s omvälvning av historien”, där K-Å inte minst blottlade stalinismens alla brott. En utgåva som fick ges ut i ständigt nya upplagor. Det var en faktisk rusning efter tidningen. Dag som natt sprutade det tryckfärg och papper runt vår gamla stencilapparat vilken stod i lokalen på Västra Skansgatan i Haga, Göteborg.

”När allting var i rörelse”, hette Kjell Östbergs bok om den här tiden. Alla klasser och skikt påverkades. Alla människor drogs inte med men det var oerhört många som faktiskt diskuterade om – och i så fall hur – Sverige och världen skulle förändras. Ute på vår socialistiska flank handlade diskussionerna och alla aktiviteter om att försöka få till stånd en levande marxism i den svenska arbetarrörelsen. Det unika var vår idéströmning var dess programmatiska tradition. Som socialister var vi motståndare inte bara till socialdemokratin utan också till den stalinism i Sverige vilken under decennier representerats av först SKP/Vpk och nu den nystalinistiska rörelsen i skepnad av maoismen.

Nära vår lilla sektion fanns det många människor som tänkte i samma banor som oss. Nästan hela Clarté-Lund hade exempelvis blivit Bolsjevikgruppen med dess Röda grupper ute i landet. Efter vår gemensamma grundningskonferens i namn av Revolutionära Marxisters Förbund (RMF) 1971 såg den nya, nu tryckta månadstidningen ”Mullvaden” dagens ljus. På grund av en längre resa först till Iran och Afghanistan och sedan till stora delar av Indien och Sri Lanka var jag inte med i dessa händelser. Hade egentligen ingen aning om vad som hände i Sverige. Det var de villkoren som gällde på den tiden om man inte så att säga reste i första klass. Men väl hemma igen flyttade jag till Stockholm och blev senare under 1971 ansvarig för den nya tidningen och dess efterföljare Internationalen fram till 1977. De bästa åren och tidningens största framgångar rent upplagemässigt kom med toppar under Vietnams seger och I Maj 1975 samt valet 1976. Tack vare den tidens omfattande lösnummerförsäljning nådde vi ibland upp till 6 000 sålda tidningar för varje nummer! Under en kortare i valarbetet 1976 kom vi ut till och med ut två gånger i veckan.

Det går inte att i korta, anekdotiska meningar att ge en helhetsbild av dessa för mig så fantastiska år med alla de förunderliga om än sinsemellan mycket olika människor som var indragna både i och utanför redaktionen för att säkra Internationalens överlevnad.

Liksom att fånga årens skiftningar i form av alla samhällsförändringar.

Än mindre med alla de decennier som har gått sedan dess. Redaktionerna har ständigt förändrats. Nya chefredaktörer har tagit över stafettpinnen. Hundratals andra har varit med genom återkommande bidrag utifrån. Tusentals andra har sålt tidningen eller värvat prenumeranter.

Själv flyttade jag tillbaka till Göteborg efter mina tidningsår och kom i stället att arbeta som metallare på Volvo Lastvagnar i tjugofem år. Under de åren har jag som så många andra ute i landet och världen fortsatt att skriva material för tidningen och jag har med intresse fått se hur den digitala revolutionen helt förändrat arbetet för de olika redaktioner som tagit över för den tidning som vi hoppas ska kunna fira sin femtioårsdag om två år. Ljusborden bars helt bort och in kom datorer för att sedan kompletteras med mobiltelefoni som journalistikens viktigaste arbetsredskap.

I dag lever Internationalen sedan några år vidare och verkar under radikalt förändrade förutsättningar i ett mycket förändrad samhälle. Tidningen är nu en röst för den bredare idéströmningen Socialistisk Politik. Våra medlemmar verkar som under alla tidigare år i människors vardag, vi försöker att efter förmåga bygga breda, stridbara sociala rörelser. Partipolitiskt är många av oss medlemmar i Vänsterpartiet. En del är partipolitiskt oberoende. Det är inte så att vi från en dag till en annan blev politiskt överens med detta partis alla beslut. För att inte tala om dess historia. Nej, långt ifrån. Men vi ser i dagens politik samstämmighet i många frågor och vi ser många, många tusen medlemmar i partiet som vill bli av med den härskande kapitalism som så illa plågar vår jord. Medlemmar som oftast dra lasset åt samma håll som oss själva och som likt oss själva drömmer om att göra slut på den ordning där finanskapital och militarism styr över vår framtid. Vi vill att våra idéer ska verka i denna miljö. Befrukta och befruktas. Inte minst vill vi att marxismen i bred mening som ett sätt att analysera och förstå världen ska utvecklas.

Samtidigt behövs tidningen mer än någonsin i en tid där den gamla arbetarrörelsen till stora delar har upphört att röra sig eller helt enkelt dukat under för anstormningen av en obscen och brutal högerpolitik.

I dag när mitt hår ”har blivit grått” då vet jag på samma sätt som Mikael Wiehe att ”nya röster ska sjunga”. Men vet samtidigt då också betydelsen av att Internationalen i framtiden kommer att finnas och ge plats för dessa röster.

Den historia jag här glimtvis försökt fånga är därför också avslutningsvis en direkt vädjan till dig som läser att ta en prenumeration så fort du kan. Har du redan en och delar våra värderingar. Försök då vinna någon annan, eller flera andra, för vårt febrila försök att rädda tidningens presstöd. På grund av plötsligt annonserade förändringar i detta riskerar vi nämligen att missa femtioårskalaset.

Du behövs!
Du kan göra skillnad!

Göte Kildén

Minnestund för Albin Ström


I år 2022 den 22 juni är det 60 år sedan arbetarledaren Albin Ström gick bort. Albin Ström var född år 1892. Han var riksdagsman för Göteborg, ordförande för Göteborgs fackliga centralorganisation, partiledare för Vänstersocialistiska partiet (1940 – 1962) och redaktör för Arbetarposten (1938 – 1961). Känd för sitt starka rättvisepatos och demokratiska engagemang. Men kanske mest ihågkommen som en stor och mycket omtyckt folktalare.

Vi kommer att samlas 220622 vid hans grav för kransnedläggning och några minnesanförande.
Samling kl. 13:40 vid infarten till Nya Lundby kyrkogård vid Lundbygatan.

Man åker kollektivt med buss 58, hållplats Säterigatan, eller med spårvagn till Eketrägatan men då blir promenaden lite längre.

Arrangeras i samarbete med SP Göteborg.

Alla intresserade är välkomna!

Sommaravslutning

Medlemmar, sympatisörer och andra intresserade är välkomna till en sommaravslutning och kamratträff med Socialistisk Politik i Göteborg lördagen den 2:a juli kl.17:30 på restaurang Tai Shanghai (Haga Östergata 4A). Av en händelse samma dag som Rosa (Luxemburg) har namnsdag. Samtal, diskussioner och trevlig samvaro om högt och lågt, politik och annat. Allt ifrån Rosa Luxemburg, Internationalen till dagens klimatutmaningar.

Väl mött!

Medlemsmöte 220620

Samtliga medlemmar och sympatisörer kallas till medlemsmöte på Viktoriahuset måndagen den 20:e juni kl.18.30. Mötet kommer bland annat behandla arbetet inom Hyresgästföreningen och kommande verksamhet under sommaren.

Välkomna hälsar styrelsen!

Bryt fossilberoendet!

Göteborg är Sveriges oljehuvudstad. Det kommunala bolaget Göteborgs Hamn hanterar hela 50% av landets råoljeimport. Behovet av att bryta med fossilberoendet har aldrig varit större än nu – inte bara IPCC utan också kriget i Ukraina visar detta. Vi är många göteborgare som kräver verklig klimatomställning nu. Nyheten sedan vi påbörjade arbetet att en ny fossilgasterminal terminal planeras för Göteborg gör vår marsch mer aktuell än någonsin.

Vi arrangerar en bred marsch. Bakom den står en bred samling organisationer (se nedan). Demonstrationen kommer att ha polistillstånd.

Fredagen den 17:e juni kl.17 samlas vi på Järntorget och marscherar sedan till Röda sten.

De organisationer som står bakom demonstrationen hittills är:
– Fridays for Future
– Naturskyddsföreningen
– Skiftet
– Grön Ungdom
– Extinction Rebellion
– Miljöförbundet Jordens Vänner
– Ung Vänster
– Take Concrete Action
– Allt åt alla
– Protect our Winters Sweden
– Vi håller oss på jorden
– Syndikalistiska Ungdomsförbundet (SUF)
– Klimatnätverket i Halland
– IKFF (Internationellla kvinnoförbundet för fred och frihet)
– Socialistisk Politik

Årsmöte 220523

Samtliga medlemmar och sympatisörer hälsas välkomna till årsmöte måndagen 23:e maj kl.18.30 i föreningslokalen på Viktoriahuset. Mötet kommer främst behandla sedvanliga årsmötespunkter och kommande verksamhet. Välkomna hälsar styrelsen!

Demonstration: Nej till svenskt Natomedlemskap!

Den 22 maj kl. 15.00 sluter vi upp mot Nato och för fred! Vårt mål är att visa ett brett och folkligt motstånd mot en svensk anslutning till Nato samt visa hur många vi är som verkar för fred. I tider av hot och krig måste vi vara en del av fredsrörelsen i världen. Alla behövs.
Att gå med i en krigsallians är inte att jobba för fred i Europa utan kommer att innebära att trappa upp hotet och eskalera kriget ytterligare. Därför ber vi er att sluta upp med oss den 22 maj.

Arrangör: Vänsterpartiet, Ung vänster, Socialdemokrater för fred, SSU m.fl.

220522 kl.15.00, samling vid Gustav Adolfs torg

Bevara Gröna vallen: Kampen fortsätter!

Carl T- Eks 1 maj-tal på Järntorget för aktivistgruppen Bevara Gröna vallen:

Kamrater!

Sedan 2017 har det pågått en planering att bebygga delar av Gröna Vallen i Majorna. Motståndet mot detta har bland majornabor, den lokala hyresgästföreningen och andra varit och är kompakt.

Gröna Vallen är idag en öppen yta med fotbollsplan, bollbinge och lekplats och har så varit sedan området byggdes. Den är älskad och omtyckt av både boende som besökare, och den spelar en viktig betydelse för idrottslivet, inte bara i Majorna utan i hela Göteborg.

I en extremt uselt hanterad process vill man bygga bostadsrätter, förskola och en privatägd idrottshall, och ett privat underjordiskt parkeringshus. Det kan vara lätt att tro att detta är nog positivt, men ser man närmare på det är kan det inte kallas annat än katastrof.

En aktionsgrupp bildades för att ta upp kampen mot dårskapen.

Man drivs av ren profithunger, och skiter fullständigt i människor, natur och miljö. Lokala göteborgska byggkapitalister i en ofruktsam symbios med tafatta politiker och handfallna tjänstemän, och man osar stanken av vänskapskorruption lång väg. Som en flock gnuer som flåsar mot ett stup har främst borgarna och vänsterpartister ställt sig bakom vansinnet som ivriga påhejare. Dessa idiotins fanbärare! Alla springer, men ingen vet varför de springer och vart de är på väg.

Fastighetsgränser har aldrig blivit lagligen bestämda i en lantmäteriförrättning. Antikvarisk konsekvensbedömning saknas. Planen gör intrång på allmän plats. Tidsplanen håller inte, om den överhuvudtaget är värd att kallas för tidplan. Inga arkeologiska förstudier har gjorts. Kulturmiljöunderlag saknas. Området är av stort kulturhistoriskt värde, och skadas för alla framtid om projektet genomförs. Men vad är vår historia och kultur värd när kulorna är på väg att rulla in!?

Handläggningen är så usel att död en hamster skulle kunnat gjort det bättre, och kommer att passa som skolexempel i framtiden på förvaltningshögskolan för hur man inte skall göra.

Men hur ser miljöaspekterna för projektet ut? Här är väl Göteborgs stad duktiga? Trodde ni, ja. Jag vågar påstå att de är i det närmaste obefintliga. Det är som att skåda ner i en mörk avgrund.

Planerna bryter mot kommunens Grönstrategi, återvinningsstationen försvinner, en biotopskyddad trädallé skall fällas, någon miljöteknisk markundersökning har man inte gjort och skyfallslederna kommer att blockeras med risk för framtida översvämningar i området. Att det rinner åar i hundra år gamla träkulvertar under området är tydligen inget som man tycker man behöver bry sig om. Dessa raketforskare tror kanske att man kan spränga bort åar, och så försvinner de bara. Det är bara att svinga trollspöet – trolleri, trolleri, trolleri – och så är de bara borta.

Och som genom en magisk seans så verkar man tro att de boendes bilar kommer att försvinna bara för att man tar ifrån dem deras parkeringsplatser.

Men än mer visar man sitt fula människoförakt. Nu talar jag inte bara om de stora bristerna i den demokratiska hanteringen genom att de boende genom lokala hyresgästföreningen får ge sin syn på saken, utan att man fullkomligt skiter i mänskliga behov.

För någon utredning av dricksvattenkapaciteten har man inte bemödat sig att göra. Den privata förskolan är för liten enligt Skolverkets bestämmelser för det planerade antalet barnen, och bullernivå gör det fullständigt olämpligt dessutom. Människors behov av öppna och gröna områden är inget som man verkar bry sig om heller.

Ett av de största snilledragen i projektet en är privat vinstdrivande idrottshall. Något sådant har vi aldrig skådat i Göteborg tidigare. För visst är det snillrik att få kunna äga en idrottshall och att tjäna pengar på den kommer att bli lätt när någon annan skall stå för fiolerna. För det är kommunen som skall göra det, och då i förlängningen blir det Göteborgs skattebetalande arbete som får räkningen från idrottshallsdirektören.

Kommunen planerar själv för en ny idrottshall vid Jaegerdorffsplatsen. Så vems rygg är det som kliats denna gång kan man undra. Eller har det rent av varit frågan om en klassisk handtryckning?

Göteborg vill gärna hävda sig som en stad för idrott. Men det rimmar dåligt med det nu planerade övergreppet av Gröna Vallen. Fotbollsplanen på Gröna Vallen använd idag för seniorfotboll och av ungdomar under Gothia Cup. Men tillåts vansinnesbygget så är det bara att glömma i framtiden. Den kommer nämligen att vara för liten. Så var har det kända stödet för i idrottslivet i Göteborg tagit vägen!? Men den har väl försvunnit samma väg som hänsynen till människor och natur numera.

Men kampen är inte förlorad, utan fortsätter med samma oförvitlig kraft och kommer inte att upphöra tills den är vunnen.

Tack.

Tåga med SP på 1 maj

Gå med bakom Socialistisk Politiks och veckotidningen Internationalens banderoll ”Socialistisk Politik – Ekosocialism och solidaritet” i Vänsterpartiets 1 maj-demonstration.

Vi ställer upp oss i blocket Övriga organisationer ungefär mitt i tåget där Nordhemsgatan korsar Andra Långgatan.

Kontakta oss om du vill hjälpa till praktiskt med banderoll, talkörer, flygbladsutdelning m.m.; gbg@socialistiskpolitik.se