Missade vi den senaste LO-kongressen? Nog för att dessa brukar hållas på behörigt avstånd från LO-förbundens gräsrotsmedlemmar men den som är intresserad brukar i alla fall kunna få reda på att den hålls och vad som skett där. Och något har sannerligen hänt. Nu i veckan gick nämligen LO:s vice ordförande, Tobias Boudin ut och deklarerade i LO:s namn: ”Vi är för vinst i välfärden.” En tvärvändning mot beslutet på den senaste kongress vi har hört talas om, den i maj 2012, då en motion från Handels röstades igenom mot LO-ledningens vilja. Där slogs det fast att LO skulle ”verka för att en non-profit-princip ska vara rådande inom vård, skola och omsorg”, ett beslut som var ovanligt väl förankrat bland medlemmarna. Det var ett viktigt steg för att ge röst åt den starka men tysta opinion som under lång tid bekymrat sett konsekvenserna av privatiseringar och marknadsanpassning i den gemensamma välfärden.
Miljarder avsedda för skola vård och omsorg har hamnat i skatteparadis och den välfärd som det åtminstone finns en möjlighet att påverka demokratiskt har ersatts med en affärsdrivande verksamhet med vinsten som måttstock. Facit: järnvägar som havererar, skolor som går i konkurs och gamla som vanvårdas. Kongressen 2012 blev en chock för LO-ledningen. Det hör verkligen inte till vanligheterna att de förlorar en omröstning på dessa välregisserade tillställningar och snart började de tunna ut beslutet om nej till vinst i välfärden. Den utredning som kom i fjol från ledningen omtolkade generöst kongressens ”non-profit” till ett luddigt ”some-profit” med öppningar för att på lokal nivå helt öppna portarna för fortsatt utplundring. Och nu har alltså LO-toppen tagit steget fullt ur och helt på egen hand rivit upp beslutet. Oavsett om det handlar om att hjälpa socialdemokraterna komma undan en fråga de inte vill diskutera eller om LO-ledningen verkligen tycker att vår gemensamma välfärd bäst drivs i vinstsyfte, så är det en skandal att ledande företrädare sätter sig över kongressbeslut på detta sätt. Vi förnekar ingen att säga sin personliga mening men om fackliga representanter inte längre kan företräda medlemmarnas uppfattning finns det en mycket enkel lösning: att avgå.
Lars Henriksson Metall
Peter Jervelycke Belfrage Kommunal
Medlemmar i Socialistiska Partiet i Göteborg
