Författararkiv: Jacob Oscarson

Medlemsmöte 220918



Samtliga medlemmar och sympatisörer kallas till medlemsmöte på Viktoriahuset söndagen den 18:e september kl.18:00. Mötet kommer bland annat behandla valet 2022, Samling efter valet och den Socialistiska Rikskonferensen med delegatsval i Stockholm 15-16 oktober.

Fika finns. Välkomna hälsar styrelsen!

Internationalen

Lördag 10 september kl.12:00 deltar Göteborgssocialisterna i Röd vecka för veckotidningen Internationalen genom att dela ut tidningen på Järntorget. Anmäl dig gärna eller kom bara förbi om du vill ha den bästa tidningen gratis.

Socialistiska valkandidater

Vi presenterar Göteborgssocialister som även är valkandidater för Vänsterpartiet i kommunvalet. På tur är bostadsaktivisten Anita Blixt som står på plats 34.

Hallå Anita, vem är du?

Jag är en pensionerad lärare i ekonomi och företagande samt var med och bildade Facklig Opposition på Volvo personvagnar under 70-talet. Jag har varit politiskt aktiv sedan tonåren, bland annat många år inom Hyresgästföreningen.

Hur känns det att vara valkandidat för Vänsterpartiet i kommunalvalet?

Kul och inspirerande! Och lite ovant.

Vilka frågor är viktigast för dig att driva under valrörelsen?

Oj, många frågor. Renovräkningar, bostadsbristen, klimat- och välfärdsfrågorna för att nämna några.

Socialistiska valkandidater

Vi presenterar Göteborgssocialister som även är valkandidater för Vänsterpartiet i kommunvalet. Först ut är den måmgfacetterade Johan Lönnroth som står på plats 45.

Hallå Johan, vem är du?

En 84 år gammal politisk aktivist som varit vice partiordförande och ekonomisk-politisk talesperson för åren 1993 till 2003. Ordförande i det frihetligt socialistiska Vägval Vänster från 2004 till att vi förklarade föreningen vilande 2009. Medlem i SP på grund av internationalismen. Se i övrigt Eva Nikells intervju med mig före sommaren i veckotidningen Internationalen (nr.22/2022).

Hur känns det att vara valkandidat för Vänsterpartiet i kommunalvalet?

Kul att få vara med. Det är första gången på länge.

Vilka frågor är viktigast för dig att driva under valrörelsen?

1. Mesta möjliga personaldriven självförvaltning i kommunen samt minsta möjliga byråkrati
2. Bilbefria Grönsakstorget, höj parkeringsavgifter och trängselskatt och sänk taxorna i
kollektivtrafiken.
3. Kommunalt byggbolag som bygger billiga hyresrätter.

Prenumerera på veckotidningen Internationalen!

Internationalen växer så det knakar! Den senaste månaden har det strömmat in nya prenumeranter. Mycket tack vare er läsare som tipsat om vår tidning. Men, och detta kan inte nog understrykas: Vi behöver växa mer. Faran är långt ifrån över. De nya presstödsreglerna kom som en chock, och vi kämpar på för att bli större och bättre.

Många av er har nog sett våra annonser, antingen här på Facebook, eller i exempelvis Vänsterpartiets medlemstidning Rött. Vi jobbar på att bredda tidningen med nya intressanta skribenter och ämnen, och snart kommer Internationalen att tryckas på ett nytt, tjockare och bättre, papper.

I september är det val, och under valkampanjen ska vi bidra till att Sverige slipper den människofientliga klasspolitik som blir ett faktum om de blåbruna får makten. Samtidigt är vi ingen megafon åt något riksdagsparti. Vi är ekosocialister, och lovar att kritiskt granska både gröna och röda utspel. För vad är en röd-grön regering värd om den inte levererar förbättringar för landets arbetare, pensionärer och unga? Klimat och klassorättvisor står i fokus, och därför också alla de som tar kampen för en rättvis- och hållbar framtid. Inte bara här i Sverige, utan på hela vår planet.

Hjälp Internationalen och socialismen att leva!

https://internationalen.se/prenumerera/

Till minne av Per-Erik Wentus 1944-2022

PER-ERIK WENTUS TILL MINNE (1944-2022).

KOSMOPOLIT, INTERNATIONALIST, ARBETARINTELLEKTUELL

Vännen och kamraten Per-Erik Wentus avled i Antwerpen 14 maj, men har först nyligen kommit till min och andras kännedom.

Per-Erik Wentus blev 78 år. Var politiskt och fackligt aktiv på Volvo, och även aktiv flera år i Facklig Opposition på TC-Slutmonteringen, Torslandaverken Volvo. Han var avdelningssekreterare i vänstersocialistiska Socialistiska Partiet-Göteborg, ca 1981-82.

Per-Erik var finlandssvensk från Kokkola/ Gamlakarleby i Österbotten, Finland, och var född 3 mars 1944 under ”fortsättningskriget” i Finland. Han arbetade flera år på varven i Göteborg efter att ha utvandrat till Göteborg och Sverige.

P-E utbildade sig till maskiningenjör och hade en sjöingenjörsexamen. Arbetade flera år under sitt brokiga liv till sjöss som maskiningenjör. Ett yrke ”Perka” återgick till efter åren på Volvo och som avdelningssekreterare i SP-Gbg.

P-E blev också historiker på Göteborgs universitet, där han under flera år bedrev doktorandstudier.En bit in på 90-talet och framåt hade P-E dubbel bosättning, och pendlade mellan Antwerpen i Belgien och Göteborg. Språkbegåvad kom Perka att behärska flamländska utmärkt.

P-E gjorde mängder med översättningar av artiklar på engelska och andra språk under en lång rad av år, till vänstertidningar och vänstersajter på internet mm. Under flera år hade Perka t.o.m. en matspalt i veckotidningen ”Internationalen”!

Som facklig agitator var Perka väldigt effektiv och vägvinnande. Något som var uppenbart under åren på Volvo. Men han var samtidigt en tydlig arbetarintellektuell, och väldigt beläst.
Med sin starka personlighet var han mycket färgstark och gjorde starkt avtryck, och kunde ofta ses som kontroversiell pga sina bestämda uppfattningar i olika frågor. Han var så att säga av den inopportuna typen, och lämnade få, om någon oberörd.

Men bakom den råbarkade och finskt kärva ytan fanns en mycket engagerad, hängiven, omtänksam och varm själ. Inställsamhet, anpasslighet och smicker var dock knappast Perkas ledstjärna för att navigera sig fram i livet. Mer än en vän och kamrat fick säkert en och annan avhyvling för även något smärre tillkortakommande; något som knappast renderade Perka ”popularitetspoäng”. PR för att marknadsföra sig själv var knappast Perkas ”bransch”.

När jag tänker på Perka får jag ofta associationer till den franska provokations- och råttcirkuskgruppen ”Cirque Alligre” från 80-talet, som mitt under rusningstid kunde stå med en oxpiska framför me’tro-uppgångar i Paris så att folk skingrades i panik.. Deras inställning, liksom Perkas, var att en ”smäll på käften” visade att man brydde sig om personen ifråga. För vad kan vara värre än att bli behandlad som luft?

Nu var Perka fullständigt ointresserad av avantgardistisk kultur och teater. Nej, kulturellt var han väldigt traditionell. Han gillade i första hand finsk tango, och på senare år även flamländsk schlagermusik som spelades på pubar och krogar.

Perka levde vid växelboendet i Antwerpen ihop med en partner som för ett par år se’n insjuknande i ALS, och som avled för ca 1,5-2 år se’n; något som tog Perka väldigt hårt. Detta gav P-E tydligt uttryck åt i den sista kommunikationen och kontakten jag hade med honom.

Perka hade själv sett döden i vitögat då han för ca 15 år se’n drabbades av stroke och cancer. Det var ett flertal olika cancerformer han drabbades av, och det kan inte betraktas som annat än ett medicinskt mirakel att han lyckades överleva de behandlingar och omfattande operationer han tvingades utstå. Han fick några ytterligare, förhoppningsvis fina och givande år…

Men även som litet barn var Perka allvarligt sjuk, och låg på lasarett. Han berättade en episod strax efter krigsslutet 1945, då en man strax intill på samma sal på lasarettet han som liten grabb låg,helt plötsligt rullade av sängen på golvet, avliden…

Så nog hade han fått uppleva ett och annat, och fått gå livets hårda skola.
Perka var en uppskattad gäst hemma hos mig/oss, och också av barnen med sin ofta grovkorniga humor. Duktig på att laga mat var han också. Välsmakande älggryta var något han gärna tillagade. En arbetskamrat till Perka på Volvo, och som jag lärde känna på helt andra vägar, berättade att Perka hade gett honom knuffen och rådet att plugga eftersom han tydligt enligt Perka hade ”läshuvud”. Ett antal år senare disputerade han i Kemi på Chalmers Tekniska Högskola..

Många deviser och visdomsord hade han som etsade sig fast: ”Varje årstid har sin grönsak”, ”Tanke och handling är samma sak”, och många fler. Någon gång i början av 80-talet fick jag höra ett samtal då Perka ringde hem till släktingar i Kokkola/Gamlakarleby i Österbotten, Finland. Det var en helt obegriplig ”rotvälska”, en väldigt ålderdomlig form av dialektal svenska som han då samtalade på. Detta visade tydligt att Perka var djupt rotad i den finlandssvenska myllan, i den österbottniska kustmiljön.

Men livet som utvandrare, invandrare, livet till sjöss, bostadsort på olika håll i Europa och världen, formade Perka till en sann, kosmopolit och internationalist. Han förkroppsligade själv övertydligt att ”arbetarklassen har inget fädernesland”..

Vi vandrar runt ett kort tag på denna lilla planet. Perka var ett typexempel på en som oegennyttigt utan tanke på karriär, flärd och egen vinning, arbetade för en mer rättvis, human och jämlik värld. För detta gav han sig i kast med liv och lust, och stort engagemang.
Vila i frid käre Perka, vän och kamrat!

För deltagande i sorgen, samt intresseanmälan till minnesstund som kommer äga rum i augusti, är det väl lämpligast att skicka SMS m.hj.a. telefonnumret till systerdottern Britt-Marie Brinkmo (Tel.: +46702032244).

För att samordna oss, de som vill och har möjlighet, går det bra att höra av sig till mig via Messenger (har inte fått reda på datum än för minnesstunden).

Mikael Enström

Nya röster ska sjunga – och då behövs vår tidning

Nya röster ska sjunga – och då behövs vår tidning

Internationalen kom ut som veckotidning för första gången I maj 1974. En dag som kom att fyllas med glädje över att diktaturen i Portugal hade störtats två dagar innan. Nejlikornas revolution skulle snart komma att blomma ut med alla samhällslager i rörelse.

I Sverige var det ingen politisk revolution på gång men väl fackligt mod och hängiven stridbarhet. Samma dag som den portugisiska diktaturen föll fattade Hamnarbetarförbundet beslut om strejk efter 12:00 denna dag.

Ett beslut vilket bokstavligen gav oss i veckotidningens första redaktion en möjlighet att ge tidningen en flygande start.

För när strejkvakterna gjort sitt och fått bort både Transports gråsossar och en del svartfötter med blixtbrickor från kajer, fartyg och tåg, samt fått stopp på de halvgalna chaufförer vilka försökte ta sig fram till kajerna med sitt gods genom att helt enkelt köra över strejkvakterna. Då blev det tyst på kajerna runt om i Sverige och så många om 2 700 hamnarbetare var ute i en skarp konflikt både med sina egna arbetsgivare och den svenska exportindustrin i en sammandrabbning vilken omedelbart också blev politiskt sprängstoff.

När vår tidning skulle ut med sitt första nummer ville vi också vara först med denna laddade nyhet. På den tiden var våra närmaste ”konkurrenter” Ny Dag, Norrskensflamman, Gnistan, Proletären och Röda Arbetet. Fördelen för oss var att vi tryckte tidningen först tidigt torsdag morgon. De andra hade pressläggning en dag tidigare och hann därför inte med att få med något om strejken.

I en tid när vi inte ens i fantasin kunde föreställa oss att de flesta människor, till och med ungdomar och barn, redan i början av nästa sekel skulle ha en bärbar liten telefon, med dator, internet och kamera i sina fickor, fick vi som var med då i redaktionen arbeta på ett helt annat sätt än vad som är gängse i dag.

En hamnarbetare i Göteborg ordnade så att en filmrulle kom med ett sent kvällsflyg till Bromma där vi en timma senare kunde hämta hem bilderna med taxi till redaktionen på Luntmakargatan.

Vid denna tid jobbade vi med elektriska skrivmaskiner, texterna klipptes sedan ut och klistrades in på sidor som lagts upp på stora ljusbord. Det blev mycket klippa och klistra, inte minst efter korrekturet. Rubriker sattes i ett litet kyffe till mörkrum med hjälp av en liten fotomaskin. Slutfasen var en process där de monterade sidorna fotograferades och sedan brändes till tunna plåtar. Först in på småtimmarna, då natten till den 25 april, var vi till sist klart med att bränna alla sidor. Tidigt om morgonen kunde de sedan köras av en uppoffrande kamrat till tryckeriet i Norrtälje. Vi hade klarat elddopet. Tidningen kom ut till de första prenumeranterna på fredagen och kunde sedan säljas i alla I majdemonstrationer under onsdagen följande vecka.

Efter 19 dagars strejk beslöt sedan en medlemsomröstning om återgång till arbetet. Trots egen majoritet bland alla fackanslutna lyckades inte Hamnarbetarförbundet tilltvinga sig rätten att sluta ett eget avtal. Men bara en vecka efter strejkens inledning vann de ändå en stor framgång när Transport och Stuvarförbundet (!) tvingades att leverera ett avtal på 600 kr mer i månaden. En uppgörelse som var otänkbar före strejken men nu kom alla hamnarbetare till del. Detta samtidigt som övriga LO-förbund i sina avtal stannat vid ”riktmärkets” ynka 90 kr/månad.

Själv hade jag börjat med tidningsarbete under betydligt enklare omständigheter. I december 1969 bildades den svenska sektionen av den Fjärde Internationalen och jag var då med i gruppen som tog fram vår första stencilerade tidning, ”Revolutionär Information”. I dess första nummer hade vi med Kenth-Åke Anderssons nu historiska uppgörelse med maoistiska ”KFML:s omvälvning av historien”, där K-Å inte minst blottlade stalinismens alla brott. En utgåva som fick ges ut i ständigt nya upplagor. Det var en faktisk rusning efter tidningen. Dag som natt sprutade det tryckfärg och papper runt vår gamla stencilapparat vilken stod i lokalen på Västra Skansgatan i Haga, Göteborg.

”När allting var i rörelse”, hette Kjell Östbergs bok om den här tiden. Alla klasser och skikt påverkades. Alla människor drogs inte med men det var oerhört många som faktiskt diskuterade om – och i så fall hur – Sverige och världen skulle förändras. Ute på vår socialistiska flank handlade diskussionerna och alla aktiviteter om att försöka få till stånd en levande marxism i den svenska arbetarrörelsen. Det unika var vår idéströmning var dess programmatiska tradition. Som socialister var vi motståndare inte bara till socialdemokratin utan också till den stalinism i Sverige vilken under decennier representerats av först SKP/Vpk och nu den nystalinistiska rörelsen i skepnad av maoismen.

Nära vår lilla sektion fanns det många människor som tänkte i samma banor som oss. Nästan hela Clarté-Lund hade exempelvis blivit Bolsjevikgruppen med dess Röda grupper ute i landet. Efter vår gemensamma grundningskonferens i namn av Revolutionära Marxisters Förbund (RMF) 1971 såg den nya, nu tryckta månadstidningen ”Mullvaden” dagens ljus. På grund av en längre resa först till Iran och Afghanistan och sedan till stora delar av Indien och Sri Lanka var jag inte med i dessa händelser. Hade egentligen ingen aning om vad som hände i Sverige. Det var de villkoren som gällde på den tiden om man inte så att säga reste i första klass. Men väl hemma igen flyttade jag till Stockholm och blev senare under 1971 ansvarig för den nya tidningen och dess efterföljare Internationalen fram till 1977. De bästa åren och tidningens största framgångar rent upplagemässigt kom med toppar under Vietnams seger och I Maj 1975 samt valet 1976. Tack vare den tidens omfattande lösnummerförsäljning nådde vi ibland upp till 6 000 sålda tidningar för varje nummer! Under en kortare i valarbetet 1976 kom vi ut till och med ut två gånger i veckan.

Det går inte att i korta, anekdotiska meningar att ge en helhetsbild av dessa för mig så fantastiska år med alla de förunderliga om än sinsemellan mycket olika människor som var indragna både i och utanför redaktionen för att säkra Internationalens överlevnad.

Liksom att fånga årens skiftningar i form av alla samhällsförändringar.

Än mindre med alla de decennier som har gått sedan dess. Redaktionerna har ständigt förändrats. Nya chefredaktörer har tagit över stafettpinnen. Hundratals andra har varit med genom återkommande bidrag utifrån. Tusentals andra har sålt tidningen eller värvat prenumeranter.

Själv flyttade jag tillbaka till Göteborg efter mina tidningsår och kom i stället att arbeta som metallare på Volvo Lastvagnar i tjugofem år. Under de åren har jag som så många andra ute i landet och världen fortsatt att skriva material för tidningen och jag har med intresse fått se hur den digitala revolutionen helt förändrat arbetet för de olika redaktioner som tagit över för den tidning som vi hoppas ska kunna fira sin femtioårsdag om två år. Ljusborden bars helt bort och in kom datorer för att sedan kompletteras med mobiltelefoni som journalistikens viktigaste arbetsredskap.

I dag lever Internationalen sedan några år vidare och verkar under radikalt förändrade förutsättningar i ett mycket förändrad samhälle. Tidningen är nu en röst för den bredare idéströmningen Socialistisk Politik. Våra medlemmar verkar som under alla tidigare år i människors vardag, vi försöker att efter förmåga bygga breda, stridbara sociala rörelser. Partipolitiskt är många av oss medlemmar i Vänsterpartiet. En del är partipolitiskt oberoende. Det är inte så att vi från en dag till en annan blev politiskt överens med detta partis alla beslut. För att inte tala om dess historia. Nej, långt ifrån. Men vi ser i dagens politik samstämmighet i många frågor och vi ser många, många tusen medlemmar i partiet som vill bli av med den härskande kapitalism som så illa plågar vår jord. Medlemmar som oftast dra lasset åt samma håll som oss själva och som likt oss själva drömmer om att göra slut på den ordning där finanskapital och militarism styr över vår framtid. Vi vill att våra idéer ska verka i denna miljö. Befrukta och befruktas. Inte minst vill vi att marxismen i bred mening som ett sätt att analysera och förstå världen ska utvecklas.

Samtidigt behövs tidningen mer än någonsin i en tid där den gamla arbetarrörelsen till stora delar har upphört att röra sig eller helt enkelt dukat under för anstormningen av en obscen och brutal högerpolitik.

I dag när mitt hår ”har blivit grått” då vet jag på samma sätt som Mikael Wiehe att ”nya röster ska sjunga”. Men vet samtidigt då också betydelsen av att Internationalen i framtiden kommer att finnas och ge plats för dessa röster.

Den historia jag här glimtvis försökt fånga är därför också avslutningsvis en direkt vädjan till dig som läser att ta en prenumeration så fort du kan. Har du redan en och delar våra värderingar. Försök då vinna någon annan, eller flera andra, för vårt febrila försök att rädda tidningens presstöd. På grund av plötsligt annonserade förändringar i detta riskerar vi nämligen att missa femtioårskalaset.

Du behövs!
Du kan göra skillnad!

Göte Kildén

Minnestund för Albin Ström


I år 2022 den 22 juni är det 60 år sedan arbetarledaren Albin Ström gick bort. Albin Ström var född år 1892. Han var riksdagsman för Göteborg, ordförande för Göteborgs fackliga centralorganisation, partiledare för Vänstersocialistiska partiet (1940 – 1962) och redaktör för Arbetarposten (1938 – 1961). Känd för sitt starka rättvisepatos och demokratiska engagemang. Men kanske mest ihågkommen som en stor och mycket omtyckt folktalare.

Vi kommer att samlas 220622 vid hans grav för kransnedläggning och några minnesanförande.
Samling kl. 13:40 vid infarten till Nya Lundby kyrkogård vid Lundbygatan.

Man åker kollektivt med buss 58, hållplats Säterigatan, eller med spårvagn till Eketrägatan men då blir promenaden lite längre.

Arrangeras i samarbete med SP Göteborg.

Alla intresserade är välkomna!

Sommaravslutning

Medlemmar, sympatisörer och andra intresserade är välkomna till en sommaravslutning och kamratträff med Socialistisk Politik i Göteborg lördagen den 2:a juli kl.17:30 på restaurang Tai Shanghai (Haga Östergata 4A). Av en händelse samma dag som Rosa (Luxemburg) har namnsdag. Samtal, diskussioner och trevlig samvaro om högt och lågt, politik och annat. Allt ifrån Rosa Luxemburg, Internationalen till dagens klimatutmaningar.

Väl mött!

Medlemsmöte 220620

Samtliga medlemmar och sympatisörer kallas till medlemsmöte på Viktoriahuset måndagen den 20:e juni kl.18.30. Mötet kommer bland annat behandla arbetet inom Hyresgästföreningen och kommande verksamhet under sommaren.

Välkomna hälsar styrelsen!