PER-ERIK WENTUS TILL MINNE (1944-2022).

KOSMOPOLIT, INTERNATIONALIST, ARBETARINTELLEKTUELL

Vännen och kamraten Per-Erik Wentus avled i Antwerpen 14 maj, men har först nyligen kommit till min och andras kännedom.

Per-Erik Wentus blev 78 år. Var politiskt och fackligt aktiv på Volvo, och även aktiv flera år i Facklig Opposition på TC-Slutmonteringen, Torslandaverken Volvo. Han var avdelningssekreterare i vänstersocialistiska Socialistiska Partiet-Göteborg, ca 1981-82.

Per-Erik var finlandssvensk från Kokkola/ Gamlakarleby i Österbotten, Finland, och var född 3 mars 1944 under ”fortsättningskriget” i Finland. Han arbetade flera år på varven i Göteborg efter att ha utvandrat till Göteborg och Sverige.

P-E utbildade sig till maskiningenjör och hade en sjöingenjörsexamen. Arbetade flera år under sitt brokiga liv till sjöss som maskiningenjör. Ett yrke ”Perka” återgick till efter åren på Volvo och som avdelningssekreterare i SP-Gbg.

P-E blev också historiker på Göteborgs universitet, där han under flera år bedrev doktorandstudier.En bit in på 90-talet och framåt hade P-E dubbel bosättning, och pendlade mellan Antwerpen i Belgien och Göteborg. Språkbegåvad kom Perka att behärska flamländska utmärkt.

P-E gjorde mängder med översättningar av artiklar på engelska och andra språk under en lång rad av år, till vänstertidningar och vänstersajter på internet mm. Under flera år hade Perka t.o.m. en matspalt i veckotidningen ”Internationalen”!

Som facklig agitator var Perka väldigt effektiv och vägvinnande. Något som var uppenbart under åren på Volvo. Men han var samtidigt en tydlig arbetarintellektuell, och väldigt beläst.
Med sin starka personlighet var han mycket färgstark och gjorde starkt avtryck, och kunde ofta ses som kontroversiell pga sina bestämda uppfattningar i olika frågor. Han var så att säga av den inopportuna typen, och lämnade få, om någon oberörd.

Men bakom den råbarkade och finskt kärva ytan fanns en mycket engagerad, hängiven, omtänksam och varm själ. Inställsamhet, anpasslighet och smicker var dock knappast Perkas ledstjärna för att navigera sig fram i livet. Mer än en vän och kamrat fick säkert en och annan avhyvling för även något smärre tillkortakommande; något som knappast renderade Perka ”popularitetspoäng”. PR för att marknadsföra sig själv var knappast Perkas ”bransch”.

När jag tänker på Perka får jag ofta associationer till den franska provokations- och råttcirkuskgruppen ”Cirque Alligre” från 80-talet, som mitt under rusningstid kunde stå med en oxpiska framför me’tro-uppgångar i Paris så att folk skingrades i panik.. Deras inställning, liksom Perkas, var att en ”smäll på käften” visade att man brydde sig om personen ifråga. För vad kan vara värre än att bli behandlad som luft?

Nu var Perka fullständigt ointresserad av avantgardistisk kultur och teater. Nej, kulturellt var han väldigt traditionell. Han gillade i första hand finsk tango, och på senare år även flamländsk schlagermusik som spelades på pubar och krogar.

Perka levde vid växelboendet i Antwerpen ihop med en partner som för ett par år se’n insjuknande i ALS, och som avled för ca 1,5-2 år se’n; något som tog Perka väldigt hårt. Detta gav P-E tydligt uttryck åt i den sista kommunikationen och kontakten jag hade med honom.

Perka hade själv sett döden i vitögat då han för ca 15 år se’n drabbades av stroke och cancer. Det var ett flertal olika cancerformer han drabbades av, och det kan inte betraktas som annat än ett medicinskt mirakel att han lyckades överleva de behandlingar och omfattande operationer han tvingades utstå. Han fick några ytterligare, förhoppningsvis fina och givande år…

Men även som litet barn var Perka allvarligt sjuk, och låg på lasarett. Han berättade en episod strax efter krigsslutet 1945, då en man strax intill på samma sal på lasarettet han som liten grabb låg,helt plötsligt rullade av sängen på golvet, avliden…

Så nog hade han fått uppleva ett och annat, och fått gå livets hårda skola.
Perka var en uppskattad gäst hemma hos mig/oss, och också av barnen med sin ofta grovkorniga humor. Duktig på att laga mat var han också. Välsmakande älggryta var något han gärna tillagade. En arbetskamrat till Perka på Volvo, och som jag lärde känna på helt andra vägar, berättade att Perka hade gett honom knuffen och rådet att plugga eftersom han tydligt enligt Perka hade ”läshuvud”. Ett antal år senare disputerade han i Kemi på Chalmers Tekniska Högskola..

Många deviser och visdomsord hade han som etsade sig fast: ”Varje årstid har sin grönsak”, ”Tanke och handling är samma sak”, och många fler. Någon gång i början av 80-talet fick jag höra ett samtal då Perka ringde hem till släktingar i Kokkola/Gamlakarleby i Österbotten, Finland. Det var en helt obegriplig ”rotvälska”, en väldigt ålderdomlig form av dialektal svenska som han då samtalade på. Detta visade tydligt att Perka var djupt rotad i den finlandssvenska myllan, i den österbottniska kustmiljön.

Men livet som utvandrare, invandrare, livet till sjöss, bostadsort på olika håll i Europa och världen, formade Perka till en sann, kosmopolit och internationalist. Han förkroppsligade själv övertydligt att ”arbetarklassen har inget fädernesland”..

Vi vandrar runt ett kort tag på denna lilla planet. Perka var ett typexempel på en som oegennyttigt utan tanke på karriär, flärd och egen vinning, arbetade för en mer rättvis, human och jämlik värld. För detta gav han sig i kast med liv och lust, och stort engagemang.
Vila i frid käre Perka, vän och kamrat!

För deltagande i sorgen, samt intresseanmälan till minnesstund som kommer äga rum i augusti, är det väl lämpligast att skicka SMS m.hj.a. telefonnumret till systerdottern Britt-Marie Brinkmo (Tel.: +46702032244).

För att samordna oss, de som vill och har möjlighet, går det bra att höra av sig till mig via Messenger (har inte fått reda på datum än för minnesstunden).

Mikael Enström