Välkomna att fira 1 maj i Göteborg med Socialistiska Partiet och ORWI!
2008 briserade en spekulationsbubbla på den amerikanska finansmarknaden. En enorm lånekarusell hade pågått, främst bostadslån utanför all kontroll, och slutligen sprack bubblan. Effekten blev en världsomfattande ekonomisk kris. I Sverige ledde det till uppsägningar och arbetslösheten sköt i höjden.
Krisen orsakades av bankernas och finansinstitutens spekulationer. Men till skillnad från de arbetare som kastades ner i arbetslöshet erbjöds bankerna räddningspaket och stöd- I Sverige handlade det om 34 miljarder som folket via statens stöd till bankerna fick punga ut med.
Banker och finansinstitut är kapitalismens nervcentrum. Där koncentreras rikedomarna som skapats genom allas vårt arbete. Men inte under vår kontroll utan under storfinansens. Bankerna är ekonomiska maktcentra som beslutar över investeringsströmmar, men även över politiken. De kan när de ger institutioner lån ställa villkor och krav, även politiska.
Se på Grekland idag. Innan krisen var internationella banker och finansiärer mer än villiga att förse den borgerliga regimen med lån. Den grekiska överklassens skydde (liksom den svenska) skatter som pesten och resultatet blev ett enormt hål i ekonomin. Ett hål som gömdes under lån och kreativ bokföring.
När den grekiska bubblan sprack var det dock vanliga grekiska låg- och medelinkomsttagare som attackerades. EU, IMF (Internationella Valutafonden) och Europeiska Centralbanken (ECB) krävde att Grekland skulle genomföra brutala nedskärningar, privatiseringar, massuppsägningar i offentliga sektorn och massiva lönesänkningar. Detta som villkor för att ge nödlån.
Uppdragsgivarna bakom denna politik var de internationella bankerna som i spekulation under den tid borgerliga regeringar styrde Grekland frikostigt strött krediter omkring sig. Vanliga greker som inte orsakat krisen drabbades nu fruktansvärt hårt och har motsatt sig bankernas diktat. Idag har det grekiska folket valt en vänsterregering. Regeringspartiet Syriza, accepterar inte EU:s, ECB:s och IMF:s politik. Istället vill man öka företagsskatten, införa skatt på finansiella transaktioner och höja inkomstskatten för de rika. Syrizaregeringen vill också öka minimilönen, stärka arbetsrätten och kollektivavtalen och begränsa otrygga anställningar. Denna politik faller inte EU-ledningen och bankerna på läppen. Därför är den grekiska vänsterregeringen under en fruktansvärd press. Bankerna och Europas politiska makthavare kräver betalningar från Grekland, sak samma om detta innebär social katastrof. Bankerna vill de hålla skadeslösa.
Vi måste idag ställa upp i solidaritet med det grekiska folket. Också för att den grekiska regeringens politik är viktig för oss alla. Äntligen har vi en regering som inte accepterar att folket ständigt ska böja sig för storfinansen. Den borgerliga privatiserings och nedskärningspolitiken kan utmanas! Greklands kamp är vår! Tvingas Syriza på knä av det internationella kapitalet är det ett nederlag för oss alla.
De svenska banker som fick 34 miljarder kronor i krisen gjorde förra året en vinst på över 100 miljarder kronor. Men några planer på att betala tillbaka till oss existerar inte. I stället delar man ut över hälften, 57,1 miljarder till aktieägarna. (jämför t.ex. med statens utgifter för kommunikationer som är på cirka 45 miljarder kronor). Bankdirektörerna går inte heller lottlösa. Annika Falkengren, vd på SEB, fördubblar sin lön och kommer att tjäna 29,4 miljoner kronor om året, vilket motsvarar lönen för 120 undersköterskor. Swedbanks Michael Wolf får en lönehöjning på 6,3 miljoner kronor!
Bankerna lägger alltså beslag på en stor del av det värde vi alla jobbar ihop. De anser att det är fullständigt naturligt att när det kapitalistiska systemet går in i en kris så ska vi alla via offentliga medel hålla dem skadeslösa. Kriser som ofta framkallats av just finanssektorns agerande.
När vinsterna strömmar in anser de att de har rätt att lägga dem var de vill. På aktieägarna t.ex. De använder sina enorma profiter som maktmedel för att försvara sina egna och hela det kapitalistiska systemet. Genom att som i Greklandsfallet kräva en prokapitalistisk och asocial politik som villkor för utlåning. De köper lobbyister, massmedia och politiker.
Om bankerna vore under demokratisk kontroll och ägda av oss alla skulle vinsterna kunna användas till samhällsnytta i stället. Till bostadsbyggande, kollektivtrafik, satsningar på förnybar energi etc. Ett överförande av bankerna i folkets ägo skulle kunna innebära en avgörande maktförändring i samhället om de ställs under demokratisk kontroll och insyn.
En viktig anledning till att samhället bör ta över bankerna är att de genom sina spekulationer och kortsiktighet hela tiden orsakar kriser. Efter varje kris säger politikerna: ”Så här kortsiktigt och riskfyllt får inte finanssektorn agera. Vi måste lära oss av detta”. Men det dröjer aldrig länge förrän nya spekulationsbubblor och kriser byggs upp. Orsaken är naturligtvis just det faktum att banksektorn är privatägd och profitstyrd. Privatbankernas mål är inte samhällsnytta och stabil hållbar utveckling. De följer logiken i det kapitalistiska systemet. De är till för att generera pengar åt sina ägare. Vilka konsekvenser deras agerande får för vanliga människor är ointressant för dem i denna profitjakt. Endast genom att rycka bort dem ur kapitalismens grepp kan vi få en långsiktig, stabil bankverksamhet i folkets intresse och skapa förutsättningar för ett samhälle byggt på helt andra principer än dagens.
Järntorget, kl.12.00. Tal och appeller från olika organisationer och partier