Utvecklingen i Ukraina, framförallt västra och centrala delarna, handlar om ett folkligt uppror i mot en korrupt regim av kapitalistiska oligarker.
Upproret är brokigt med exempel på självorganisering av alltifrån kommunikation, sjukvård, mathållning och självförsvar. Det har likaså följt en klassisk upprorslogik där polis och militär byter sida under massrörelsens tryck och det politiska etablissemanget tvingas anpassa sig. Tragiken, för vår socialistiska sida, är att de mest skoningslösa och uppoffrande frontkämparna när det gäller att konfrontera förtrycket inte har varit vänsterns krafter utan extremnationalister och öppna fascister.
Å ena sidan håller dessa, tillsammans med delar av massrörelsen på Maidan och andra håll i Ukraina, tummen i ögat på makthavarna och accepterar vare sig Timosjenko eller den EU-vänliga oppositionen. Deras absoluta motstånd mot ”systemet” handlar för fascisterna om en extremnationalistisk vision av ett ”renat” Ukraina från både ryska och västliberala inslag – men för stora delar av massrörelsen är det demokrati och jämlikhet som ställs mot korruption, privilegier och despoti.
Nu söker de mäktiga imperialistiska intressena säkra sina positioner och inflytande. Väst söker vinna över de ukrainska eliterna och medelklassen genom EU:s och IMFs mutor på miljardtals euro och krav på ”ekonomiska reformer”, det vill säga avveckling av östra Ukrainas tunga industri. Putinregimen försöker ogiltigförklara störtandet av Janukovitj och inkorporera rysktalande ukrainare i den ryska sfären. I den ryska duman har till och med föreslagits snabbehandling av ukrainares ansökan om ryskt medborgarskap, varvid rysk inblandning skulle kunna framställas som skydd för ryska medborgare.
Västintressena kan sägas ha utnyttjat de högerextrema rörelserna och fascisterna i själva gatukampen, men kommer att avskilja dem efterhand – om inte utvecklingen går mot total konfrontation. Hur Svoboda med flera då svarar är osäkert. De mest kompromisslösa kan komma att utlösa öppen kamp även mot EU-lösningar och västliberalism, de mer integrerade delarna av Svoboda söker möjligen hellre rollen som nationalistisk högerflank inne i EU-projektet. Den proryska sidan mobiliserar redan, bland annat genom UKP – det Ukrainska kommunistpartiet – ”mot fascismen” och gör ingen skillnad mellan det folkliga upproret mot förtryck och de fascistiska och antiryska rörelserna.
Socialister får inte kapitulera för något av dessa block utan stå för både det folkligt demokratiska i upproret, för antifascism (mot Högra sektorn, Svoboda mm) och antioligarkism mot både EU och Putin… Delar av vänstern kommer att ramla in i det ukrainska kommunistpartiets retorik (och har redan gjort det) och betrakta hela det folkliga upproret som ”fascism” – medan socialdemokrater och mer parlamentarisk vänster ställer sig på de liberala EU-oligarkernas sida. Vi socialister solidariserar oss med dem som både bekämpar Janukovitj korrupta mördarregim och försöken från både fascister och EU-oligarker att utnyttja det folkliga demokratiska upproret för egna syften.
Ned med de korrupta oligarkerna, ställ mördarna till svars!
Varken Putin, EU eller fascism!
För de arbetandes demokratiska, självständiga och jämlika Ukraina – byggt på de kämpandes solidaritet och allas lika värde!
Socialistiska partiet 25 februari