I BIS 4/2015 publicerades under rubriken ” Meröppet x2 ” två artiklar som var för sig tar upp intressanta aspekter på den så kallade Meröppna biblioteksverksamheten. Här kommer mina reflektioner och slutsatser om Meröppet mot bakgrund av de argument och reflektioner som presenteras i de två artiklarna.
I artikeln ” Utvecklingen med personallösa bibliotek kräver att vi tänker efter ” belyser Charlotte Högberg och Martin Persson de omedelbara och uppenbara bieffekterna som kommer av införandet av meröppet nämligen att en större andel av den totala arbetstiden går åt till inre arbetsuppgifter.
Jag ställer mig därför frågande till ett stycke från Axiels produktblad, som Högberg och Persson refererar till, att införande av meröppet skulle ha inneburit att personal frigjorts till att hjälpa besökarna samt att bibliotekspersonalen skulle ha fått mer tid att bedriva verksamheter utanför bibliotekets rum. För det första faller hela påståendet på sin egen orimlighet eftersom ju hela poängen med det meröppna biblioteket är att personal ska bemanna biblioteket så lite som möjligt. För det andra ställer det på ett absurt sätt olika arbetsuppgifter mot varandra så att exempelvis sökhjälp i informationsdisken hamnar i motsats till uppsökande verksamhet på BVC och arbetsplatser. Av allt att döma ger ju Axiel här i själva verket uttryck för behovet av ökad biblioteksservice i hela landet. Det i sin tur borde ge de fackliga organisationerna extra råg i ryggen att driva krav på bättre arbetsvillkor och fler anställda bibliotekarier.
På det meröppna personallösa biblioteket läggs allt ansvar på den enskilde besökaren att efter bästa förmåga själv finna vad hen söker. Bibliotekets unika roll att både ge professionell hjälp och vägledning – som exempelvis referenssamtal – blir därmed av sekundärt intresse för anhängarna av meröppet eftersom det ju förutsätter att personal finns tillgänglig under hela öppettiden.
Helt klart är införandet av meröppet ett tydligt steg mot privatisering av biblioteksverksamheten, där det dessutom krävs lånekort och 18- årsgräns för att kunna besöka biblioteket under hela öppettiden. Konsekvenserna av införandet av meröppna bibliotek blir att stora grupper i samhället diskrimineras och stängs ute från biblioteket.
Att besökare av meröppna bibliotek, i vissa intervjuundersökningar, tycks acceptera att bibliotekspersonal inte finns tillgänglig under hela öppettiden kan därför inte tas som intäkt för att konceptet är populärt bland allmänheten. Sannolikt är det istället ett uttryck för att invånarna på orten vant sig vid att de lokala politikerna vägrar att möta allmänhetens krav på utökad biblioteksservice genom att anställa fler bibliotekarier.
Det är alltså en illusion att tro att införandet av de personallösa meröppna biblioteken går att förena med målsättning att ge allmän och lika biblioteksservice åt alla.
För att nå målet om alla besökares lika rätt till fullvärdig biblioteksservice är bemanning högskoleutbildad bibliotekspersonal under hela öppettiden både en grundförutsättning och ett kompromisslöst krav.
Per Hjalmarson (Socialistiska partiet)
Backa bibliotek
Debattartikeln har tidigare publicerats i publikationen Bibliotek i Samhället.
