Uttalande från Socialistiska Partiet i Göteborg:
I går den 11 juni kom det dystra beskedet att norska ägaren Orkla beslutat att fabriken Göteborgs Kex i Kungälv ska läggas ner och produktionen flyttas till Lettland. Livsklubben har med stöd av Livsmedelsarbetareförbundet på olika sätt arbetat för att få Orkla att ta ett annat beslut. En namninsamling har pågått och tusentals har skrivit på. Kontakter har tagits med lokalpolitiker som dock som det verkar inte lagt allt för mycket krut i frågan. Klubben har också anlitat en löntagarkonsult som bedömer att det är ett riskprojekt av flera skäl. Dels är det en väldigt lång tidsplan från beslut till flytt, dels har kalkylerna brister när det gäller tomtens värde och saneringskostnader. Orkla har redan från början inte sett Kungälv som ett alternativ, de låga lönerna och bristen på starka fackliga organisationer i Lettland har redan från början varit det som avgjort.
Orkla har gjort en lång resa från att ha varit ett företag där företagsledningen under Jens P.Heyerdahl hade en ideologisk grundval som kallades ”Mål och Värderingar” där det poängterades vikten av de anställdas och fackföreningarnas inflytande. Heyerdahl var t.o.m. medlem i norska LO och talade på 1 maj. Nu är det andra saker som gäller, ambitionen är att försöka bli som de andra multinationella livsmedelsföretagen. Detta har lett till ett accelererande antal av fabriksnedläggningar och köp av företag i centraleuropeiska l änder med låga löner och svaga fackföreningar.
Detta nedläggningsbeslut, som dessutom kunde göras per telefon, sätter några saker i blixtbelysning:
1. Det är knappast begränsningar i strejkrätten som svensk fackföreningsrörelse behöver idag. Företagen kan ta denna typen av beslut utan att de anställda har några lagliga maktmedel på sin sida. Att bli berövad sin arbetsplats är att betrakta som en stridsåtgärd.
2. Svensk fackföreningsrörelse står utan en uttalad strategi när det gäller att försvara våra arbetsplatser. Inom livsmedelsbranschen flyttas arbetsplatser till låglöneländer i en allt snabbare takt och de gamla metoderna fungerar inte längre.
3. EU:s stödpolitik får ofta bisarra konsekvenser. Ofta får företagen EU-stöd för att bygga fabriker i dessa länder för att motverka arbetslöshet, samtidigt som det skapar arbetslöshet i de länder där fabriken låg från början.
4. I många EU-länder är det dyrt att lägga ner produktionen. I Sverige är det billigt. Detta leder till att företagen väljer att lägga ner där det är billigast.
Detta är inte den sista svenska livsmedelsfabrik som läggs ner. Det är heller inte den sista Orklafabrik so kommer att stå under nedläggningshot. Det är dags för arbetarrörelsen att ta sig en rejäl funderare. Är det så här vi vill att framtiden ska se ut?
En förutsättning för att denna utveckling ska brytas är att fackföreningsrörelsen hittar nya former för internationellt samarbete. Kapitalet är internationellt, det måste vi vara också.
Vi måste kämpa för ökad makt till fackföreningarna istället för begränsningar av strejkrätten.