Ann-Sofie Hermansson och Ulrika Messing bekymrar sig över läget i hamnen. I flera uttalanden och debattartiklar har Hermanson och Messing talat om att lösa problemen genom att försvaga den grundlagsfästa strejkrätten, det absolut viktigaste medel vi som arbetar har för att försvara våra intressen.

Har de då uttömt alla andra vägar att lösa konflikten?

Hur mycket press har de till exempel satt på det bolag som har stått för den helt överväldigande delen av konflikten?

I fjol tappade hamnen intäkter på grund av konflikten, dels genom att Hamnarbetarförbundet strejkade i åtta (!) timmar medan APMT stängde ute både arbetare och kunder från hamnen under 370 timmar genom en sex veckors lockout på kvällar och helger.

Bolaget har avtal med Göteborgs kommun om att driva hamnen och ska leverera en del av överskottet till kommunen. Har kommunen begärt ersättning av APMT för uteblivna intäkter för den tid de stängde hamnen?

I Uppdrag granskning avslöjades att Messing och direktören för det kommunala Göteborgs Hamn, Magnus Kårestedt, tillsammans med det multinationella bolaget APMT rest till Stockholm för att bedriva lobbying mot regeringen för att försämra strejkrätten.

Ingick detta i Kårestedts uppdrag som kommunal tjänsteman och Messings uppdrag som politiskt tillsatt ordförande i Göteborgs Hamn? Stod Hermansson och Socialdemokraterna i Göteborg i så fall bakom det?

Hermansson och Messing säger att de vill ha ett slut på konflikten och det vill väl alla.

Konflikten kan enkelt lösas genom att APMT skriver avtal med Hamn, parallellt med att de har kvar avtalet med Transport. Om detta är ett för stort steg kan de annars börja med att bete sig anständigt mot sina anställda.

Men det är kanske inte arbetsro i hamnen de är ute efter?

Anita Blixt

Magnus Johansson

Socialistiska partiet i Göteborg

Publicerad i ETC Göteborg 180125