Göteborgs-Postens rapportering om konflikten kring Baka Stenugnsbageri har varit minst sagt märklig. Redan i sitt första reportage (2016/01/14) om situationen gör man faktafel, feltolkar uttalanden och representerar skevt vilka som ingår i konflikten.

Christina Pedersen, ombudsman för Livs region väst, pekar på hur bageriet genom att ge sig rätten att välja ett avtal (Hotell- och restaurangfackets) med sämre semesterersättning, sämre OB och en, för all del marginellt, lägre lön tjänat pengar på de anställdas bekostnad.. GP beskriver detta på följande vis: ”vad ”sämre” innebär i kronor och ören kan [Pedersen] inte svara på”. Detta trots att det har gjorts mycket tydligt vad konflikten handlar om. Vilka de berörda anställda är har GP också råkat eller valt att få om bakfoten. Genom otydlig rapportering insinuerar man att Livs ställer krav på att alla de anställda ska ha deras avtal istället för Hotell- och restaurangfackets. Vad det egentligen handlar om är att de tre livsmedelsarbetarna, inte servicepersonalen, förtjänar sitt eget, starkare avtal istället för HRFs svagare. Att HRF och Livs är eniga om detta sedan innan är något de blivit tvungna att gå ut och förtydliga som en konsekvens av den bristande rapporteringen.

Vidare har Livs endast fått komma till tals i korta kommentarer vilka, som i exemplet ovan, direkt misstänkliggörs. Arbetsgivaren, Christina Rönnängsgård, får dock ofta komma till tals och hennes känslor beaktas. Vi får veta att ”Rönnängsgård är uppriven” och vid ett tillfälle tillfrågas hon om hur hon mår på vilket hon svarar ”för jävligt”. Vi får höra att många uttryckt ”solidaritet” gentemot henne under konfliktens gång. Dessa många syftar på privatpersoner som gett stöd över sociala medier och borgerliga politiker. Att GP finner det av värde att nämna kommentarsfältsstöd i sammanhanget är ju i sig uppseendeväckande men kanske ännu mer uppseendeväckande är att de väljer att inte nämna det stöd för Livs som uttrycks i samma kanaler. Att man sedan låter de borgerliga politikerna David Lega (KD) och Jonas Ransgård (M) få uttrycka sig om att Livs beter sig ”pinsamt” och ”obegripligt” och om att det ”saknas vett och sans” hade inte verkat så konstigt om det inte vore för den redan så vinklade bilden och att man inte sökt upp en socialdemokratiskt eller liknande kopplad företrädare för kommentar.

Den 14 januari publiceras en ledare i GP som berör konflikten. Skribenten Naomi Abramowicz talar här om facken som ”hellre värnar sina egna intressen än arbetstagarnas”. Detta genom att fackets krav på avtalsenlig lön ska hota ”företagets marginaler” och på så vis skadar de anställda. I denna ideologiska konstruktion betyder det alltså att om en arbetsgivare ska bli tvungen att följa ett överenskommet avtal så har de ”inget annat val” än att avskeda sina anställda. Men ledaren driver inte bara på en ideologisk offensiv. Abramowicz åberopar också Jonas Ransgårds uttalande om att det i och med vad som hänt på Baka Stenugnsbakeri är dags för ”andra bullar”. Abramowicz instämmer med ”efter att facket nu har lyckats tvinga ännu en företagare på knäna är det definitivt dags för andra bullar framöver” och manar på så vis även till politisk offensiv.

Det är smärtsamt tydligt att GP antingen genom jakten på en säljbar ”underdog story” eller genom ideologiskt tryck har brustit i sin opartiskhet. Detta är något mycket allvarligt i vilken situation som helst men kanske ännu allvarligare när det gäller en så central politisk fråga som arbetsmarknaden. Det förvånar nog ingen att GP inte är den mest arbetarvänliga av tidningar utan kanske snarare har för vana att se saker ur ett visst annat perspektiv. Men om Västsveriges största morgontidning fortsätter med detta farligt vinklade rapporterande så är risken stor att den bidrar till en samhällsutveckling som rör sig långt bort från de liberala värden den säger sig företräda.

Styrelsen för Socialistiska Partiet Göteborg 160117