GP-krönikören Joakim Lamotte fiskar i grumliga vatten. Hans krönika ”Var är flyktingkvinnorna?” är idag söndag Sveriges mest delade artikel, tyvärr. Journalisten Joakim Lamotte har idag struntat i att göra någon form av research för sin krönika. Ett telefonsamtal eller en sökning på nätet hade gett honom svar på sin fråga.
Han och andra som skrivit på samma tema virrar in sig ett resonemang som är ologiskt och skjuter långt över målet. De har dock rätt i att majoriteten är män. Enligt UNHCR är mer än 70 procent av de som kommer till Europa män. Svaret är dock mycket enkelt. Unga män klarar en strapatsrik resa bättre.
De lämnar resten av familjerna i flyktinglägren i grannländerna och tar sig till Europa. Av de som kommer till flyktinglägren i Syriens grannländer är fördelningen nämligen jämn med hälften kvinnor. Efter en tid i dessa läger försöker många familjer hitta en lösning som kan ta dem därifrån och skapa en bättre framtid. De väljer då att skicka männen före på den ofta farliga resan mot Europa. När de kommit fram och fått asyl så hämtar de resten av familjen. Då kan de andras resa genomföras med flyg. Det är alltså inte så att barn och kvinnor lämnas kvar i Syrien.
Det finns också andra anledningar till att männen är fler. De som dör på vägen, i Medelhavets vågor eller på annat sätt, är i större utsträckning kvinnor och barn. Män är fysiskt starkare och överlever i större utsträckning om de hamnar i vattnet. Det är inga konstigheter. Det räcker med att studera listan på överlevande från förlisningen av fartyget Estonia för att förstå detta.
Det är också så att de familjer som reser vidare tillsammans oftare fastnar på vägen, exempelvis i ungerska flyktingläger eller väljer att stanna i första vänskapliga landet, det vill säga Tyskland. Ensamma män har lättare att hålla sig undan poliser och gränsvakter. Därför ökar andelen män sannolikt ju längre norrut i Europa vi kommer.
När det gäller ensamkommande flyktingbarn (ofta från Afghanistan) så skickar familjen iväg sina söner för att fly och söka asyl i Europa. Ingen vågar skicka iväg en dotter på en sådan resa. Däremot vågar många skicka iväg en son. Söner har också större möjlighet att klara en så lång resa med livet och hälsan i behåll än vad en ung kvinna har. Alltså är det sönerna som åker.
Det handlar inte om en ojämställd flyktingsituation, det handlar om att männen är de som tar riskerna så att kvinnor och barn ska klara sig bättre. Det handlar inte om att ”männen” går före. Chansen att överleva och klara sig ökar om unga män skickas först.
Vill hela familjen till Europa är det därför mest rimligt att skicka männen först och sedan låta hela familjen följa efter med möjlighet att resa på ett säkrare sätt. Familjerna blir då anhöriginvandrare och inte asylsökande (den statistik Lamotte hänvisar till) och kommer några år senare än de som kommit som flyktingar.
Det är ganska lätta saker att förstå, men så verkar det inte vara för Joakim Lamotte och andra tidningsskribenter som skrivit på samma tema. Eller handlar det kanske om att de är helt styrda av massmedias jakt på enkla klick vilket inte skapar tid och plats för att undersöka orsakerna till att det ser ut som det gör. Det är dags att sluta ta dem på allvar. Deras skriverier sprider förutfattade meningar och fördomar om flyktingarna som tyvärr bara kan gynna främlingsfientliga krafter. På så sätt går de rasisternas ärenden.
Anders Svensson, medlem i Socialistiska Partiet Göteborg