Igår den 22 maj var det återigen en stödaktion för de avskedade arbetarna i Partille kommun. Lars Henriksson, SP:are och initiativtagare till fabrikstidningen Kvasten var en av talarna (saxat från Facebook-sidan Stöd personalens kamp mot förtryck i Partille kommun):

Igår den 21/5 gick den tredje demonstrationen för yttrandefrihet på arbetsplatsen, och för att Atbin och Iraj ska tillbaka till sina jobb, av stapeln. Mitt i Partille, på kyrktorget under strålande sol samlades ett 60-tal demonstranter där både den avstängde personalen höll tal och också tre av deras kollegor. Även en gäst från arbetsplatstidningen Kvasten höll ett anförande och stödhälsningar från andra städer lästes upp.

Bland talen lyftes frågor om solidaritet och bildandet av föreningar på arbetsplatsen. Man talade om partiernas roll i förtrycket i Partille kommun; istället för att hoppas på de politiska partierna eller de etablerade fackföreningarna måste vi lita till oss själva. Samtliga var överens om att det är solidariteten som aldrig kommer få oss att sluta kämpa. För att det rätt att kämpa mot usel personalpolitik och för att det är rätt att kämpa för utsatta individers rättigheter, det är rätt att göra motstånd när makthavare tystar sin personal. ”Om nu Atbin och Iraj skulle ha gjort något fel, varför har dom då fått lön i tre månader? Varför har processen dröjt så mycket, är det för att kommunen helt enkelt inte har hittat något fel?” undrade en kollega uppgivet. Personalen hann precis tacka deltagarna för sin närvaro och sitt stöd och avsluta torgmötet när det började spöregna. De anställdas förening Pedagogiskt Arbete fick flera nya medlemmar.

Många valde att efteråt i samlad trupp gå till kommunhuset för att kräva svar av de ansvariga politikerna. I dörren stod några oroliga politiker och delade ut inbjudningar till ett möte med högsta personalchefen Jan Wesa, som en kall februarieftermiddag stängde av skyddsombudet och metodutvecklaren från LSS-boendet. Vänsterpartiet hade skrivit en interpellation om yttrandefriheten i Partille Kommun, men eftersom kommunstyrelsen gjorde klart för oss att frågan inte skulle tas upp på mötet och att inga störningar av dagordningen skulle tolereras, deltog vi inte på mötet utan ansåg att vårt budskap gått fram.

I Stockholm och Umeå hölls också samlingar för att uppmärksamma Atbins och Irajs fall, och genom detta lyfta frågan om yttrandefrihet på arbetsplatsen.