Medlemmar i SP Göteborg har nu fått sitt slutsvar publicerat i ETC Göteborg.
Inlägget är en uppföljning på en debattartikel publicerad den 9:e september från medlemmar i SP Göteborg. Inlägget besvarades av medlemmar i Vänsterpartiet den 28:e september.
Här följer SP-medlemmarnas slutsvar:
I ETC Göteborg den 10 september kritiserade vi V och S för att de, med hänvisning till olika regler, låtit företag utan kollektivavtal få kontrakt med färdtjänsten i Göteborg. Svaret från Mats Pilhem och Anders Meuller visar att debatten handlar om mycket mer än reglerna för kommunal upphandling. Den handlar om hur vi ser på möjligheterna att förändra samhället överhuvudtaget.
Pilhem och Meuller förklarar att det är riksdagen som måste ändra lagen och nöjer sig med det.
För dem står valet mellan att foga sig i de regler som gäller och vänta på riksdagsbeslut å ena sidan och ”kostsamma juridiska processer” å den andra. Tanken att vända sig direkt till stadens arbetande människor slår dem inte.
Vad hade till exempel hänt om V och S tillsammans med Transport, de berörda förarna, andra fack, folkrörelser och enskilda gått ut i en upplysningskampanj om vikten av kollektivavtal i färdtjänsten och hängt ut de skumraskföretag som kör avtalslöst?
Om en sådan allians organiserat offentliga påtryckningar på alla företag som lagt anbud om de skulle teckna avtal med hot om konsumentbojkotter, protestaktioner och annat som gör livet surt för dem?
Om ni dessutom förklarat att kommunen skulle använda alla metoder i boken, juridiska och andra, för att de företag som skulle få kontrakt skulle teckna kollektivavtal?
Det finns ingen garanti för att striden skulle ha vunnits ändå – det gör det aldrig – men vi hade garanterat vunnit en hel del. Till exempel skulle alla företag i Göteborg som lade anbud på kommunala kontrakt på förhand veta att de skulle få en uppretad folkrörelse på halsen om de vägrade sluta kollektivavtal. Och framför allt skulle många människor själva fått känna vilken styrka vi har tillsammans.
Arbetare och låginkomsttagare har tappat mark i över 30 år och varje gång vi låter överklassen vinna utan strid tappar vi i erfarenhet, självförtroende och förmåga till motstånd.
Vår kritik handlar inte om att vara mest renlärig eller radikal. Inget är lättare än det (förutom kanske att ”gilla läget” och sitta still i båten), i politik som i fackligt arbete är bara den som aldrig befattar sig med den besvärliga verkligheten som aldrig behöver kompromissa. Frågan är hur vi bedriver politik för att skapa, stärka och organisera det motstånd som är nödvändigt för att vända styrkeförhållandena i samhället. Det är ingen lätt fråga. Inom vänstern och arbetarrörelsen i Sverige finns olika uppfattningar om detta men ingen kan ärligt påstå att de hittills lyckats sätta en framgångsrik linje i verket.
Vi i Socialistiska Partiet fortsätta gärna att diskutera denna fråga. Varför inte öga mot öga, i ett diskussionsmöte på temat: Hur ändrar vi styrkeförhållandena i Göteborg?
Lars Henriksson, Johanna Lagerberg och Mikael Omstedt