Kategoriarkiv: Samhälle

Gemensamt uttalande: Stoppa polisbrutaliteten i Hong Kong!

Joint solidarity statement: Stop police brutality in Hong Kong! No extradition to China!

Stop police brutality in Hong Kong! No extradition to China!

We, the undersigned organisations, are deeply concerned about the high-handed approach by the Hong Kong government in dealing with the recent mass protests against the proposed extradition bill.

We condemn the use of unprecedented excessive force by the Hong Kong police in dispersing and arresting protesters. The use of tear gas, pepper spray, rubber bullets and bean bag rounds, as well as beating up unarmed protesters have caused injuries to many. Such brutality is unacceptable.

Despite the massive peaceful demonstration on 9 June, the largest since the handover of Hong Kong to China, the Hong Kong government led by Carrie Lam Cheng Yuet-ngor continues to ignore the demands of the people. In fact, the refusal of the Hong Kong government to listen to the people’s demands and its insistence in pushing the extradition bill has ignited and expanded the protests.

In recent years, the shrinking of political space and the Hong Kong government’s increasingly aggressive behaviour in curtailing civil and political freedom has become a worrying trend in Hong Kong. Many political dissidents and activists have been targeted for arrests and selected prosecution with various allegations. The erosion of democratic freedom in Hong Kong also instils the fear that Hong Kong is losing its unique autonomy with the expansion of Beijing’s political control over the city. Deterioration of political freedom will definitely hinder efforts to tackle social inequalities in a city with a widening wealth gap.

Hong Kong is the only city in China which can still freely commemorate the June Fourth massacre. To protect Hong Kong autonomy is thus not only the concern of the people of Hong Kong but also of all the people of China.

We urge the government of Hong Kong to:

– withdraw the proposed extradition bill;

– stop the violence against peaceful protesters;

– stop the repression and persecution of political activists.

We stand with the people of Hong Kong and express our solidarity with their fight to defend their political freedom and autonomy.

 

Signed by,

1. Socialist Party of Malaysia (PSM)
2. Persatuan Sahabat Wanita Selangor, Malaysia
3. North South Initiative, Malaysia
4. Agora Society, Malaysia
5. Jaringan Rakyat Tertindas (JERIT), Malaysia
6. Liberasi, Malaysia
7. Socialist Alliance, Australia
8. Socialist Alternative, Australia
9. Australia Asia Workers Link
10. Fightback Aotearoa/Australia
11. Communist Party of Bangladesh (Marxist-Leninist), Bangladesh
12. Movimento Esquerda Socialista (MES) / Socialist Left Movement, Brazil
13. Cambodian Alliance of Trade Unions (CATU), Cambodia
14. Europe solidaire sans frontières (ESSF), France
15. Forum Arbeitswelten – Forum Worlds of Labour, Germany
16. Internationale Sozialistische Organisation (ISO), Germany
17. Centre for Workers Education, India
18. Worker’s Initiative, Kolkata, India
19. Radical Socialist, India
20. Communist Party of India (Marxist-Leninist) Liberation, India
21. Jammu Kashmir Awami Workers Party
22. Working People Party (Partai Rakyat Pekerja), Indonesia
23. People’s Liberation Party (PPR), Indonesia
24. Lembaga Informasi Perburuhan Sedane (LIPS), Indonesia
25. Confederation of National Union (Konfederasi Serikat Nasional), Indonesia
26. Konfederasi Pergerakan Rakyat Indonesia (KPRI), Indonesia
27. Konfederasi Persatuan Buruh Indonesia (KPBI), Indonesia
28. National Network for Domestic Workers Advocacy (Jala PRT), Indonesia
29. RUMPUN, Indonesia
30. Korea House for International Solidarity, Korea
31. Partido Revolucionario de los Trabajadores, Mexico
32. Labour Education Foundation, Pakistan
33. Partido Lakas ng Masa (PLM), Philippines
34. Sentro ng mga Nagkakaisa at Progresibong Manggagawa (SENTRO), Philippines
35. Labor Education and Research Network (LEARN), Philippines
36. Kalipunan ng mga Kilusang Masa (KALIPUNAN) / Social Movements’ Coalition, Philippines
37. Coalition Against Trafficking in Women – Asia Pacific (CATW-AP)
38. Toupeira Vermelha, Portugal
39. Socialistiska Partiet, Sweden
40. Action for Democracy in Thailand (ACT4DEM)
41. Just Economy and Labor Institute, Thailand
42. New Isan Movement, Thailand
43. Socialist Resistance, UK
44. RS21, UK
45. Asian Solidarity Seminar
46. TheOwl, Hong Kong
47. Left 21, Hong Kong
48. Borderless Movement, Hong Kong
49. League of Social Democrats, Hong Kong

Organisera motståndet!

Kan en socialdemokratisk regeringspolitik se ut hur som helst? Efter den socialdemokratiska partiledningens överenskommelse med Mp, C och L är svaret på frågan uppenbarligen Ja.

Försämrat anställningsskydd, sänkt arbetsgivaravgift, fortsatta skattesänkningar för de rika, privatiserad arbetsförmedling, minskat strandskydd, marknadshyror, försämrad A-kassa, lägre lön för nyanlända, inga krav på kollektivavtal för nystartsjobb, mer skattesubventioner för rikas hushållstjänster, inga begränsningar för privata vinster i välfärden..
De kunde varit valpropaganda i fjolårets val, en uppräkning av allt elände som en Alliansseger skulle föra med sig. Men det är bara ett kort urval av vad socialdemokraterna nu kommit överens med C och L om att genomföra.

Överenskommelsen presenteras som att det handlar om att ”låsa upp gamla knutar och åstadkomma systemförändringar som kan vara stabila över tid.” Översatt från politikersvenska betyder det ”ge upp varje tanke på att arbetare och tjänstemän skulle ha självständiga och gemensamma intressen skilda från överklassens och genomföra försämringar som det blir omöjligt att göra något åt vad folk är röstar på.”
För säkerhets skull understryker överenskommelsen att ”Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige
under den kommande mandatperioden.” Det är bara för V att tacka och ta emot. Att inte förknippas med denna högerpolitik är inget att sörja, tvärtom än det en nödvändig grund för en total opposition mot denna socialdemokratiska regering som nu uttalat kommer att regera på ett borgerligt program.

Den som har haft den minsta förhoppning om att socialdemokraterna under Stefan Löfven skulle stå emot högeroffensiven har nu fått svart på vitt om motsatsen, de har i stället gjort sig till ett direkt redskap för den. Samtidigt som tonläget mot invandring skärps ytterligare är risken uppenbar att programmet ger extremhögern ytterligare chanser att utmåla sig som ”den enda oppositionen”.

Socialdemokraternas försvar är att det skulle bli värre med en högerregering. Det visar bara deras totala uppgivenhet. Alternativet hade naturligtvis inte varit att snällt släppa makten till högern och sitta still i båten utan att gå i total opposition och kasta in hela arbetarrörelsen i en offensiv för ett program som inte bara är mindre ont utan ett långsiktigt svar på verkliga behov. Men det alternativet finns inte i S-ledningens värld. Att ”vinna” regeringsmakten på detta sät kan bli en mycket dyrköpt seger för Löfven & Co. Runt om i Europa har de socialdemokratiska partierna kollapsat just genom denna typ av politiska kapitulationer. De sågar helt enkelt av den gren de sitter på.

I december lovade LO som en kommentar till regeringsförhandlingarna att ”vi kompromissar aldrig om tryggheten för vanligt folk”. Upp till bevis nu! Under hösten har LO:s eftergifter om arbetsrätten börjat skapa protester underifrån. Med en S-regering i de borgerligas ledband är det hög tid att LO-facken släpper den ”facklig-politiska samverkan” dvs den okritiska lojaliteten mot S och väljer att företräda medlemmarna mot regeringen.
Uppgiften för alla, var vi än befinner oss, är nu att organisera motståndet mot den nya våg av högerpolitik som kommer att välla över oss i Stefan Löfvens regi.

Socialistiska Partiet

SP: Ett symptom på en allvarlig sjuka i Göteborgs politiska ledning

I GP 3 /12 kunde vi göteborgare läsa att förvaltningen i Majorna Linné skickade samtliga sina 60 chefer på tvådagars konferens i Varberg, kostnad drygt 100 000 kr, samtidigt som kommunen lägger ner vårdcentraler, stänger biblioteket och genomför drastiskta nedskärningar på den vanliga personalens arbetsvillkor.

Konferensens tema var förbättrad arbetsmiljö och lägre sjukskrivningstal bland de anställda. Det är onekligen frestande att påpeka, att sjukskrivningarna förmodligen beror på den dåliga arbetsmiljö som uppstår till följd av de neddragningar som genomförs för att kunna bekosta den aktuella konferensen.

Frågan är emellertid för viktig för syrligt formulerad opportunism. Det är ett symptom på en allvarlig sjuka i Göteborgs politiska ledning.

Väljer den politiska ledningen att under brinnande nedskärningar av den gemensamma välfärden lägga motsvarande 3 månaders arbetstid (60 chefer, 2 dagars arbete vardera) på en chefskonferens, då borde det kunna förutsättas att frågan är central och resultatet viktigt för Göteborgs alla invånare och anställda. Men vad blev resultatet? En gemensam policy för nya riktlinjer för nya rutiner för nya system för bättre arbete med arbetsmiljö?

Det är i sig ett problem, att den politiska ledningen i Göteborg tillåter sina chefer att förlägga dyra konferenser på flotta semesterorter. Det är ett större problem, att den politiska ledningen godkänner motsvarande 3 månaders arbete på frågor som kunnat besvaras genom några enkla telefonsamtal till de anställdas fackföreningar och regionala skyddsombud.

Det allra största problemet i sammanhanget är emellertid följande: varför har den politiska ledningen i Göteborgs kommun valt att ha en sådan formlig armé av chefer – 60 chefer bara i Majorna Linné – att det krävs ett helt konferenshotell för att samla dem till ett möte? Hur stor del av våra skattemedel spenderas egentligen på den politiska ledningens byråkratiska hjälpredor och deras lika dyra som tvivelaktiga verksamhet?

Vore det inte mer ändamålsenligt för såväl invånare som anställda i Göteborg, om de gemensamma resurserna satsades på bevarade vårdcentraler och bibliotek, och kortare arbetstid med bibehållen lön?

Och vill kommunledningen veta vad som behövs för att få en bättre arbetsmiljö så har vi ett tips: fråga de anställda och deras fackliga organisationer. Det brukar trots allt vara så, att vanliga anställda själva vet vad de behöver för att få en bättre arbetsmiljö.

Magnus Johansson
Mikael Åhman
Kommunpolitiska talespersoner SP Göteborg

Kristallnatten 80 år – Rasismen får aldrig bli rumsren!

Kristallnatten 80 år – Rasismen får aldrig bli rumsren!

I år är det 80 år sedan Novemberpogromerna ägde rum i Tyskland. I ett förebud om vad som skulle komma sattes mängder av synagogor i brand, judiska butiker vandaliserades, hundratals judar mördades och tiotusentals sändes till koncentrationsläger. Kulmen var natten mellan 9 och 10 november, den så kallade Kristallnatten.

När den nazistiska statsledningen inte mötte några folkliga protester att tala om visste de att motståndet var brutet och vägen låg öppen för det organiserade barbariet. De kommande åren mördade nazisterna miljontals judar, romer, fackföreningsaktiva, homosexuella, oppositionella och personer med funktionsnedsättning.

Efter kriget var uppslutningen närmast total runt parollen: Vi får aldrig glömma detta! Idag är de flesta som själva var med borta och det är upp till oss andra att hålla minnet vid liv. För rasismen och hatet försvann inte, den lever kvar och frodas. Dagligen förföljs och hotas människor på grund av att de tillhör en minoritetsgrupp. Och det är inte bara på nätets ljusskygga forum och bland våldsverkare och mordbrännare vi kan se hatiska uttryck. Idag sker det även öppet, på gator och torg, i politiken och dagstidningar- i miljöer som bidrar till att normalisera hatet och synen att människor inte är lika mycket värda. Politiska rörelser som nyss var spöklika ekon från det förgångna marscherar idag in i politikens finrum i de flesta länder i Europa, också i Sverige.

Därför samlas vi återigen den 9 november för att minnas och hedra nazismens offer. Inte bara som en tradition med blicken bakåt, utan som ett löfte att bekämpa rasismen, här och nu, vilka former den än tar sig och vem den än riktar sig mot. För rasismen får aldrig bli accepterad!

Vi manifesterar under följande paroller:

Inga fler kristallnätter
Vi låter det inte ske igen
Stoppa rasismen
Försvara människovärdet
Rasismen får aldrig bli rumsren

Följande organisationer har ställt sig bakom manifestationen:
Göteborgs rättighetscenter- mot diskriminering
TCO Göteborg
Riksföreningen Grunden
Tillsammans för Göteborg
We are Göteborg
Socialistiska Partiet
Göteborgs antifascistiska front

Intresserade organisationer är välkomna att ansluta sig.

Fredagen 9/11 kl.18.00, samlingsplats meddelas senare.

Expropriera skurkkapitalet – socialisera finanssektorn

Med anledning av senaste dagarnas bankskandaler har Socialistiska Partiet uttalat följande:

Expropriera skurkkapitalet – socialisera finanssektorn

Skandalerna duggar allt tätare. Danske Banks mångmiljardtvätt av kriminella nätverks stöldgods och mutmiljoner från Ryssland och andra håll, följs nu av avslöjanden om Nordeas väldiga häleriverksamhet med miljarder från oligarkernas plundringståg i öst. Redan förra våren avslöjades hur motsvarande bortåt 700 miljarder kronor från skövlingen i öst tvättats av banker över hela Europa, inklusive svenska SEB, Handelsbanken och Swedbank plus förstås Nordea. Det var i kölvattnet av Panamaaffären där svenska banker också var djupt insyltade i organiserad skatteflykt från rika privatpersoner och företag. En global skatteflykt som forskningen bedömer berövar staterna en tiondel av BNP, eller 155 miljarder euro om året i intäkter. Medel som kunde utrota både världssvält och fattigdom.

Varningar har länge riktats mot hur det växande finanskapitalet, både det lagliga och kriminella, tar över världens ekonomier och genom finansmarknaderna utpressar demokratiska system och sänker hela ekonomier. Eller, som i fallet Koch Industries – ett av världens största finansiella holdingbolag och oljeindustrin torpeder – finansierar det globala motståndet mot klimatpolitik.

Efter årtionden av nyliberala avreglering skenar den allt mer parasitära finanssektorn fritt mot avgrunder vi knappt törs föreställa oss. Finanskrisen 2008 riskerar att framstå som en västanfläkt när framtiden skriver vår historia.

Det är en tvingande nödvändighet för samhället att erövra makten över finanskapitalet, rensa ut hälericentralerna och demokratiskt styra finansmarknaderna för de mångas behov och nytta.

• Progressiva krafter världen över behöver gå samman bakom åtgärdsprogram för att bryta upp banksekretessen, offentliggöra skumrasket och redovisa penningflödena.

• De finansanställda utgör här en resurs som visselblåsare och granskare med akut behov av lagligt skydd.

• Stöldgodset och skattesmitarmiljarderna betraktas som förverkade och överförs till samhällsnytta.

• Finanssektorn socialiseras under demokratisk kontroll i olika former, från folkliga kooperativa sparkassor och strukturer för mikrokrediter till statliga investeringsbanker och globala fonder för klimatomställning, social utveckling och demokratiskt framåtskridande.

”Folkets väl före storfinansens”, var en gammal paroll från svensk arbetarrörelse. Idag behöver den uppgraderas till ”Mänsklighetens överlevnad före skurkkapitalets!”

Socialistiska Partiet
18 oktober

Stoppa flytten av Göteborgs kex

Uttalande från Socialistiska Partiet i Göteborg:

I går den 11 juni kom det dystra beskedet att norska ägaren Orkla beslutat att fabriken Göteborgs Kex i Kungälv ska läggas ner och produktionen flyttas till Lettland. Livsklubben har med stöd av Livsmedelsarbetareförbundet på olika sätt arbetat för att få Orkla att ta ett annat beslut. En namninsamling har pågått och tusentals har skrivit på. Kontakter har tagits med lokalpolitiker som dock som det verkar inte lagt allt för mycket krut i frågan. Klubben har också anlitat en löntagarkonsult som bedömer att det är ett riskprojekt av flera skäl. Dels är det en väldigt lång tidsplan från beslut till flytt, dels har kalkylerna brister när det gäller tomtens värde och saneringskostnader. Orkla har redan från början inte sett Kungälv som ett alternativ, de låga lönerna och bristen på starka fackliga organisationer i Lettland har redan från början varit det som avgjort.

Orkla har gjort en lång resa från att ha varit ett företag där företagsledningen under Jens P.Heyerdahl hade en ideologisk grundval som kallades ”Mål och Värderingar” där det poängterades vikten av de anställdas och fackföreningarnas inflytande. Heyerdahl var t.o.m. medlem i norska LO och talade på 1 maj. Nu är det andra saker som gäller, ambitionen är att försöka bli som de andra multinationella livsmedelsföretagen. Detta har lett till ett accelererande antal av fabriksnedläggningar och köp av företag i centraleuropeiska l änder med låga löner och svaga fackföreningar.

Detta nedläggningsbeslut, som dessutom kunde göras per telefon, sätter några saker i blixtbelysning:
1. Det är knappast begränsningar i strejkrätten som svensk fackföreningsrörelse behöver idag. Företagen kan ta denna typen av beslut utan att de anställda har några lagliga maktmedel på sin sida. Att bli berövad sin arbetsplats är att betrakta som en stridsåtgärd.
2. Svensk fackföreningsrörelse står utan en uttalad strategi när det gäller att försvara våra arbetsplatser. Inom livsmedelsbranschen flyttas arbetsplatser till låglöneländer i en allt snabbare takt och de gamla metoderna fungerar inte längre.
3. EU:s stödpolitik får ofta bisarra konsekvenser. Ofta får företagen EU-stöd för att bygga fabriker i dessa länder för att motverka arbetslöshet, samtidigt som det skapar arbetslöshet i de länder där fabriken låg från början.
4. I många EU-länder är det dyrt att lägga ner produktionen. I Sverige är det billigt. Detta leder till att företagen väljer att lägga ner där det är billigast.

Detta är inte den sista svenska livsmedelsfabrik som läggs ner. Det är heller inte den sista Orklafabrik so kommer att stå under nedläggningshot. Det är dags för arbetarrörelsen att ta sig en rejäl funderare. Är det så här vi vill att framtiden ska se ut?
En förutsättning för att denna utveckling ska brytas är att fackföreningsrörelsen hittar nya former för internationellt samarbete. Kapitalet är internationellt, det måste vi vara också.
Vi måste kämpa för ökad makt till fackföreningarna istället för begränsningar av strejkrätten.

Stöd kexarbetarna! Rädda jobben!

Uttalande från SP Göteborg:

Igår, torsdagen den 18 januari, fick de anställda på Orkla Confectionay&Snacks information om att företaget har planer på att lägga ner produktionen på Göteborgs Kex i Kungälv.Tanken är att flytta den till Lettland. Enligt Orkla beror planerna på att utvecklingsmöjligheterna av nuvarande fabrik är begränsade och tanken är att bygga en ny fabrik i Lettland. Nu skulle det ju vara möjligt att bygga i Kungälv också, men de låga lönekostnaderna lockar. Dessutom är ju inte Lettland känt för att ha så mycket av facklig organisation.

En 130-årig industrihistoria riskerar att gå i graven. 350 anställda riskerar att bli utan jobb och Kungälvs Kommun mister sin största privata arbetsgivare. Detta får inte ske! Det är inte första gången detta sker, vi minns Läkerol i Gävle och Findus i Bjuv, bara för nämna ett par exempel. Livsmedelsarbetareförbundets ordförande Eva Gouvelin sägeri ett uttalande: ” Utflyttningen av Göteborgs Kex till Lettland måste stoppas! Det är ett totalt feltänk att kalla sig hela Sveriges kexfabrik och samtidigt flytta produktionen utomlands. Det går helt enkelt inte ihop och vi kommer tillsammans med våra ombudsmän att vända på varje sten i de förhandlingar som nu följer”.

Det är bara att hålla med och nu gäller det att samla alla goda krafter för att stödja Livsklubbens kamp för att rädda jobben.
Socialistiska Partiet stödjer och ställer sig helhjärtat bakom Livsklubben på Orkla Confectionay&Snacks i Kungälv.

Vi uppmanar alla goda krafter:
Skriv insändare! Skriv protestbrev! Skriv solidaritetsuttalanden! Låt Orkla få veta vad ni tycker!
Stöd kexarbetarna! Rädda jobben!

Avdelningsstyrelsen för Socialistiska Partiet Göteborg

Offentligt möte: Motståndet vid makten

Offentligt möte: Motståndet vid makten – Att bekämpa nyliberalism

Podemos till Göteborg:

Den nyliberala politik med nedskärningar, privatiseringar och avregleringar som ligger till grunden för EU har från första början mött motstånd över hela Europa. Här och var har folkrörelser lyckats slå tillbaka angreppen, men de drivs ändå vidare. Efter krisen 2008 har motståndet fött nya politiska rörelser som Syriza, Podemos och Jeremy Corbyns omskapade Labour. För första gången blev det tänkbart med regeringar som bryter med EU:s högerpolitik. Syriza misslyckande var ett allvarligt bakslag. Vad krävs för att en regering ska kunna bryta nyliberalismens grepp i dagens Europa?

Alex Merlo arbetar som assistent åt Miguel Urbán, EU-parlamentariker för Podemos, och är även med i Socialistiska Partiets systerorganisation, Anticapitalistas, som var med och grundade Podemos.
Alex Merlo kommer att tala om möjligheter och risker med att ett parti som kommer ur det folkliga motståndet hamnar vid makten. Hur går det att föra en radikal arbetarpolitik mot EU:s institutioner och kapitalets väldiga makt genom att bli vald till parlament och lokala församlingar?

Arrangemanget kommer uppdateras efter hand.

Fika & bokbord

Arr. Socialistiska Partiet

Torsdag 16 november kl.18.30, Viktoriahuset, Linnégatan 21

Kristallnatten

Fackeltåg till minne av kristallnatten

Natten mellan 9 och 10 november 1938 inföll höjdpunkten för de pogromer nazisterna iscensatte över Tyskland. Hundratals judar mördades och tiotusentals skickades till koncentrationsläger. Flera hundra synagogor brändes och mängder av judiskägda butiker vandaliserades. Denna ”kristallnatt” var en testballong: hur skulle den stora befolkningen reagera på den nazistiska våldsdåden? När de folkliga reaktionerna uteblev låg vägen öppen för de kommande årens massförintelse. De kommande åren mördade nazisterna miljontals judar, romer, fackföreningsaktiva, homosexuella, oppositionella och funktionsnedsatta.

Men rasismen försvann inte, den lever kvar i politikens finrum, på nätets ljusskygga forum och som våldsverkare och mordbrännare, miljöer som bidrar till att normalisera hat och en människosyn att vissa inte är lika mycket värda. Idag breder rasistiska rörelser åter ut sig i Europa, till och med sådana som öppet hyllar nazitidens folkmordspolitik. Ännu lever minnet av 30- och 40-talets ohyggligheter och när dessa gengångare från en mörk tid nyligen försökte marschera i Göteborg möttes de av en väldig antirasistisk mobilisering som ledde till att de tvingades försvinna med svansen mellan benen. Den 30 september blev en dag att minnas med stolthet för alla som värnar människovärdet.

Den 9 november samlas vi återigen för att minnas och hedra nazismens offer. Men inte bara som en tradition med blicken bakåt, utan som ett löfte att bekämpa rasismen, här och nu, vilka former den än tar sig och vem den än riktar sig mot. Ett löfte om att inte stå passiva när fascismen visar sig.

Ett löfte om att tillsammans försvara människovärdet.

Vi manifesterar under de fyra parollerna:
Inga fler kristallnätter
Vi låter det inte ske igen
Stoppa rasismen
Försvara människovärdet

Vi kommer gå genom Göteborg i ett fackeltåg.
Lista med deltagande arrangörer kommer läggas upp.
Plats uppdateras så fort vi beviljats demonstrationstillstånd.

Affischering

Socialisterna affischerar runt Järntorget med omnejd inför Aurora.  Samling torsdagen 14/9 kl.19.30. kontakta gbg@socialistiskapartiet.se om du kan hjälpa till. Alla sluter upp på lördag! NATO ut ur Sverige! Inga kärnvapen på svensk mark! Riv upp värdlandsavtalet!