Kategoriarkiv: Politik

Bernie Sanders väg mot Vita huset – föredrag i pubmiljö

Den outtröttlige socialisten Bernie Sanders har i flera decennier kämpat för rättvisa och utökad demokrati. Som borgmästare i Burlington och därefter som kongressledamot och senator för Vermont har han krokat arm med fackföreningar och gräsrotsrörelser för att bekämpa den ekonomiska eliten – och utmanat det politiska etablissemanget när det har ställt sig i vägen. Sanders kampanjar för att bli Demokraternas presidentkandidat och allt fler betraktar honom som kandidaten som kan slå ut Trump i höstens presidentval.

Lars Henriksson (medlem i V och SP) är bilmontör och har träffat Bernie-kampanjande gräsrötter från den amerikanska fackföreningsrörelsen. Han kommer att berätta om hur kampanjen bedrivs, hur den har påverkat samhällsutvecklingen i USA samt vilka utmaningar rörelsen bakom Sanders står inför.

Före föredraget finns möjlighet att beställa mat och dryck.

Måndag 17 februari, kl.18.30-20.30

Woopsie daisy, Wieselgrensplatsen

 

Feminism, etik och politik under nyliberala villkor

Under Syndikalistiskt forums feministiska vecka välkomnar vi er till den andra studiedagen under 2020-års serie Folkbildning med Framåt kamrater:

FEMINISM I EN NYLIBERAL TID

Den 2/3 i Viktoriasalen, från klockan 17
Det finns fika!
I samarbete med Syndikalistiskt Forum

PROGRAM��:

PRESENTATION OCH SAMTAL
18:00 kommer Evelina Johansson Wilén (medlem i SP), doktor i genusvetenskap och vikarierande lektor vid Örebro universitet att presentera sin avhandling “Mellan jaget och världen – Feminism, etik och politik under nyliberala villkor”. Presentationen följs av ett samtal med Framåt Kamrater och tillfälle för frågor.

Om Evelina Johansson Wiléns avhandling:

Utifrån övertygelsen om att det personliga och det politiska inte går att separera har feminister insisterat på att frågor som tidigare har placerats utanför politikens offentliga sfär, så som sexualitet, kärlek och hushållets intima angelägenheter, i själva verket är djupt politiska. Förutom att symbolisera en utvidgning av vad som definieras som politiskt relevant har parollen som säger att det personliga är politiskt även resulterat i att det enskilda jagets beteende och handlande är föremål för feministisk reflektion och förändring.

Intresset för jaget och dess handlande kan beskrivas som feminismens etiska moment. Men hur kan detta moment förstås idag, i en tid som kännetecknas av individualisering och moralisering av enskilda individer och av ett angrepp på kollektiva former av politik?

Föreliggande bok undersöker hur det etiska aktualiseras inom feministisk praktik idag genom att analysera dess relation till den nyliberala politiska, ekonomiska och ideologiska hegemoni som präglar vår samtid. Med avstamp i teoretiker som Wendy Brown, Nancy Fraser och Chantal Mouffe studerar boken brott och fogytor mellan feminism och nyliberalism utifrån en analys av självdefinierade feministers berättelser om feministisk identitet och politik.

 

Stoppa nedläggningarna av biblioteken i Göteborg!

Den borgerliga alliansens dråpslag mot folkbiblioteken

Onsdagen den 11 december presenterade Kulturnämnden i Göteborg förslag till omfattande besparingar inom kulturområdet. Sex folkbibliotek hotas av nedläggning: 300 m2, Älvstranden, Styrsö/Donsö, Trulsegården, Hjällbo och Kärra. Dessutom önskar man från politikerna sida dra in på bland annat Sommarunderhållningen, Kulturnatta, Urban Konst, Skolbio, Kultursommarjobben, Göteborgs film- samt danssatsning och utvecklingsstödet till Kulturskolan.

Sedan 1990 har, som en konsekvens av den alltjämt rådande besparingspolitiken i Sverige, mer än var tredje bibliotek lagts ner i Sverige. För Göteborg har det inneburit att flera bibliotek i förorten stängts, 5 av 7 bokbusslinjer lagts ner samt att sjukhus- och arbetsplatsbiblioteken i Göteborg helt har försvunnit. Nu ska alltså ytterligare sex bibliotek i Göteborg fogas till raden av nedlagda biblioteksenheter.

De senaste tio åren har också införandet av obemannade, så kallade Meröppna bibliotek blivit ett alltmer populärt och raffinerat besparingskoncept hos de styrande politikerna. På det här sättet hoppas de lyckas spara in på bibliotekspersonal genom att möta det växande behovet av biblioteksservice utan att bemanna de utökade öppettiderna. I Göteborg har man hittills infört den här typen av sparåtgärder på Askims, Kyrkbyns och Nya Hovås bibliotek.

Att de styrande politikerna i Göteborg önskar lägga ner så många bibliotek som möjligt, då det är nästan tre år till nästa val, är knappast någon slump. Tyvärr är det inte heller osannolikt att samma politiker, inför valet 2022, kommer att försöka blidka en missnöjd folkopinion genom att öppna upp något av de nedlagda biblioteken som obemannat Meröppet bibliotek. I exempelvis Hovås fanns ett bemannat folkbibliotek långt fram på 1980-talet. Biblioteket Nya Hovås startades upp 2018 i den nybyggda stadsdelen med samma namn, som obemannat Meröppet bibliotek, trots att önskemål om bemannat bibliotek framförts från befolkningen i den nybyggda stadsdelen.

Det är därför hög tid att vi biblioteksanställda, samt fackförbunden Vision/DIK , mobiliserar oss och folkopinionen utifrån kraven:

Stoppa nedläggningarna av biblioteken i Göteborg!

Bygg ut biblioteksverksamheten med prioritering i särskilt utsatta områden!

Nej till Meröppet/Lättöppet bibliotek!

Återinför sjukhus- och arbetsplatsbibliotek!

Per Hjalmarson (oberoende socialist)
Magnus Johansson (Socialistisk Politik)

Möte: För en ekofeministisk antikapitalism!

I kölvattnet av den ekologiska kris som vi befinner oss i har ett flertal politiska tänkare och aktivister kommit att fokusera på relationen mellan den feministiska rörelsen och miljörörelsen.

Tidskriften Röda rummet och Socialistisk Politik bjuder in till ett möte den 25 november som, delvis med utgångspunkt i det feministiska manifestet Feminism för de 99 procenten (Tankekraft, 2019) diskuterar relationen mellan feminism och klimataktivism.

Kvällen inleds med ett samtal mellan Evelina Johansson Wilén (doktorand i genusvetenskap, aktiv i Socialistisk Politik samt redaktionsmedlem i Röda rummet), Ina Kauranen (finsk klimataktivist och före detta redaktionsmedlem i den finska feministiska tidskriften Astra) samt Rut Elliot Blomqvist (doktorand vid institutionen för språk och litteratur, klimataktivist och aktiv i Socialistisk Politik). Därefter öppnas mötet upp för ett gemensamt samtal.

Det kommer finnas möjlighet att bland annat köpa boken Feminism för de 99 procenten under mötet.

Fika

Väl mött!

Måndagen 25/11 kl.18.00-20.00, Viktoriahuset, Linnégatan 21.

Arr. Tidskriften Röda rummet och Socialistisk Politik

Röd bio: Svarta nejlikan

Socialistiska Partiet i Göteborg bjuder in till visning av filmen Svarta Nejlikan (2007, 1 h 35 min). Tanken är att vi med jämna mellanrum under hösten och vintern skall visa bra politisk film med olika teman som vi tycker är värda att uppmärksamma.

Svarta Nejlikan handlar om hur den svenske ambassadören Harald Edelstam agerade under militärkuppen i Chile 1973, då han genom att erbjuda fri lejd och politisk asyl i Sverige lyckades rädda livet undan diktaturen på över 1 500 förföljda chilenare och andra latinamerikaner.

Filmen är regisserad av Ulf Hultberg och Harald Edelstam spelas av Michael Nyqvist.

Innan visningen presenteras filmen och Harald Edelstams gärning och efteråt finns det möjlighet till diskussion och frågor.

Gratis inträde och fika serveras.

Ingång via dörren under trappan till Hagabion, lokalen ligger två trappor upp och det finns tillgång till hiss.

Arr. Socialistiska Partiet i Göteborg

Välkomna!

Söndagen 6/10 kl.16.00-18.30, Viktoriahuset

Inget krig i Persiska viken!

Inget krig i Persiska viken – nej till svenskt deltagande!

Borgerliga politiker tävlar nu med varandra om att föreslå svensk militärt ingripande i Persiska viken och även S/Mp-regeringen sluter upp. De kommer att ha en representant på plats i Florida när USA:s Centralkommando (CENTCOM) ska diskutera vad som ska göras i Persiska viken.

” Syftet med vårt deltagande är att få ytterligare information kring USA:s planerade åtgärder för maritim säkerhet kring Hormuzsundet”, säger UD.

”Eftersom grundproblemet i frågan är konflikten mellan USA och Iran är det svårt att föreställa sig en insats utan att den först samordnas med USA”, menar Margot Wallström.

Det ”neutrala” Sverige har alltså en verksam officer i USA:s centralkommando.

Upprinnelsen till den pågående krisen är Trumpadministrationens beslut att gå Israel och Saudiarabien till mötes och säga upp USA:s stödet till avtalet där Iran lovade att begränsa sin kärnenergiforsknings i utbyte mot att ekonomiska sanktioner mot landet lyftes.

Obama såg detta som ett viktigt framsteg, men Trump lovade redan i sin valkampanj att dra bort USA från avtalet. Alla inblandade, och även den svenska regeringen kritiserade Trump för detta.

Trumpregeringens sanktioner har har förvärrat läget i Iran och landets regering förklarade att man skulle göra motstånd. När två tankbåtar angreps pekade USA omedelbart ut Iran som skyldigt. Iran nekade och många experter menar att det vore underligt om Iran låg bakom.. Bland annat var Japans premiärminister just då på besök i Iran. Det finns i regionen en rad andra aktörer med kapacitet att utföra attackerna med motivet att öka spänningen och sätta press på USA att agera mot Iran.

Så kom den brittiska kapningen av ett iranskt fartyg utanför Gibraltar motiverat med att fartyget medförde olja med till Syrien som är under sanktion. Troligare är att det handlade om en hjälp till USA att öka spänningen och möjligheten till ytterligare US-amerikansk konfrontation.

Som svar har alltså Iran tagit en brittisk oljetanker som ägs av svenska Stena i beslagoch plötsligt är den brittiska kapningen glömd av dem som nu förespråkar militärt ingripande

Samma stater som stödde avtalet med Iran sluter nu upp bakom Trumps konfrontationspolitik. Trump ville inte ha en fredlig lösning och nu har han fått med sej dom som tidigare kritiserade honom. Även Sverige! Svenska militära enheter kan komma att sändas till Persiska viken för att delta i den av Trump skapade konflikten.

Den Iranska regeringen är en blodbesudlad borgerlig förtryckarregim, ledd av ett auktoritärt prästerskap. Prästregimens konflikt med USA har inget med ”antiimperialism” att göra utan handlar bara om ett försvar av den härskande klickens egna intressen. Socialistiska Partiet stöder kampen för att störta denna reaktionära regim och kampen för demokratiska förändringar i Iran. Vi ger framför allt vårt helhjärtade stöd år arbetarklassen i Iran i dess fackliga och politiska kamp.

Men USA:s fientligheten mot Iran har inget med kamp för demokrati att göra. USA stöder rader av diktaturer i området, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Bahrein med flera. USA:s och Storbritanniens regeringar är garanter till att vapen flödar in i dessa diktaturer så att folkmordskriget i Jemen ska kunna fortsätta. Allt utifrån sina egna oljeintressen, utifrån sina militärindustriers exporttörst, utifrån sina djupa samarbeten med de diktatoriska Gulfstaterna och utifrån sitt allians med Israel.

Den svenska regeringen gör sig nu till den del i detta stormaktsspel sin representant på krigsplaneringsmöte i Florida. För en vecka sedan meddelade samma regering att den inleder samarbete med den brittiska regeringen för att producera nya krigsflygplan. Och veckan innan vek de ner sig för påtryckningarna från USA och vågade inte skriva under konventionen mot kärnvapen.

Alla vänsterkrafter och fredsvänner måste nu inse allvaret och sluta upp bakom kraven: Inget krig i Persiska viken! Ingen svensk militär i stormakternas tjänst!

26 juli 2019
Socialistiska Partiet,
Verkställande utskottet

– Motståndaren är fortfarande välorganiserad. Men när vi känner vår gemensamma styrka, då är vi oslagbara!

Lars Henrikssons (SP) 1 maj-tal 2019:

 

Kamrater – motståndaren är välorganiserad. Ett citat som blev odödligt genom filmen med det namnet, från ett av de stora strejkmötena i Kiruna för precis 50 år sedan. Gruvstrejken -69 skakade bilden av det svenska samförståndet och blev en av de saker som utlöste 70-talets långsamma explosion av jämlikhet och rättvisa i Sverige.

Vi förstod att motståndaren var välorganiserad. Men att han var SÅ jävla välorganiserad, det var vi inte riktigt beredda på.

Redan 1971 drog den amerikanske juristen Lewis Powell upp fälttågsplanen i ett memo till USA:s handelskammare. Propagandaorganisationer som Heritage Foundation och Cato Institute grundades. Modeller som spred sig över världen. I Sverige satte SAF en man vid namn Sture Eskilsson på jobbet. Kampanjer som ”Satsa på dig själv” och ”Fri företagsamhet – Bra för Sverige” satte tonen. Timbro grundades och ynglade av sig i ideologiska kuvöser där blivande politiker, lobbyister och ledarsideskrigare som Göteborgs Postens tidigare stolthet Alice Teodorescu, kunde flaskmatas, långt bort från den marknadskonkurrens de skulle förespråka.

Jag tvivlar på att det går att hitta någon annan så lång period där motståndaren flyttat fram sina positioner på så bred front som de senaste 40 åren. Klasskampen upphörde naturligtvis inte som en del fantasifulla filosofer hävdade. Den var bara oerhört ensidig och framgångsrik och motståndaren kunde casha in de förändrade styrkeförhållandena i klingande miljarder. Vi har facit: 8 personer (män) äger lika mycket som den fattigaste halvan av mänskligheten. Där de rikaste 1% äger hälften av världens rikedomar.

Det finns en direkt koppling mellan detta och de bankskandaler som avlöser varandra. I de allt större pengamassor som pumpas genom det finansiella systemet blandas blodspengar och tjuvgods med traditionellt skattefiffel och de allt mer astronomiska vinsterna från exploatering, utplundring och utsugning. Och ändå, trots att varenda finanskris och penningtvättsskandal är reklam i eldskrift för att socialisera bankerna, är makten över bankerna en ickefråga i dagens politiska debatt. För varför diskutera de stora pengarna när det går vända våra blickar mot åt de fattiga mynt som skramlar i tiggarnas pappmuggar?

Det allra viktigaste motståndaren lyckats med är att få oss att diskutera allt annat än deras makt. Motståndaren har nästintill lyckats utplåna tanken på att vi skulle kunna förändra världen.

Det sägs ibland att Margaret Thatchers största bedrift var Tony Blair. Att till och med när nyliberalismens främsta banerförare förlorade makten i Storbritannien fördes fanan vidare i Labours händer.

På samma sätt kan man säga om den svenska högeralliansen: deras främsta bedrift var att de fått Stefan Löfven att regera åt dem. Det kommer att säkert att synas i de socialdemokratiska tågen i dag. Få utom de som har sitt levebröd genom den alltmer orörliga ”Rörelsen” vill sjunga sånger tillsammans med Stefan Löfven? Och vad ska de ha på banderollerna detta januariöverenskommelsens år? Den officiella parollen är: Tillsammans för trygghet.

Eftersom de menar: ”Dagens samhällsproblem kräver att vi samarbetar och hittar lösningar gemensamt.”

Vi vet hur lösningarna ser ut och vem de samarbetar med.

En ärligare paroll skulle kunnat vara: ”Det kunde varit värre”.

Den sammanfattar så bra uppgivenheten och den totala avsaknaden på alternativ. Och den är ju sann: det kunde varit värre. Det kan alltid bli värre. Men jag tvivlar på att det går att skapa entusiasm för en sådan sådan inställning, oavsett hur många skattemiljoner som läggs ut i valpropaganda. Det är en stor seger för motståndaren att den ideologin, ”detkundevartvärre-ismen” spridits djupt i arbetarrörelsen.

Pia har pratat bra om strejkrätten och jag ska inte säga så mycket mer om sakfrågan. Men i fjol stod jag här och var lite optimistisk. Förbundsledning efter avtalsråd efter kongress hade sagt att ingen skulle tafsa på strejkrätten och det såg rätt mörkt ut för regeringens förslag. Vad jag inte visste, var att kavalleriet var på väg att undsätta dem. Att det just då pågick hemliga förhandlingar mellan de fackliga ledningarna och motståndaren och att de skulle presentera ett gemensamt förslag en varm junidag. Argumentet från fackligt håll var att det var bättre att stympa sig själva än att vänta på regeringens förslag. För det kunde ju vara värre

Det ljögs mycket då. Lagförslaget handlade aldrig om Göteborgs hamn eller någon ”obalans på arbetsmarknaden”.

Det var ett av motståndarens välorganiserade angrepp.

Det räcker att kasta ett öga på konfliktstatistiken för att se åt vilket håll obalansen slagit. Hade den svenska strejkstatistiken varit en EKG-kurva skulle patienten varit död sedan länge.

Det är tvärtom just för att vi och våra fackföreningar är så tysta och snälla vågar de sig på oss. För om lagen antas blir motståndaren naturligtvis inte nöjd och drar sig tillbaka till sin lya. Nej de bockar bara av kravet och går vidare med nästa, Lagen om anställningsskydd, där motståndaren vill avskaffa kravet på ”saklig grund” i LAS, alltså införa en total rättslöshet på arbetsplatserna. Regeringen tänker använda samma metod som senast: låta fack och företag ta fram ett gemensamt förslag, för att hindra något som ”kunde varit värre”…

Idag säger Vänsterpartiet att de kommer att fälla den regering som lägger fram försämringar i LAS. Det är bra. Men i fjol varnade Jonas Sjöstedt: lägg inte fram förslaget om strejkrätten, det vore en provokation sa han .

I morgon lägger regeringen fram propositionen. Provokationen. Kommer nu V att nöja sig med en harmlös röst mot förslaget eller faktiskt stå för hotet om att fälla regeringen? Ett misstroendevotum kring strejkrätten skulle bli en allvarlig käpp i hjulet och föra upp arbetsrätten och frågorna om makten på arbetsplatserna högst upp på den politiska dagordningen.

Men det är klart. Att fälla regeringen kan ju leda till att det blir värre

Men om de inte gör det – hur rädda kommer 73-punktsprogrammets väktare att bli för ett nytt hot om misstroende när LAS läggs på huggkubben? För visst kan det bli värre med ett misstroende den gången också? Och nästa…

Det kunde varit värre”-strategin har inte stoppat motståndaren, utan banat vägen för att de kunnat göra det värre.

När nyliberalismen sedan finanskrisen mist sin färggranna fjäderdräkt har den vänster som inte stått för något annat än ”det kunde varit värre” tappat mark och en reaktionär våg fyllt vakuumet. Och det blir värre.

Jag tror att det är nödvändigt att bryta ”det kunde varit värre”-ismens grepp.

Kompromisser kommer vi aldrig ifrån, att leva under kapitalismen är alltid i bästa fall en kompromiss. Det är heller ingen skam i att tvingas på reträtt av en övermäktig motståndare.

På ett villkor: att reträtten föregås av en strid. För om vi bara backar av rädsla för att striden kan göra det värre, då har motståndaren redan vunnit nästa strid.

Varje gång vi tar ett steg bakåt tar våra motståndare ett steg framåt.

Varje gång motståndaren kan bocka av en punkt på sin önskelista puttas vi ner ett trappsteg som de som gått före oss mödosamt kämpat sig uppför.

Jo, vi underskattade nog motståndaren. Han var välorganiserad. Framför allt var den verkliga maktbasen aldrig varit hotad på allvar: Ägandet. Rikedomen. Inte idag och inte i Sverige på 70-talet. Man fick leta förgäves efter ett land med en sådan koncentration av makten till en handfull rika, ”de 15 familjerna” som gamle VPK-ordföranden CH Hermansson kartlade och han beskrev träffande Sverige som ”ett litet men hungrigt imperialistiskt land”. Det behöver vi hålla i huvudet idag när inte ens de mest radikala reformister förmår drömma om ett djärvare mål än 70-talets Sverige.

För vi är tvungna att sätta våra mål högre än så. Motståndaren må vara välorganiserad men har aldrig varit så oförmögen att svara på de frågor som handlar om vår överlevnad. De styr vår värld rakt ner i avgrunden som Rut så riktigt talade om. För att kunna ställa om produktionen för våra behov inom ramen för vad ekologin klarar, att bygga ett ekosocialistiskt samhälle. Vi behöver ifrågasätta och utmana motståndarens verkliga makt. Den som aldrig ställs till omröstning i riksdag eller EU-parlament. Makten över produktionen, makten över kapitalet.

Men som alltid måste vi börja där vi står. Och då är vi tillbaka till strejkerna. De träffar motståndaren där det smärtar som mest: i bankkontot. Men en strejk avslöjar också en av de stora myterna: att det är kapitalet, motståndaren som skapar välståndet. Och viktigast: strejken visar att det finns en kraft som är starkare än alla tankesmedjor och ledarskribenter som motståndaren kan köpa. Det är också därför strejker är så farliga för motståndaren. I Malmfälten för 50 år sedan. I hamnarna i år. I den pågående vågen av framgångsrika lärarstrejker som gungat som en dyning mellan öst- och västkust i USA . I den osannolika globala strejken på Google. I vad som kan ha varit historiens största strejk i Indien i januari.

Erik har redan talat väl om hamnarbetarnas strid. Den viktigaste lärdomen är att hur mäktig och välorganiserad motståndaren än är så har vi alltid något som de saknar: vårt kollektiv, vår självorganisering, vår solidaritet.

Det är nästan glömt men det är den kraften som driver samhället – eller stoppar det. Det är också den kraften som behöver användas om mänsklighetens stora utmaning ska få en lösning. En omställning för att rädda klimatet som saknar en stark bas i produktionen, på arbetsplatserna, den blir inte av. Det kommer motståndaren att se till.

En av glimtarna av hopp har varit en annan sorts strejker, skolstrejkerna för klimatet. Jag tror inte att det finns så många kontakter mellan hamnarbetarna och skoleleverna. Men de hänger ihop i alla fall.

Oavsett om det är skolstrejker och ockupationer för klimatet, välfärdsförsvar, strider för arbetsrätten eller de gamla vanliga fajterna om löner och arbetsvillkor så är motståndaren en och densamma. Vi kan försöka bemöta vår motståndare i media och på nätet men vi kan aldrig överträffa dem som äger kapitalet på områden där det går att köpa sig makt. Men när vi uppträder gemensamt väger vår makt mångfalt mer än deras.

Vi behöver se varje sådan strid som delar i samma stora, långsiktiga fajt. Precis som varje ”Det kunde varit värre”-nederlag försvagar oss, är varje strid vi faktiskt tar en skola för nästa strid. Ett tillfälle att lära oss gemensamt, bygga tilltron till varandra och smida länkar i solidaritetens starka kedja. Som ger oss förmåga att ta fler, djärvare och svårare strider och – när så krävs – även utmana kapitalets allt mer destruktiva makt.

Motståndaren är fortfarande välorganiserad. Men när vi känner vår gemensamma styrka, då är vi oslagbara!

Organisera motståndet!

Kan en socialdemokratisk regeringspolitik se ut hur som helst? Efter den socialdemokratiska partiledningens överenskommelse med Mp, C och L är svaret på frågan uppenbarligen Ja.

Försämrat anställningsskydd, sänkt arbetsgivaravgift, fortsatta skattesänkningar för de rika, privatiserad arbetsförmedling, minskat strandskydd, marknadshyror, försämrad A-kassa, lägre lön för nyanlända, inga krav på kollektivavtal för nystartsjobb, mer skattesubventioner för rikas hushållstjänster, inga begränsningar för privata vinster i välfärden..
De kunde varit valpropaganda i fjolårets val, en uppräkning av allt elände som en Alliansseger skulle föra med sig. Men det är bara ett kort urval av vad socialdemokraterna nu kommit överens med C och L om att genomföra.

Överenskommelsen presenteras som att det handlar om att ”låsa upp gamla knutar och åstadkomma systemförändringar som kan vara stabila över tid.” Översatt från politikersvenska betyder det ”ge upp varje tanke på att arbetare och tjänstemän skulle ha självständiga och gemensamma intressen skilda från överklassens och genomföra försämringar som det blir omöjligt att göra något åt vad folk är röstar på.”
För säkerhets skull understryker överenskommelsen att ”Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige
under den kommande mandatperioden.” Det är bara för V att tacka och ta emot. Att inte förknippas med denna högerpolitik är inget att sörja, tvärtom än det en nödvändig grund för en total opposition mot denna socialdemokratiska regering som nu uttalat kommer att regera på ett borgerligt program.

Den som har haft den minsta förhoppning om att socialdemokraterna under Stefan Löfven skulle stå emot högeroffensiven har nu fått svart på vitt om motsatsen, de har i stället gjort sig till ett direkt redskap för den. Samtidigt som tonläget mot invandring skärps ytterligare är risken uppenbar att programmet ger extremhögern ytterligare chanser att utmåla sig som ”den enda oppositionen”.

Socialdemokraternas försvar är att det skulle bli värre med en högerregering. Det visar bara deras totala uppgivenhet. Alternativet hade naturligtvis inte varit att snällt släppa makten till högern och sitta still i båten utan att gå i total opposition och kasta in hela arbetarrörelsen i en offensiv för ett program som inte bara är mindre ont utan ett långsiktigt svar på verkliga behov. Men det alternativet finns inte i S-ledningens värld. Att ”vinna” regeringsmakten på detta sät kan bli en mycket dyrköpt seger för Löfven & Co. Runt om i Europa har de socialdemokratiska partierna kollapsat just genom denna typ av politiska kapitulationer. De sågar helt enkelt av den gren de sitter på.

I december lovade LO som en kommentar till regeringsförhandlingarna att ”vi kompromissar aldrig om tryggheten för vanligt folk”. Upp till bevis nu! Under hösten har LO:s eftergifter om arbetsrätten börjat skapa protester underifrån. Med en S-regering i de borgerligas ledband är det hög tid att LO-facken släpper den ”facklig-politiska samverkan” dvs den okritiska lojaliteten mot S och väljer att företräda medlemmarna mot regeringen.
Uppgiften för alla, var vi än befinner oss, är nu att organisera motståndet mot den nya våg av högerpolitik som kommer att välla över oss i Stefan Löfvens regi.

Socialistiska Partiet

Socialistisk vinterskola

Trump. Bolsonaro. Nästa ekonomiska kris runt hörnet. Världens ledare som duckar för klimatkatastrofen. Och i Sverige håller högern på att passera den anständighetens demarkationslinje som i mer än ett halvsekel hindrat den svenska borgerligheten från att ge legitimitet åt en främlingsfientlig högerextremism. Uppgiften att formulera ett radikalt alternativ till de högerkrafter som idag anger tonen är akut. Det är bakgrunden till att Veckotidningen Internationalen och tidskrifterna Röda rummet och Tidsignal bjuder in till Vinterskola 9-10 februari på Södergården i Stockholm. Vänstern diskuterar sina uppgifter mer intensivt än någonsin. Vänsterpartiet har inbjudit alla att delta i partiets programdebatt inför sin nästa kongress. Vi vill gärna delta i denna debatt och utbyta erfarenheter med andra. Därför har vi tagit detta initiativ.

Vinterskolan följer tre teman, Klass, Parti och Program för att använda en klassisk formulering. Tanken är att diskutera vilken betydelse de erfarenheter som finns samlade kring dessa begrepp har för dagens vänster. Om arbetarklassens befrielse ska vara dess eget verk, hur ser denna klass ut idag? Vilka sociala krafter kan skapa ett annat samhälle? Var kommer kön och identitet in? Fackföreningarnas roll? Och kan (vänster) populismen vara ett alternativ till den traditionella masslinjen?

Få förespråkar idag det leninistiska avantgardepartiet men hur kampen då skall samordnas är ett annat tema. Tyngdpunkten ligger emellertid på den avslutande delen. Hur ska dagens motstånd kunna utmana och överskrida dagens kapitalistiska system och resa nödvändigheten av en socialistisk lösning? Hur kan försvaret av sociala rättigheter utvecklas till en fråga om makten över välfärdssamhället? Kan klimatprotesterna leda till en nödvändig klimatomställning under arbetarkontroll.? Och hur ser det internationella perspektivet ut? Ett rött Europa eller Svexit? Förutom från våra egna led och Socialistiska Partiet kommer föreläsare och kommentatorer från Vänsterpartiet och andra delar av vänstern att medverka.

Vi bjuder nu in alla intresserade till två fullmatade dagar 9-10 februari på Södergården, Götgatan 37 i Stockholm. Ingen deltagaravgift. Anmälan och frågor skickas till vinterskola@internationalen.se

Agera mot katastrofbudgeten

AGERA MOT KATASTROFBUDGETEN – ONSDAG DEN 19 DECEMBER PÅ GUSTAV ADOLFS TORG!
Sveriges nya budget är en katastrof för oss vanliga människor i hela landet. Den hotar bl.a. välfärden, klimatet, antirasismen, jämställdheten och kulturen.
Trots den akuta klimatkrisen slaktas miljösatsningar med 2 miljarder kronor. Trots det akuta samhällsproblemet med mäns våld mot kvinnor läggs Jämställdhetsmyndigheten i Angered ned. Trots att klyftorna i Sverige ökar snabbast i hela EU kommer de rika bli allt rikare genom skattesänkningar på bekostnad av vår välfärd. Trots att kultur påverkar bl.a. psykisk hälsa och välbefinnande minskas kulturstödet drastiskt.

Denna katastrofbudget röstades igenom onsdagen den 12 december av M, KD och SD, och accepterades av C och L. För första gången i Sveriges historia ges avgörande inflytande över statsbudgeten till ett parti med rötter i nazismen.

Vi vägrar acceptera det. Nu på onsdag agerar vi mot katastrofbudgeten i en manifestation. Nästa regering måste stå upp för välfärden, miljön, rättvisan och stoppa de katastrofala nedskärningarna – så långt det är möjligt redan i sin vårbudget. SD:s inflytande måste stoppas.

Vi håller ihop för ett Sverige och ett Göteborg för alla!
Agera Göteborg är ett partipolitisk och religiöst oberoende nätverk som verkar mot rasism och för ett Göteborg för alla, på lika villkor. Alla som håller med oss om ovanstående är välkomna att delta.

TID OCH PLATS:
Samling kl. 17.30 på Gustav Adolfs torg onsdag den 19 december. Sprid gärna informationen! Bjud in dina vänner, dela eventet och delta på onsdag! #katastrofbudgeten #ageragöteborg
Manifestationen genomförs förutsatt att tillstånd beviljas.

HUR KAN JAG HJÄLPA TILL?
Alla kan stötta genom att sprida eventet och bjuda in sina vänner. Om du dessutom vill hjälpa till med arrangemanget – t.ex. att kontakta media, fixa fika/varm dryck till talarna, vara manifestationsvakt och fotografera under demonstrationen – skriv till Agera Göteborg på Facebook.

HUR KAN MIN ORGANISATION STÖTTA?
Alla organisationer som delar manifestationens och Agera Göteborgs syfte och värderingar är varmt välkomna att ställa sig bakom den och listas då i eventet som sympatiserande organisationer.
Om er organisation praktiskt vill hjälpa till listas ni som medarrangör. Om ni vill ställa er bakom och/eller praktiskt hjälpa till och delta kontakta Agera Göteborg på Facebook.

SYMPATISERANDE ORGANISATIONER
Följande organisationer har hittills ställt sig bakom manifestationen.

Kvinnor bygger broar
Socialarbetare för social aktion (SFSA) Göteborg
Sveriges genusforskarförbund
Skiftet
Fältbiologerna
MÄN Göteborg
Extinction rebellion Göteborg
Musiker mot rasism
Momentum Göteborg
Feministiskt Initiativ
Vänsterpartiet

Socialistiska Partiet

MEDARRANGÖRER
Följande organisationer har hittills ställt sig bakom manifestationen och deltar praktiskt.
NCDK Göteborg
We are Göteborg

AGERA GÖTEBORG!