Kategoriarkiv: Rasism

Mot Fascisterna i SDL!

SP-Göteborg uppmanar alla att sluta upp i motdemonstrationen mot fascistiska SDLs demonstration den 14:e juli. Lär mer om arrangemanget här. Klicka på bilden för att se en större version av affischen som du kan skriva ut och sätta upp.

Flyktingamnesti 6 juni

Kl. 16.00 Järntorget

Demonstrera 6 juni – stå upp för asyl, solidaritet och lika villkor!

Sverige 2013:
> Demokratikämpar, fackliga aktivister, hbt-personer & troende tvångs­utvisas till fängelse och tortyr > Regering & storföretag fortsätter göra affärer med samma diktaturer > Gamla & sjuka kastas ut. Även till krig. Familjer splittras > Tiotusentals lever gömda – många hemlösa & hungriga > Polisen utför inre passkontroller efter utseende > Storföretagen fick kontroll över arbetstillstånden & utnyttjar migrantarbetare som billig arbetskraft > Politiska krafter försöker skylla orättvisor på våra arbetskollegor, klasskompisar & grannar

Den 6 juni står vi upp för solidariteten!

Introduktionsmöte – Asylrätt 2014

Vill du vara med och engagera dig för en humanare flyktingpolitik? Eller vill du bara veta mer om kampanjen Asylrätt 2014? Har du idéer på vad kampanjen ska göra härnäst? Delta på festivaler, ordna demonstrationer eller kanske skriva en låt? Kom på vårt introduktionsmöte i Hjällbokyrkan 15/5 kl. 18.00! Fika kommer finnas.

I december lanserade vi kampanjen Asylrätt 2014 – för en humanare flyktingpolitik. Det är en kampanj som syftar till att förändra och humanisera den svenska flyktingpolitiken, samt föra upp frågan på dagordningen inför valet 2014. Sen lanseringen har 20 organisationer ställt sig bakom kampanjens fyra krav och vi har samlat in över 2400 namnunderskrifter för en humanare flyktingpolitik. Samtidigt blir det allt tydligare att den politik som förs i Sverige idag är rasistisk och omänsklig. REVA och en migrationsminister som gör skillnad på människor utifrån utseende har uppmärksammats och i media rapporteras om fall efter fall där människor far illa i vårt rådande system. Nu är tiden att agera och kampen för en annan flyktingpolitik känns viktigare för varje dag som går.

Kampanjen är öppen att drivas av alla som ställer sig bakom de fyra krav vi ställer på förändringar i svensk asylpolitik, så vi uppmanar alla, såväl privatpersoner som organisationer och politiska partier, att ta till sig kampanjen och vara med och driva den.

Våra krav:

– Vi kräver att Sverige i ska vara bundna att följa FN:s riktlinjer och aldrig mer utvisa någon till tortyr och förföljelse!

– Vi kräver att synnerligen ömmande omständigheter ersätts med särskilt ömmande omständigheter!

– Vi kräver att Sverige omedelbart upphör med alla överföringar enligt Dublinförordningen samt att regeringen verkar för dess avskaffande!

– Vi kräver att bevisbördan ska flyttas från den asylsökande till Migrationsverket!

För att kampanjen ska få ett brett genomslag behövs det att många personer och organisationer deltar och kämpar för en human flyktingpolitik!

Demonstrera med Asylrätt 2014

Kampanjen Asylrätt 2014 uppmärksammar Internationella dagen mot rasism.

Torsdagen den 21 mars kl 18.00 samlas vi på Götaplatsen. Därifrån
tågar vi sedan gemensamt ner mot Gustav Adolfs torg. På torget kommer Dristig och Drabanterna, Mer än ord samt olika talare att framträda.

Var med och visa ditt stöd för en värld utan rasism!

Kampanjen Asylrätt 2014 – för en human flyktingpolitik vill lyfta frågan om Sveriges asylpolitik inför valet 2014. Vi vill inte att högerextrema grupper ska sätta agendan för hur vi diskuterar asylpolitik. Vi vill se en värld som inte begränsas av höga murar. Därför ser vi det som en självklarhet att människor måste ha rätt att söka skydd över de nationsgränser som idag delar upp vår jord.
Genom att driva fyra specifika krav kommer vi att belysa viktiga punkter i behov av förändring inom asylpolitiken. I förlängningen är målet att förändra och humanisera den svenska flyktingpolitiken för att alla som är i behov av skydd ska få det.

– Vi kräver att Sverige ska vara bundet att följa FN:s riktlinjer.

– Vi kräver att synnerligen ömmande omständigheter ersätts med särskilt ömmande omständigheter.

-Vi kräver att Sveriges regering verkar för Dublinförordningens avskaffande samt att Sverige omedelbart upphör med alla överföringar enligt Dublinförordningen.

– Vi kräver att bevisbördan ska flyttas från den asylsökande till Migrationsverket.

Kampanjen kommer att vara öppen för alla som ställer sig bakom dessa krav. Kom och delta i kampen för en human flyktingpolitik!

Kampanjen Asylrätt 2014 stöds av bland annat Socialistiska Partiet i Göteborg

Stoppa Nazisterna lördagen den 15 september!

OBS! Ändrad tid och plats

SP-Göteborg uppmanar alla att gå på motdemonstrationen mot Nationaldemokraternas försök att hålla ett möte vid Milleniumplatsen i Göteborg lördagen den 15:e september klockan 12.00..

Den nya tiden för att mötas upp är 11.30 utanför Stora Teatern, Göteborg.

Vi vet att på alla ställen nazistorganisationer får operera i fred följer en rad attacker på oskyldiga i samhället.

Se också Göteborgs Nätverk mot Rasisms Facebook -händelse här.

Ett år har gått

Ett år har nu gått sedan terrordådet i Norge den 22 juli 2011, då fascisten Anders Behring Breivik mördade 77 människor med anknytning till Arbetarpartiet. Per Leander har granskat terrorns efterspel, de första reaktionerna och de debatter som följt i media upp till den kontroversiella rättegången som nu lider mot sitt slut.

Det har gått ett år sedan terrordådet i Norge, då det socialdemokratiska Arbeiderpartiet attackerades, först med en bomb mot regeringskvarteret i Oslo varvid 8 människor dödades, följt av en attack mot partiets ungdomsorganisations sommarläger på Utøya, där 69 ungdomar kallblodigt mördades. ”Aldrig tidigare har arbetarrörelsen under fredliga förhållanden i Europa drabbats av en sådan massaker” skrev samtidshistorikern Håkan Blomqvist efter attacken (Internationalen 29/7 2011).
Den fascistiske terroristen Anders Behring Breivik, ”kommendör i Norges anti-kommunistiska motståndsrörelse” som han själv presenterade sig för polisen vid gripandet, var enligt vad allt tyder på idag en ensam gärningsman. Men hans politiska idéer (anti-marxism, anti-islamism, anti-feminism) är långt ifrån isolerade. Samma idéer har de senaste åren förts fram av borgerliga statsbärande partier runt om i Europa så väl som mindre högerpopulistiska nationalistpartier som samtidigt blivit allt mer rumsrena och kommit in i parlamenten. I Norge heter det Fremskrittspartiet, där också Breivik själv har sin bakgrund som aktiv medlem i ungdomsförbundet under många år. Han lämnade partiet 2007, ungefär samtidigt som han tog beslutet att gå från ord till handling.
Den svenska motsvarigheten är Sverigedemokraterna, och även om partiet tar avstånd från Breiviks väpnade kamp, så har sverigedemokraten Sven-Erik Karlsson, kommunalpolitiker i Högsby, sagt att han tycker att Anders Behring Breivik borde få politisk asyl i Sverige. (Expo 28/6 12).

De första timmarna efter dådet var den allmänna bild som gavs i media dock att en helt annan politisk grupp måste ligga bakom, för ingen verkade kunna föreställa sig att en vit välrakad medelklassman kunde vilja döda så många människor.
Gellert Tamas lyfte nyligen fram några svenska exempel på de första reaktionerna: ”Sveriges Televisions utrikeskommentator, Bo Inge Andersson, spekulerade inte bara om gärningsmännen; en sådan noggrann planering har hittills alltid tytt på grupper som har arbetat med al-Qaida som förebild utan förmedlade också en bild av vilka motiv som han menade kunde ligga bakom angreppet: En lokal orsak är att en irakisk-kurdisk fundamentalist, mullah Krekar, just åtalats för hot mot ledaren för norska Høyre… Men det finns ett större perspektiv. Och det handlar om Afghanistan och Libyen. I båda oroshärdarna deltar norska styrkor på olika sätt – liksom fallet är med Sverige.
Även Dagens Nyheters politiske kommentator, Henrik Brors, verkade helt övertygad om att islamistiska terrorister låg bakom dådet och menade till och med att norrmännen delvis fick skylla sig själva: Norge har också avstått från att införa delar av den skärpta kriminallagstiftningen som införts i EU bland annat för att stärka samarbetet mot terrorism. Attentatet i Oslo blir en dyrköpt väckarklocka för det norska samhället.” (DN kultur 10/7 2012)
Det rörde sig först om tidiga spekulationer, publicerade på tidningarnas nätsidor innan sanningen blev uppenbar. Men den brittiska tidningen The Sun gick i alla fall i tryck dagen därpå med framsidesrubriken: ”Al-Qaeda massaker – Norges 11 september”. Och texten fortsätter: ”Vittnen påstår att terroristen var blond och blåögd och pratade norska, vilket väcker farhågor om att han var infödd norrman men hade konverterat [till islam] och al-qaeda”.

Sen kom debatten om Breiviks mentala tillstånd: om han var sjuk eller inte. För rättspsykiatrikerna Synne Sørheim och Torgeir Husby, de experter som den norska staten tillsatt för att psykundersöka Breivik, drog omedelbart slutsatsen att han led av ”paranoid schizofreni” och menade att han inte kunde hållas till svars för vad han gjort.
Det var det enkla och fega svaret. En vit välrakad medelklassman kunde ju inte bli en mördare av politiska skäl, han måste ha lidit av svåra vanföreställningar, det var den enda förklaringen. (Ingen har däremot någonsin försökt förklara islamistisk terrorism med att de personerna skulle vara sinnessjuka i behov av vård.)

Diagnosen av Breiviks påstådda sjukdom fick hård kritik och ifrågasattes av bland andra den kände svenska psykiatrikern Johan Cullberg i en debattartikel (DN 7/12 2011) där han skrev: ”Psykotiska vanföreställningar av schizofren art handlar om uppenbart orimliga idéer som att man är utsatt för strålning från ufo:n, hypnos från grannhuset, eller styrs via tv-hallåornas blinkningar och handrörelser.
[Det finns] inget som tyder på att Breivik lider eller har lidit av sådan psykos. Inte heller visar Breivik tecken på hallucinationer eller på mental desorganisation. Tvärtom har han under flera år varit skärpt och målmedveten i sin systematiska inriktning att genom terrorhandlingar skapa förtvivlan, rädsla och kaos. Den förmågan är i sig tillräcklig för att underkänna schizofrenidiagnosen.
Många vill kanske säga att sådana onda föreställningar och handlingar som Breiviks, eller Hitlers eller Stalins, definitionsmässigt måste vara ’sjuka’. Men då använder man sjukdomsbegreppet i ett värderande syfte.
Att frikänna Breivik från tillräknelighet och straff på grund av ’sjukdom’ är – av vad som framkommit i utredningen – stötande oprofessionellt och fantasilöst. Man har inte förstått att detta handlar om en genomtänkt filosofi med en fullt konsekvent brottslig handling.”

Johan Cullbergs artikel ledde till en ny sinnesundersökning av psykiatrikerna Agnar Aspaa och Terje Tørrissen som slog fast att Breivik inte var sjuk utan att han mycket väl visste vad han gjorde och sålunda kunde ställas till svars för sina handlingar.
Under rättegången har de två olika rättspsykiatriska undersökningarna ställts emot varandra, och vi vet ännu inte om Breivik kommer bedömas som sjuk och tilldelas vård, eller om han döms som ansvarig för sina handlingar och får fängelse.
Det problematiska med att sjukförklara Breivik är att han då skulle bli frisläppt så fort han bedöms som ”frisk” igen, vilket som sagt många läkare redan menar att han är, så i teorin kunde han släppas ut väldigt snart.
Breivik själv skulle se en eventuell sjukdomsförklaring som ett förnedrande bakslag, eftersom det skulle ta udden av hans politiska manifest.

För Breivik handlade det om hela tiden om väpnad politisk kamp, en kamp mot ”kulturmarxisterna” och det mångkulturella moderna samhället som han menar håller på att leda till en ”islamisering av Europa” och innebär ett hot mot det ”etniska norska folket”.
Han menar att den demokratiska välfärdsstaten under ledning av socialdemokraterna i själva verket är ett totalitärt samhälle som inte tolererar hans extremnationalistiska och rasistiska politiska åsikter. Därför erkänner Breivik inte heller den domstol som han ställts inför, eftersom han ser den som ett redskap för ”kulturmarxisterna”. Han ser sig själv som en politisk fånge.
Men detta samhälle som Breivik fördömer så skarpt har i alla fall försett honom med ett gäng högavlönade advokater under ledning av Geir Lippestad. En mindre skandal uppstod runt dessa advokater när de inför rättegången släppte en bunt påkostade pressbilder av sig själva, där de poserar för kameran som om de vore filmstjärnor.

Historien upprepar sig – från tragedi till fars, för advokaternas pressbilder framstod som ännu mer osmakliga än de patetiska bilder som Breivik spred på sig själv före attentatet, där han poserade i sin töntiga hemmagjorda uniform.
Länge fanns det inga andra bilder på Breivik, utom ett foto som togs efter attacken där han tittar ut ur polisbilens fönster med ett onaturligt jokerflin. Varför han ler så stort blir klart långt senare när han i rätten förklarar att han hade räknat med att dödas i samband med polisingripandet. Han ler för att han överlevde och nu fick möjlighet att ta sin politiska kamp till nästa nivå, att sprida sin propaganda vidare under rättegången.

Debatten har varit stor om det var rätt att ge Breivik så mycket utrymme att sprida sin politiska propaganda i domstolen. Ali Esbati, den svenska vänsterpartisten som själv överlevde massakerna på Utøya, skrev på Aftonbladet Kultur (15/4 2012): ”Det finns en viktig och tankeväckande poäng i att den konspirativa, antimuslimska retoriken framförs i en rättssal där det är ett massmord som ska avhandlas. För vi har blivit alltför vana vid att höra den från parlamentariska talarstolar, och i alarmistiska texter i stora medier. … Breiviks ohyggliga brott blixtbelyser ett politiskt fält som vi har ett ansvar att skärskåda och bättre begripa.”
Medan den svenske försvarsadvokaten Thomas Olsson tyckte att rättegången spårade ur: ”Jag bedömer det som att det är Breivik som driver processen”, sade han till Svenska Dagbladet (18/4 2012).
Breivik höll hela tiden fast vid sin uppfattning i rätten och fick alla möjligheter att utveckla sina politiska ståndpunkter, vilka han lade fram sakligt och lugnt. Han visade ingen ånger eller medkänsla för sina offer, istället redogjorde han kallt för morden.
Den enda gången han visade några känslor var när han började gråta av stolthet i samband med att hans egen propagandafilm visades, det fem minuter långa youtubeklippet i vilken han med dramatisk musik stulen från hollywoodfilmer varvar bilderna på sig själv med bilder på tempelriddare och texter med anti-kommunistiska och anti-islamistiska budskap.

Ett år efter terrorattacken i Norge har tillståndet på många sett normaliserats. Chocken har lagt sig. ”Breivik-effekten”, som fick stödet för det rasistiska Fremskrittspartiet att minska medan stödet för Arbeiderpartiet ökade, har nu börjat avta.
Fremskrittspartiet hade vid norska valet 2009 stöd från 22 procent av väljarna. Efter massakern på Utøya sjönk stödet för Fremskrittspartiet till 11 procent. I de senaste mätningarna från NRK är partiet nu upp i runt 22 procent igen. Samtidigt ligger stödet för Arbeiderpartiet idag runt 29 procent, från att i valet 2009 ha varit 35 procent.
Monstret Breivik, vilket han fortfarande naturligtvis är, framstår som mera mänsklig. Efter hundratals inspelade rättegångstimmar har man vant sig vid hans ansikte och röst, som varvas med glada reklamavbrott vilket har avtrubbat terrorns allvar.
Domen mot Breivik väntas den 24 augusti.

Per Leander (skribent på veckotidningen Internationalen)

Trygghet för alla – Inga nazister i Kortedala!

Göteborg 6 april kl. 12.30

Trygghet för alla – Inga nazister i Kortedala!

Bakgrund: För snart två veckor sedan blev en 61-årig man misshandlad på Kortedala Torg av flera ungdomar. Mannen fick livshotande skador och vårdas nu på sjukhus. Sex av pojkarna är nu anhållna för försök till mord. Det fanns flera vittnen till händelsen som skedde mitt på dagen.

Eftersom de anhållna inte är några blonda blåögda ungdomar har nationaldemokraterna (ND) tagit tillfället i akt att sprida sin hat propaganda genom att försöka anordna ett torgmöte på lördag, en manifestation med ett budskap vars syfte är att splittra alla oss som vill leva tillsammans i ett tryggt samhälle.

Nationaldemokraterna är ett litet livlöst parti som knappt har några medlemmar i Göteborg, länk till deras
hemsida.

Vi vet att problem i samhället inte beror på att människor har olika religion eller olika bakgrund och vi kommer inte låta nationaldemokraterna ha sitt torgmöte ifred utan störa dom och visa att de inte är välkomna att vistas i solen.

Bjud in alla du känner – För ett tryggt Kortedala – för alla!

//Nazifritt Kortedala.

Kortedala Torg, framför Folkets Hus/Biblioteket 12.30 på Långfredagen.

Inga fler kristallnätter – Aldrig mer Utøya

SP-Göteborg uppmanar alla medlemmar och sympatisörer att gå med i årets demonstration till minne av kristallnattens offer.

Onsdagen den 9:e november klockan 18.00 på Götaplatsen, Göteborg.

Från 9-novemberkommitén

Det är mer än 70 år sedan kristallnatten, den natt då nazisterna visade världen vad som väntade den judiska befolkningen. Hundratals synagogor förstördes, tusentals butiker förstördes och plundrades, tiotusentals judar dödades eller fördes till koncentrationsläger.

Idag är antisemitismen ännu levande runt om i världen. Men kristallnatten har en vidare betydelse. Vi vill uppmärksamma dagens rasism och hatbrott som riktar sig även mot invandrare, homosexuella, romer och människor med annan tro och kulturbakgrund än den som uppfattas som svensk.

Terrordåden i Oslo och Utøya visar att främlingsfientligheten lever och verkar nära oss. Vi vill visa en annan bild – vi välkomnar ett samhälle av mångfald där olika kulturer berikar. Vi är övertygade om att länder kan byggas i konstruktiv dialog där människovärdet är lika för alla.

Fackeltåg från Götaplatsen till Gustav Adolfs Torg där det blir korta tal och musik.

Mot nazism, antiziganism, islamofobi, homofobi.
För alla människors lika värde!

Från mötet i Biskopsgården: Pantrarna bygger motståndet i vardagen

Vad betyder Anders Behring Breivik för Göteborgs förorter?
På den paneldebatt om våld, rasism, muslimhat och social nedrustning som arrangerades förra torsdagen mötte de stora ideologiska perspektiven lokala, närmast handfasta aktivitetserfarenheter.

– Vårt arbete börjar nu med kravet på en fritidsgård, men kampen slutar ju inte där. Det är bara ett första steg, sade Majsa Allelin, aktiv i ”Pantrarna – för upprustning av förorten”.
Temat för panelsamtalet rörde sig i spannet mellan kultursidornas debattartiklar, där muslimhat frodats i många år, och stängda fritidsgårdar (med samtidig uppmontering av övervakningskameror) i göteborgsförorten Biskopsgården, där debatten också hölls.
Andreas Malm, debattör och författare till boken Hatet mot muslimer slog an tonen.

– Den fruktansvärda massakern på Utöya i somras var en sorts blixtbelysning av en politisk strömning som funnits under lång tid i Västeuropa, och som blivit väldigt mycket starkare de senaste åren. En islamofobisk höger som ser Europas muslimer som en ”ockupationsmakt”, vilka hjälps fram av socialdemokratin och olika vänsterkrafter, sade Malm som spårat hur denna strömning tagit sig in i en sorts borgerlig mittfåra.
– Man kan hitta den i olika etablerade tidskrifter, som exempelvis Neo, och dessa politiska idéer blir mer och mer rumsrena. De saluförs på bloggar och hemsidor, och inte minst så har vi ju nu i Sverige ett riksdagsparti, Sverigedemokraterna, med denna ideologi.

Malm menade att allt detta förflyttat hela den politiska debatten åt höger, men avslutade dock sin inledning i optimistiska ordalag.
– Några månader efter att SD kommit in i riksdagen föddes den arabiska våren, med den revolutionära kampvågen i Tunisien, Egypten, sedan Libyen, Syrien, Jemen… Och fantastiskt nog har varenda islamofobisk fördom om muslimer då slagits sönder. Dessa erfarenheter går att använda i antirasistisk kamp, menade Andreas Malm.
När ordet gick vidare till Erik Helgeson, fackligt aktiv i Hamnarbetarförbundet och också medresenär på Ship to Gaza i somras, så förflyttades perspektivet lite till frågan om vad en radikal arbetarrörelse skulle kunna spela för roll i denna kamp.

– Det är under perioder av stillestånd, när facket varit passivt, som vi haft problem med motsättningar på arbetsplatsen, även etniska och nationella sådana, då fördomar fått mer utrymme. Men i perioder när det funnits en rörelse, när vi tagit facklig strid i en kollektiv ansträngning kring någon fråga som är angelägen för alla, så har jag märkt en klar attitydförändring, sade Helgeson.
Själv bosatt i Biskopsgården har Erik Helgeson även i ett tiotal år arbetat på gräsrotsnivå med flyktingar i asylrörelsen. Han utmanade lite när han menade att det sedvanliga antirasistiska arbete som bedrivs i olika organisationer inte är tillräckligt.

– Det är legitimt att politiskt påvisa och bekämpa rasistiska krafter och idéer, men vi får inte fastna i att bli en ”antirörelse”. Vi bör samtidigt bredda rörelsen utifrån ett klassperspektiv, i en intressegemenskap där vi har en gemensam motståndare. Då kan vi bygga en offensiv motmakt i vardagen, sade Erik Helgeson.

Majsa Allelin, aktiv i det nystartade nätverket Pantrarna, som verkar just i Biskopsgården, hängde på och förenade i någon mening perspektiven.
– Det handlar ju till stor del om att medvetandegöra i första hand ungdomar om större samhälleliga och politiska sammanhang och perspektiv. Och den första förutsättningen är ju då att vi kan mötas, att vi kan träffa ungdomar i förorterna. Det kan vi göra bland annat genom att, som nu, driva en kampanj för att en fritidsgård i Biskopsgården ska startas. Men sedan måste kampen gå vidare på bredden, sade hon och instämde i Helgesons syn på att klassperspektivet då är avgörande.
Pantrarna har under sin korta tid hunnit arrangera ett sommarläger för ungdomar och en fotbollsturnering med lag från olika förorter i Göteborg. Detta kombinerar de med mer övergripande opinionsbildning. Pantrarna organiserar många rätt unga ungdomar, nästan uteslutande med invandrarbakgrund. Namnet tillkom efter inspiration från Black Panter-rörelsen i USA.
– Men vi är bara en organisation av många. Jag tror mycket på brett samarbete mellan olika rörelser, sade Majsa Allelin.

I den efterföljande diskussionen med publiken knådades frågorna vidare. Konkreta kampanjidéer efterlystes, och konstruktiva bidrag till debatten i alla dess nivåer framfördes.
Majsa Allelin informerade om Pantrarnas planerade demonstration i Biskopsgården den 25 oktober och en representant för den omtalade och aktiva fritidsgården Mixgården i Hammarkullen, vars ungdomar tidigare framgångsrikt agerat för att förhindra nedskärningar, välkomnade pantrarnas verksamhet och inbjöd till samarbete.

Mötet, som arrangerades av tidskriften Röda rummet, Socialistiska Partiet och Ordfront, samlade närmare femtio personer. En uppföljning har startats i form av en kort mötesserie om rasismen och motrörelserna, också den i Biskopsgården.

Diskussionsträffar kring rasism

Affisch mötesserie ht 11

Affisch mötesserie ht 11

Tidskriften Röda Rummet arrangerar tre diskussionsträffar med anledning av mötet den 29:e september på samma tema.

  • Tisdag den 11:e oktober kl 18.30

    Sverigedemokraterna: nazister, fascister eller ”bara” rasister?

  • Tidagen den 25:e oktober kl 18.30

    Kampen för en human flyktingsituation

  • Tidagen den 15:e november kl 18.30

    Vad gör vi nu? Att bygga en antirasistisk folkrörelse.

Träffarna sker på Folkets Hus, Vårväderstorget.

Kom gärna, och hjälp oss gärna också att sprida flygbladet, en högupplöstare version finns att hämta här.