Kategoriarkiv: Politik

– Motståndaren är fortfarande välorganiserad. Men när vi känner vår gemensamma styrka, då är vi oslagbara!

Lars Henrikssons (SP) 1 maj-tal 2019:

 

Kamrater – motståndaren är välorganiserad. Ett citat som blev odödligt genom filmen med det namnet, från ett av de stora strejkmötena i Kiruna för precis 50 år sedan. Gruvstrejken -69 skakade bilden av det svenska samförståndet och blev en av de saker som utlöste 70-talets långsamma explosion av jämlikhet och rättvisa i Sverige.

Vi förstod att motståndaren var välorganiserad. Men att han var SÅ jävla välorganiserad, det var vi inte riktigt beredda på.

Redan 1971 drog den amerikanske juristen Lewis Powell upp fälttågsplanen i ett memo till USA:s handelskammare. Propagandaorganisationer som Heritage Foundation och Cato Institute grundades. Modeller som spred sig över världen. I Sverige satte SAF en man vid namn Sture Eskilsson på jobbet. Kampanjer som ”Satsa på dig själv” och ”Fri företagsamhet – Bra för Sverige” satte tonen. Timbro grundades och ynglade av sig i ideologiska kuvöser där blivande politiker, lobbyister och ledarsideskrigare som Göteborgs Postens tidigare stolthet Alice Teodorescu, kunde flaskmatas, långt bort från den marknadskonkurrens de skulle förespråka.

Jag tvivlar på att det går att hitta någon annan så lång period där motståndaren flyttat fram sina positioner på så bred front som de senaste 40 åren. Klasskampen upphörde naturligtvis inte som en del fantasifulla filosofer hävdade. Den var bara oerhört ensidig och framgångsrik och motståndaren kunde casha in de förändrade styrkeförhållandena i klingande miljarder. Vi har facit: 8 personer (män) äger lika mycket som den fattigaste halvan av mänskligheten. Där de rikaste 1% äger hälften av världens rikedomar.

Det finns en direkt koppling mellan detta och de bankskandaler som avlöser varandra. I de allt större pengamassor som pumpas genom det finansiella systemet blandas blodspengar och tjuvgods med traditionellt skattefiffel och de allt mer astronomiska vinsterna från exploatering, utplundring och utsugning. Och ändå, trots att varenda finanskris och penningtvättsskandal är reklam i eldskrift för att socialisera bankerna, är makten över bankerna en ickefråga i dagens politiska debatt. För varför diskutera de stora pengarna när det går vända våra blickar mot åt de fattiga mynt som skramlar i tiggarnas pappmuggar?

Det allra viktigaste motståndaren lyckats med är att få oss att diskutera allt annat än deras makt. Motståndaren har nästintill lyckats utplåna tanken på att vi skulle kunna förändra världen.

Det sägs ibland att Margaret Thatchers största bedrift var Tony Blair. Att till och med när nyliberalismens främsta banerförare förlorade makten i Storbritannien fördes fanan vidare i Labours händer.

På samma sätt kan man säga om den svenska högeralliansen: deras främsta bedrift var att de fått Stefan Löfven att regera åt dem. Det kommer att säkert att synas i de socialdemokratiska tågen i dag. Få utom de som har sitt levebröd genom den alltmer orörliga ”Rörelsen” vill sjunga sånger tillsammans med Stefan Löfven? Och vad ska de ha på banderollerna detta januariöverenskommelsens år? Den officiella parollen är: Tillsammans för trygghet.

Eftersom de menar: ”Dagens samhällsproblem kräver att vi samarbetar och hittar lösningar gemensamt.”

Vi vet hur lösningarna ser ut och vem de samarbetar med.

En ärligare paroll skulle kunnat vara: ”Det kunde varit värre”.

Den sammanfattar så bra uppgivenheten och den totala avsaknaden på alternativ. Och den är ju sann: det kunde varit värre. Det kan alltid bli värre. Men jag tvivlar på att det går att skapa entusiasm för en sådan sådan inställning, oavsett hur många skattemiljoner som läggs ut i valpropaganda. Det är en stor seger för motståndaren att den ideologin, ”detkundevartvärre-ismen” spridits djupt i arbetarrörelsen.

Pia har pratat bra om strejkrätten och jag ska inte säga så mycket mer om sakfrågan. Men i fjol stod jag här och var lite optimistisk. Förbundsledning efter avtalsråd efter kongress hade sagt att ingen skulle tafsa på strejkrätten och det såg rätt mörkt ut för regeringens förslag. Vad jag inte visste, var att kavalleriet var på väg att undsätta dem. Att det just då pågick hemliga förhandlingar mellan de fackliga ledningarna och motståndaren och att de skulle presentera ett gemensamt förslag en varm junidag. Argumentet från fackligt håll var att det var bättre att stympa sig själva än att vänta på regeringens förslag. För det kunde ju vara värre

Det ljögs mycket då. Lagförslaget handlade aldrig om Göteborgs hamn eller någon ”obalans på arbetsmarknaden”.

Det var ett av motståndarens välorganiserade angrepp.

Det räcker att kasta ett öga på konfliktstatistiken för att se åt vilket håll obalansen slagit. Hade den svenska strejkstatistiken varit en EKG-kurva skulle patienten varit död sedan länge.

Det är tvärtom just för att vi och våra fackföreningar är så tysta och snälla vågar de sig på oss. För om lagen antas blir motståndaren naturligtvis inte nöjd och drar sig tillbaka till sin lya. Nej de bockar bara av kravet och går vidare med nästa, Lagen om anställningsskydd, där motståndaren vill avskaffa kravet på ”saklig grund” i LAS, alltså införa en total rättslöshet på arbetsplatserna. Regeringen tänker använda samma metod som senast: låta fack och företag ta fram ett gemensamt förslag, för att hindra något som ”kunde varit värre”…

Idag säger Vänsterpartiet att de kommer att fälla den regering som lägger fram försämringar i LAS. Det är bra. Men i fjol varnade Jonas Sjöstedt: lägg inte fram förslaget om strejkrätten, det vore en provokation sa han .

I morgon lägger regeringen fram propositionen. Provokationen. Kommer nu V att nöja sig med en harmlös röst mot förslaget eller faktiskt stå för hotet om att fälla regeringen? Ett misstroendevotum kring strejkrätten skulle bli en allvarlig käpp i hjulet och föra upp arbetsrätten och frågorna om makten på arbetsplatserna högst upp på den politiska dagordningen.

Men det är klart. Att fälla regeringen kan ju leda till att det blir värre

Men om de inte gör det – hur rädda kommer 73-punktsprogrammets väktare att bli för ett nytt hot om misstroende när LAS läggs på huggkubben? För visst kan det bli värre med ett misstroende den gången också? Och nästa…

Det kunde varit värre”-strategin har inte stoppat motståndaren, utan banat vägen för att de kunnat göra det värre.

När nyliberalismen sedan finanskrisen mist sin färggranna fjäderdräkt har den vänster som inte stått för något annat än ”det kunde varit värre” tappat mark och en reaktionär våg fyllt vakuumet. Och det blir värre.

Jag tror att det är nödvändigt att bryta ”det kunde varit värre”-ismens grepp.

Kompromisser kommer vi aldrig ifrån, att leva under kapitalismen är alltid i bästa fall en kompromiss. Det är heller ingen skam i att tvingas på reträtt av en övermäktig motståndare.

På ett villkor: att reträtten föregås av en strid. För om vi bara backar av rädsla för att striden kan göra det värre, då har motståndaren redan vunnit nästa strid.

Varje gång vi tar ett steg bakåt tar våra motståndare ett steg framåt.

Varje gång motståndaren kan bocka av en punkt på sin önskelista puttas vi ner ett trappsteg som de som gått före oss mödosamt kämpat sig uppför.

Jo, vi underskattade nog motståndaren. Han var välorganiserad. Framför allt var den verkliga maktbasen aldrig varit hotad på allvar: Ägandet. Rikedomen. Inte idag och inte i Sverige på 70-talet. Man fick leta förgäves efter ett land med en sådan koncentration av makten till en handfull rika, ”de 15 familjerna” som gamle VPK-ordföranden CH Hermansson kartlade och han beskrev träffande Sverige som ”ett litet men hungrigt imperialistiskt land”. Det behöver vi hålla i huvudet idag när inte ens de mest radikala reformister förmår drömma om ett djärvare mål än 70-talets Sverige.

För vi är tvungna att sätta våra mål högre än så. Motståndaren må vara välorganiserad men har aldrig varit så oförmögen att svara på de frågor som handlar om vår överlevnad. De styr vår värld rakt ner i avgrunden som Rut så riktigt talade om. För att kunna ställa om produktionen för våra behov inom ramen för vad ekologin klarar, att bygga ett ekosocialistiskt samhälle. Vi behöver ifrågasätta och utmana motståndarens verkliga makt. Den som aldrig ställs till omröstning i riksdag eller EU-parlament. Makten över produktionen, makten över kapitalet.

Men som alltid måste vi börja där vi står. Och då är vi tillbaka till strejkerna. De träffar motståndaren där det smärtar som mest: i bankkontot. Men en strejk avslöjar också en av de stora myterna: att det är kapitalet, motståndaren som skapar välståndet. Och viktigast: strejken visar att det finns en kraft som är starkare än alla tankesmedjor och ledarskribenter som motståndaren kan köpa. Det är också därför strejker är så farliga för motståndaren. I Malmfälten för 50 år sedan. I hamnarna i år. I den pågående vågen av framgångsrika lärarstrejker som gungat som en dyning mellan öst- och västkust i USA . I den osannolika globala strejken på Google. I vad som kan ha varit historiens största strejk i Indien i januari.

Erik har redan talat väl om hamnarbetarnas strid. Den viktigaste lärdomen är att hur mäktig och välorganiserad motståndaren än är så har vi alltid något som de saknar: vårt kollektiv, vår självorganisering, vår solidaritet.

Det är nästan glömt men det är den kraften som driver samhället – eller stoppar det. Det är också den kraften som behöver användas om mänsklighetens stora utmaning ska få en lösning. En omställning för att rädda klimatet som saknar en stark bas i produktionen, på arbetsplatserna, den blir inte av. Det kommer motståndaren att se till.

En av glimtarna av hopp har varit en annan sorts strejker, skolstrejkerna för klimatet. Jag tror inte att det finns så många kontakter mellan hamnarbetarna och skoleleverna. Men de hänger ihop i alla fall.

Oavsett om det är skolstrejker och ockupationer för klimatet, välfärdsförsvar, strider för arbetsrätten eller de gamla vanliga fajterna om löner och arbetsvillkor så är motståndaren en och densamma. Vi kan försöka bemöta vår motståndare i media och på nätet men vi kan aldrig överträffa dem som äger kapitalet på områden där det går att köpa sig makt. Men när vi uppträder gemensamt väger vår makt mångfalt mer än deras.

Vi behöver se varje sådan strid som delar i samma stora, långsiktiga fajt. Precis som varje ”Det kunde varit värre”-nederlag försvagar oss, är varje strid vi faktiskt tar en skola för nästa strid. Ett tillfälle att lära oss gemensamt, bygga tilltron till varandra och smida länkar i solidaritetens starka kedja. Som ger oss förmåga att ta fler, djärvare och svårare strider och – när så krävs – även utmana kapitalets allt mer destruktiva makt.

Motståndaren är fortfarande välorganiserad. Men när vi känner vår gemensamma styrka, då är vi oslagbara!

Organisera motståndet!

Kan en socialdemokratisk regeringspolitik se ut hur som helst? Efter den socialdemokratiska partiledningens överenskommelse med Mp, C och L är svaret på frågan uppenbarligen Ja.

Försämrat anställningsskydd, sänkt arbetsgivaravgift, fortsatta skattesänkningar för de rika, privatiserad arbetsförmedling, minskat strandskydd, marknadshyror, försämrad A-kassa, lägre lön för nyanlända, inga krav på kollektivavtal för nystartsjobb, mer skattesubventioner för rikas hushållstjänster, inga begränsningar för privata vinster i välfärden..
De kunde varit valpropaganda i fjolårets val, en uppräkning av allt elände som en Alliansseger skulle föra med sig. Men det är bara ett kort urval av vad socialdemokraterna nu kommit överens med C och L om att genomföra.

Överenskommelsen presenteras som att det handlar om att ”låsa upp gamla knutar och åstadkomma systemförändringar som kan vara stabila över tid.” Översatt från politikersvenska betyder det ”ge upp varje tanke på att arbetare och tjänstemän skulle ha självständiga och gemensamma intressen skilda från överklassens och genomföra försämringar som det blir omöjligt att göra något åt vad folk är röstar på.”
För säkerhets skull understryker överenskommelsen att ”Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige
under den kommande mandatperioden.” Det är bara för V att tacka och ta emot. Att inte förknippas med denna högerpolitik är inget att sörja, tvärtom än det en nödvändig grund för en total opposition mot denna socialdemokratiska regering som nu uttalat kommer att regera på ett borgerligt program.

Den som har haft den minsta förhoppning om att socialdemokraterna under Stefan Löfven skulle stå emot högeroffensiven har nu fått svart på vitt om motsatsen, de har i stället gjort sig till ett direkt redskap för den. Samtidigt som tonläget mot invandring skärps ytterligare är risken uppenbar att programmet ger extremhögern ytterligare chanser att utmåla sig som ”den enda oppositionen”.

Socialdemokraternas försvar är att det skulle bli värre med en högerregering. Det visar bara deras totala uppgivenhet. Alternativet hade naturligtvis inte varit att snällt släppa makten till högern och sitta still i båten utan att gå i total opposition och kasta in hela arbetarrörelsen i en offensiv för ett program som inte bara är mindre ont utan ett långsiktigt svar på verkliga behov. Men det alternativet finns inte i S-ledningens värld. Att ”vinna” regeringsmakten på detta sät kan bli en mycket dyrköpt seger för Löfven & Co. Runt om i Europa har de socialdemokratiska partierna kollapsat just genom denna typ av politiska kapitulationer. De sågar helt enkelt av den gren de sitter på.

I december lovade LO som en kommentar till regeringsförhandlingarna att ”vi kompromissar aldrig om tryggheten för vanligt folk”. Upp till bevis nu! Under hösten har LO:s eftergifter om arbetsrätten börjat skapa protester underifrån. Med en S-regering i de borgerligas ledband är det hög tid att LO-facken släpper den ”facklig-politiska samverkan” dvs den okritiska lojaliteten mot S och väljer att företräda medlemmarna mot regeringen.
Uppgiften för alla, var vi än befinner oss, är nu att organisera motståndet mot den nya våg av högerpolitik som kommer att välla över oss i Stefan Löfvens regi.

Socialistiska Partiet

Socialistisk vinterskola

Trump. Bolsonaro. Nästa ekonomiska kris runt hörnet. Världens ledare som duckar för klimatkatastrofen. Och i Sverige håller högern på att passera den anständighetens demarkationslinje som i mer än ett halvsekel hindrat den svenska borgerligheten från att ge legitimitet åt en främlingsfientlig högerextremism. Uppgiften att formulera ett radikalt alternativ till de högerkrafter som idag anger tonen är akut. Det är bakgrunden till att Veckotidningen Internationalen och tidskrifterna Röda rummet och Tidsignal bjuder in till Vinterskola 9-10 februari på Södergården i Stockholm. Vänstern diskuterar sina uppgifter mer intensivt än någonsin. Vänsterpartiet har inbjudit alla att delta i partiets programdebatt inför sin nästa kongress. Vi vill gärna delta i denna debatt och utbyta erfarenheter med andra. Därför har vi tagit detta initiativ.

Vinterskolan följer tre teman, Klass, Parti och Program för att använda en klassisk formulering. Tanken är att diskutera vilken betydelse de erfarenheter som finns samlade kring dessa begrepp har för dagens vänster. Om arbetarklassens befrielse ska vara dess eget verk, hur ser denna klass ut idag? Vilka sociala krafter kan skapa ett annat samhälle? Var kommer kön och identitet in? Fackföreningarnas roll? Och kan (vänster) populismen vara ett alternativ till den traditionella masslinjen?

Få förespråkar idag det leninistiska avantgardepartiet men hur kampen då skall samordnas är ett annat tema. Tyngdpunkten ligger emellertid på den avslutande delen. Hur ska dagens motstånd kunna utmana och överskrida dagens kapitalistiska system och resa nödvändigheten av en socialistisk lösning? Hur kan försvaret av sociala rättigheter utvecklas till en fråga om makten över välfärdssamhället? Kan klimatprotesterna leda till en nödvändig klimatomställning under arbetarkontroll.? Och hur ser det internationella perspektivet ut? Ett rött Europa eller Svexit? Förutom från våra egna led och Socialistiska Partiet kommer föreläsare och kommentatorer från Vänsterpartiet och andra delar av vänstern att medverka.

Vi bjuder nu in alla intresserade till två fullmatade dagar 9-10 februari på Södergården, Götgatan 37 i Stockholm. Ingen deltagaravgift. Anmälan och frågor skickas till vinterskola@internationalen.se

Agera mot katastrofbudgeten

AGERA MOT KATASTROFBUDGETEN – ONSDAG DEN 19 DECEMBER PÅ GUSTAV ADOLFS TORG!
Sveriges nya budget är en katastrof för oss vanliga människor i hela landet. Den hotar bl.a. välfärden, klimatet, antirasismen, jämställdheten och kulturen.
Trots den akuta klimatkrisen slaktas miljösatsningar med 2 miljarder kronor. Trots det akuta samhällsproblemet med mäns våld mot kvinnor läggs Jämställdhetsmyndigheten i Angered ned. Trots att klyftorna i Sverige ökar snabbast i hela EU kommer de rika bli allt rikare genom skattesänkningar på bekostnad av vår välfärd. Trots att kultur påverkar bl.a. psykisk hälsa och välbefinnande minskas kulturstödet drastiskt.

Denna katastrofbudget röstades igenom onsdagen den 12 december av M, KD och SD, och accepterades av C och L. För första gången i Sveriges historia ges avgörande inflytande över statsbudgeten till ett parti med rötter i nazismen.

Vi vägrar acceptera det. Nu på onsdag agerar vi mot katastrofbudgeten i en manifestation. Nästa regering måste stå upp för välfärden, miljön, rättvisan och stoppa de katastrofala nedskärningarna – så långt det är möjligt redan i sin vårbudget. SD:s inflytande måste stoppas.

Vi håller ihop för ett Sverige och ett Göteborg för alla!
Agera Göteborg är ett partipolitisk och religiöst oberoende nätverk som verkar mot rasism och för ett Göteborg för alla, på lika villkor. Alla som håller med oss om ovanstående är välkomna att delta.

TID OCH PLATS:
Samling kl. 17.30 på Gustav Adolfs torg onsdag den 19 december. Sprid gärna informationen! Bjud in dina vänner, dela eventet och delta på onsdag! #katastrofbudgeten #ageragöteborg
Manifestationen genomförs förutsatt att tillstånd beviljas.

HUR KAN JAG HJÄLPA TILL?
Alla kan stötta genom att sprida eventet och bjuda in sina vänner. Om du dessutom vill hjälpa till med arrangemanget – t.ex. att kontakta media, fixa fika/varm dryck till talarna, vara manifestationsvakt och fotografera under demonstrationen – skriv till Agera Göteborg på Facebook.

HUR KAN MIN ORGANISATION STÖTTA?
Alla organisationer som delar manifestationens och Agera Göteborgs syfte och värderingar är varmt välkomna att ställa sig bakom den och listas då i eventet som sympatiserande organisationer.
Om er organisation praktiskt vill hjälpa till listas ni som medarrangör. Om ni vill ställa er bakom och/eller praktiskt hjälpa till och delta kontakta Agera Göteborg på Facebook.

SYMPATISERANDE ORGANISATIONER
Följande organisationer har hittills ställt sig bakom manifestationen.

Kvinnor bygger broar
Socialarbetare för social aktion (SFSA) Göteborg
Sveriges genusforskarförbund
Skiftet
Fältbiologerna
MÄN Göteborg
Extinction rebellion Göteborg
Musiker mot rasism
Momentum Göteborg
Feministiskt Initiativ
Vänsterpartiet

Socialistiska Partiet

MEDARRANGÖRER
Följande organisationer har hittills ställt sig bakom manifestationen och deltar praktiskt.
NCDK Göteborg
We are Göteborg

AGERA GÖTEBORG!

SP om det parlamentariska läget i GBG

Socialistiska Partiet om det parlamentariska läget i Göteborg

I och med att Alliansen (M, KD, L och C) är det största politiska blocket i Göteborgs kommun med 24 mandat är det i demokratiskt ordning att de tar över det politiska styret av Göteborg, och att de Rödgrönrosa (V, MP och FI!) i sin tur och i kraft av sitt väljarstöd utgör huvudopposition med representanter i styrelser, nämnder och kommunala bolag. De Rödgrönrosa är med 19 mandat den största vänsteoppositionen eftersom S, som i nuläget inte vill samverka organiserat med de Rödgrönrosa, endast har 17 mandat. Det är uppenbart ett stort politiskt misslyckande att S och de Rödgrönrosa inte kunnat enas i en bred, antikapitalistisk front mot borgerlighetens privatiseringsiver och nedskärningspolitik. Ansvaret för detta faller hårdast på Ann-Sofie Hermansson och sociademokraterna som konskekvent vägrat enhet och istället sökt samarbeten högerut med de borgerliga partierna. 24 år av huvudsakligt socialdemokratiskt styre i Göteborg (de senaste två mandatperioderna tillsammans med V) är därmed bruten. Vilka slutsatser drar S och V av detta? Vad är det som har gått fel?

Det är nu upp till politiska bevis för de Rödgrönrosa. Kommer de Rödgrönrosa kunna axla ansvaret som vänsteropposition och ge röst åt kvinnor och arbetare av olika etnisk bakgrund? Kommer de Rödgrönrosa att kunna företräda en politik som manar till enhet mot nedskärningar och för bred folklig mobilisering? Socialistiska Partiet hoppas det, men kommer inte att förlita sig på de Rödgrönrosas egna kraft. Erfarenheterna av denna sortens parlamentariska uppgörelser i slutna rum är allt annat än goda, de är faktiskt direkt avskräckande. Om de Rödgrönrosa låter sig fängslas i det parlamentariska spelet genom uppgörelser med Alliansen kommer de Rödgrönrosa snart att ha gjort sig politiskt överspelade. Socialistiska Partiet kommer därför efter förmåga att fortsätta delta i de breda folkliga protesterna mot nedskärningar, mygel och politiskt pampvälde, och för en ekosocialistisk omställning av samhället både lokalt som globalt. Vår utgångspunkt är alltid det arbetande folket, aldrig det parlamentariska spelet!

Styrelsen för Socialistiska Partiet i Göteborg 181111

Expropriera skurkkapitalet – socialisera finanssektorn

Med anledning av senaste dagarnas bankskandaler har Socialistiska Partiet uttalat följande:

Expropriera skurkkapitalet – socialisera finanssektorn

Skandalerna duggar allt tätare. Danske Banks mångmiljardtvätt av kriminella nätverks stöldgods och mutmiljoner från Ryssland och andra håll, följs nu av avslöjanden om Nordeas väldiga häleriverksamhet med miljarder från oligarkernas plundringståg i öst. Redan förra våren avslöjades hur motsvarande bortåt 700 miljarder kronor från skövlingen i öst tvättats av banker över hela Europa, inklusive svenska SEB, Handelsbanken och Swedbank plus förstås Nordea. Det var i kölvattnet av Panamaaffären där svenska banker också var djupt insyltade i organiserad skatteflykt från rika privatpersoner och företag. En global skatteflykt som forskningen bedömer berövar staterna en tiondel av BNP, eller 155 miljarder euro om året i intäkter. Medel som kunde utrota både världssvält och fattigdom.

Varningar har länge riktats mot hur det växande finanskapitalet, både det lagliga och kriminella, tar över världens ekonomier och genom finansmarknaderna utpressar demokratiska system och sänker hela ekonomier. Eller, som i fallet Koch Industries – ett av världens största finansiella holdingbolag och oljeindustrin torpeder – finansierar det globala motståndet mot klimatpolitik.

Efter årtionden av nyliberala avreglering skenar den allt mer parasitära finanssektorn fritt mot avgrunder vi knappt törs föreställa oss. Finanskrisen 2008 riskerar att framstå som en västanfläkt när framtiden skriver vår historia.

Det är en tvingande nödvändighet för samhället att erövra makten över finanskapitalet, rensa ut hälericentralerna och demokratiskt styra finansmarknaderna för de mångas behov och nytta.

• Progressiva krafter världen över behöver gå samman bakom åtgärdsprogram för att bryta upp banksekretessen, offentliggöra skumrasket och redovisa penningflödena.

• De finansanställda utgör här en resurs som visselblåsare och granskare med akut behov av lagligt skydd.

• Stöldgodset och skattesmitarmiljarderna betraktas som förverkade och överförs till samhällsnytta.

• Finanssektorn socialiseras under demokratisk kontroll i olika former, från folkliga kooperativa sparkassor och strukturer för mikrokrediter till statliga investeringsbanker och globala fonder för klimatomställning, social utveckling och demokratiskt framåtskridande.

”Folkets väl före storfinansens”, var en gammal paroll från svensk arbetarrörelse. Idag behöver den uppgraderas till ”Mänsklighetens överlevnad före skurkkapitalets!”

Socialistiska Partiet
18 oktober

Öppet brev till Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson

Följande öppna brev antogs under panelsamtalet i Göteborg i tisdags och har skickats till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson:

Öppet brev till Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson

Nätverket Försvara Strejkrätten anordnade den 27 mars 2018 ett informationsmöte i Göteborg om hoten mot strejkrätten med deltagare från såväl arbetar- som tjänstemannafack. Anledningen var regeringens utredningsdirektiv om inskränkningar i strejkrätten. Mötet antog enhälligt detta uttalande:
Vi finner det djupt oroande att en socialdemokratisk regering på initiativ av Dig startat en utredning i syfte att inskränka strejkrätten på ett sätt som Svenskt Näringsliv begärt sedan 2005 och borgerliga partier sedan länge haft i sina valprogram.
Sverige har en välfungerande arbetsmarknad som bygger på jämnstarka parter där strejken är fackets enda verksamma påtryckningsverktyg. Sverige har bland det lägsta antalet förlorade arbetsdagar pga. arbetsmarknadskonflikter i hela Europa. Att mot bakgrund av en mycket begränsad arbetsmarknadskonflikt i Göteborgs hamn, som till stor del förorsakats av en ökänt fackföreningsfientlig fraktkoncern, göra begränsningar i fackets strejkrätt, är helt fel.
Socialdemokraterna skall stödja facken och arbetstagarna i Sverige, inte ingripa med strejkförbud på beställning av arbetsgivaren.
Därför uppmanar vi dig, Ylva Johansson, att omedelbart återkalla utredningsdirektiven och ställa in utredningen om begränsningar i Strejkrätten!

Göteborg den 27 mars 2018

/Nätverket Försvara strejkrätten

Gemensam samling för strejkrätten!

Gemensamt ställningstagande på första maj mot strejkrättsangreppet!

Tvärfackligt och partipolitiskt obundet.

Samlingsplats och tid kommer.

Möte om Kata Dalström

Anteckna 28/2 kl.18.30 i era almanackor! Då kommer författaren Gunnela Björk till Gbg och pratar om sin bok om den socialistiska pionjären och agitatorn Kata Dahlströms liv och leverne. Det kommer förstås finnas möjlighet att köpa Gunellas bok samt annan litteratur från bokförläggarna Röda Rummet och Socialistiska Partiet. Arrangörer är tidskriften Röda rummet, tidskriftsverkstan i Väst och ABF Göteborg. Mer info och ett event kommer så småningom

Enighet i handling?

Öppet brev från Socialistiska Partiet i Göteborg till V GBG:

Det politiska läget är bistert, i Sverige och i världen, det behöver vi knappast påminna om.
Det är lätt för många att tappa tron på att en annan värld är möjlig eller ännu vanligare – att aldrig stöta på tanken att världen kunde se ut på ett annat sätt än det gör idag.

Även om den ekonomiska eliten miste det mesta av sin gloria när systemet senast havererade 2008 förändrades varken politiken eller ekonomin. Tvärtom fick bankerna en återställare, spekulationsekonomin kunde rulla på, ojämlikheten och de osäkra jobben fortsatte att öka. Trots högkonjunkturen präglas de flesta arbetsplatser av urholkade rättigheter, tystnad och passivitet. Krisen var ett missat läge för arbetarrörelsen och vänstern. Istället är det främst reaktionära och arbetarfientliga krafter av olika schatteringar – nationalistiska, religiösa, rasistiska – som lyckats slå mynt av situationen.

Men det finns undantag, glimtar av ljus i mörkret, där en ny vänster överraskande trätt fram och skapat entusiasm och hopp bland många människor. Sanders, Corbyn, Podemos, Syriza och andra rörelser utgör en brokig skara, var och en med sina styrkor och svagheter. Gemensamt för dem är att de väckt engagemang och tilltro till den egna politiska förmågan bland nya grupper genom att tydligt bryta med gamla politiska mönster, system och ramar.
Vi undersöker nu intresset och möjligheten att göra något åt det hållet i Göteborg inför valet 2018 och undrar om ni är intresserade av att diskutera detta. Hur det skulle se ut vet vi inte men vi tror att det skulle var möjligt med en bred kampanj som utgår från en rad av de frågor som angår den stora majoriteten av dem som bor i vår stad. En hel del av lösningarna ligger inte inom den traditionella kommunalpolitiska nivån eller till och med utanför de ramar som den politiken vanligtvis rör sig inom. Vi tror dock att det är nödvändigt att även ta upp sådana övergripande frågor i en valkampanj för att visa att en annan utveckling är möjlig.
Vi ser inte detta som en tillfällig kampanj utan som ett långsiktigt projekt, ett steg i att bygga en bred och långsiktig vänster med rötter i sociala rörelser.

Vi förstår att de flesta inom Vänsterpartiet skulle se detta som ett farligt vågspel som riskerar det trygga samarbetet i fullmäktige och inkörda hjulspår i nämnder. Det kan vara lätt att avfärda oss i SP som inte har något sådant riskera. Men vi kan inte låta bli att fråga: handen på hjärtat är ni nöjda med er politiska roll idag? Att i bästa fall kunna påverka detaljer i det lilla medan utvecklingen i stort rusar iväg åt fel håll? Eller vågar ni tänka tanken att tillsammans med andra bygga upp en ny typ av politisk rörelse som på allvar utmanar Socialdemokrater och borgare om ledningen och makten? Och inte minst för att hejda och driva tillbaka SD och andra rasistiska grupperingar som leder in mångas berättigade missnöje i destruktiva och felaktiga banor. Den snabbt uppkomna och prestigelösa breda mobilisering som uppkom inför 30 september i år gav en glimt av vad som är möjligt.

Vi tror att det vore möjligt att starta en sådan politisk motkraft och att det viktigaste då är en politisk grund som kan tända gnistor och skapa en tilltro till människors förmåga att förändra samhället.

Som Bernie Sanders påpekade under hela sin kampanj: det är inte valda politiker som kommer att ändra saker och ting, det har alltid varit rörelser, människor organiserade kring gemensamma intressen, som förändrat samhället. På så sätt har saker som uppfattats som orealistiska förvandlats till självklarheter.
Vi tror att ett parlamentariskt arbete som ser som sitt främsta syfte att bygga sådana rörelser är det som kan förändra samhället, inte överenskommelser och tysta förhandlingar i kanslihus och kommunala styrelserum.

Vi undrar alltså om ni är intresserade av en förutsättningslös diskussion om ett sådant initiativ.
Några centrala punkter för en sådan rörelse tror vi skulle kunna vara dessa:
För det första måste den genomsyras av ett tydligt ”Vi mot dem”-perspektiv, en klassmässig profil i stil med det ”We are the 99%” som Occupyrörelsen formulerade vid senaste krisen. En enighet mellan alla som inte är vinnarna i samhället mot dem som ha den ekonomiska makten, tvärt emot alla dem som predikar splittring efter religiösa eller nationella linjer.
Den behöver lyfta fram klimatet som en systemfråga som inte kan lösas genom tekniska knep eller privata handlingar utan att också det handlar om makten. Att sluta planera samhället efter kapitalets behov utan efter människors behov inom naturens ramar.

En jämställdhet som inte handlar om fler kvinnliga bankdirektörer utan om att all diskriminering måste upphöra, om att stödja kvinnors kamp för sina rättigheter, lika lön och mot sexuellt våld.
Bort med marknaden ur välfärden! Både aktiebolagen och de marknadssystem som trängt in den offentliga verksamheten. Lita istället på personalen och ge dem resurser, inflytande och förutsättningar att göra det goda jobb de vill.
Rasismen måste kläs av som en falsk förklaring och något som bara splittrar oss och gynnar överklassen.

Givetvis behövs en rad konkreta krav som skulle kunna tas fram i samråd med olika rörelser och engagerade enskilda och grupper staden, alltifrån bostadsbygge åt vanligt folk till att återta hamnen i kommunal drift.

Anita Blixt och Magnus Johansson, styrelsen för SP Göteborg