Kategoriarkiv: Klasskamp

Organisera motståndet!

Kan en socialdemokratisk regeringspolitik se ut hur som helst? Efter den socialdemokratiska partiledningens överenskommelse med Mp, C och L är svaret på frågan uppenbarligen Ja.

Försämrat anställningsskydd, sänkt arbetsgivaravgift, fortsatta skattesänkningar för de rika, privatiserad arbetsförmedling, minskat strandskydd, marknadshyror, försämrad A-kassa, lägre lön för nyanlända, inga krav på kollektivavtal för nystartsjobb, mer skattesubventioner för rikas hushållstjänster, inga begränsningar för privata vinster i välfärden..
De kunde varit valpropaganda i fjolårets val, en uppräkning av allt elände som en Alliansseger skulle föra med sig. Men det är bara ett kort urval av vad socialdemokraterna nu kommit överens med C och L om att genomföra.

Överenskommelsen presenteras som att det handlar om att ”låsa upp gamla knutar och åstadkomma systemförändringar som kan vara stabila över tid.” Översatt från politikersvenska betyder det ”ge upp varje tanke på att arbetare och tjänstemän skulle ha självständiga och gemensamma intressen skilda från överklassens och genomföra försämringar som det blir omöjligt att göra något åt vad folk är röstar på.”
För säkerhets skull understryker överenskommelsen att ”Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige
under den kommande mandatperioden.” Det är bara för V att tacka och ta emot. Att inte förknippas med denna högerpolitik är inget att sörja, tvärtom än det en nödvändig grund för en total opposition mot denna socialdemokratiska regering som nu uttalat kommer att regera på ett borgerligt program.

Den som har haft den minsta förhoppning om att socialdemokraterna under Stefan Löfven skulle stå emot högeroffensiven har nu fått svart på vitt om motsatsen, de har i stället gjort sig till ett direkt redskap för den. Samtidigt som tonläget mot invandring skärps ytterligare är risken uppenbar att programmet ger extremhögern ytterligare chanser att utmåla sig som ”den enda oppositionen”.

Socialdemokraternas försvar är att det skulle bli värre med en högerregering. Det visar bara deras totala uppgivenhet. Alternativet hade naturligtvis inte varit att snällt släppa makten till högern och sitta still i båten utan att gå i total opposition och kasta in hela arbetarrörelsen i en offensiv för ett program som inte bara är mindre ont utan ett långsiktigt svar på verkliga behov. Men det alternativet finns inte i S-ledningens värld. Att ”vinna” regeringsmakten på detta sät kan bli en mycket dyrköpt seger för Löfven & Co. Runt om i Europa har de socialdemokratiska partierna kollapsat just genom denna typ av politiska kapitulationer. De sågar helt enkelt av den gren de sitter på.

I december lovade LO som en kommentar till regeringsförhandlingarna att ”vi kompromissar aldrig om tryggheten för vanligt folk”. Upp till bevis nu! Under hösten har LO:s eftergifter om arbetsrätten börjat skapa protester underifrån. Med en S-regering i de borgerligas ledband är det hög tid att LO-facken släpper den ”facklig-politiska samverkan” dvs den okritiska lojaliteten mot S och väljer att företräda medlemmarna mot regeringen.
Uppgiften för alla, var vi än befinner oss, är nu att organisera motståndet mot den nya våg av högerpolitik som kommer att välla över oss i Stefan Löfvens regi.

Socialistiska Partiet

Stoppa flytten av Göteborgs kex

Uttalande från Socialistiska Partiet i Göteborg:

I går den 11 juni kom det dystra beskedet att norska ägaren Orkla beslutat att fabriken Göteborgs Kex i Kungälv ska läggas ner och produktionen flyttas till Lettland. Livsklubben har med stöd av Livsmedelsarbetareförbundet på olika sätt arbetat för att få Orkla att ta ett annat beslut. En namninsamling har pågått och tusentals har skrivit på. Kontakter har tagits med lokalpolitiker som dock som det verkar inte lagt allt för mycket krut i frågan. Klubben har också anlitat en löntagarkonsult som bedömer att det är ett riskprojekt av flera skäl. Dels är det en väldigt lång tidsplan från beslut till flytt, dels har kalkylerna brister när det gäller tomtens värde och saneringskostnader. Orkla har redan från början inte sett Kungälv som ett alternativ, de låga lönerna och bristen på starka fackliga organisationer i Lettland har redan från början varit det som avgjort.

Orkla har gjort en lång resa från att ha varit ett företag där företagsledningen under Jens P.Heyerdahl hade en ideologisk grundval som kallades ”Mål och Värderingar” där det poängterades vikten av de anställdas och fackföreningarnas inflytande. Heyerdahl var t.o.m. medlem i norska LO och talade på 1 maj. Nu är det andra saker som gäller, ambitionen är att försöka bli som de andra multinationella livsmedelsföretagen. Detta har lett till ett accelererande antal av fabriksnedläggningar och köp av företag i centraleuropeiska l änder med låga löner och svaga fackföreningar.

Detta nedläggningsbeslut, som dessutom kunde göras per telefon, sätter några saker i blixtbelysning:
1. Det är knappast begränsningar i strejkrätten som svensk fackföreningsrörelse behöver idag. Företagen kan ta denna typen av beslut utan att de anställda har några lagliga maktmedel på sin sida. Att bli berövad sin arbetsplats är att betrakta som en stridsåtgärd.
2. Svensk fackföreningsrörelse står utan en uttalad strategi när det gäller att försvara våra arbetsplatser. Inom livsmedelsbranschen flyttas arbetsplatser till låglöneländer i en allt snabbare takt och de gamla metoderna fungerar inte längre.
3. EU:s stödpolitik får ofta bisarra konsekvenser. Ofta får företagen EU-stöd för att bygga fabriker i dessa länder för att motverka arbetslöshet, samtidigt som det skapar arbetslöshet i de länder där fabriken låg från början.
4. I många EU-länder är det dyrt att lägga ner produktionen. I Sverige är det billigt. Detta leder till att företagen väljer att lägga ner där det är billigast.

Detta är inte den sista svenska livsmedelsfabrik som läggs ner. Det är heller inte den sista Orklafabrik so kommer att stå under nedläggningshot. Det är dags för arbetarrörelsen att ta sig en rejäl funderare. Är det så här vi vill att framtiden ska se ut?
En förutsättning för att denna utveckling ska brytas är att fackföreningsrörelsen hittar nya former för internationellt samarbete. Kapitalet är internationellt, det måste vi vara också.
Vi måste kämpa för ökad makt till fackföreningarna istället för begränsningar av strejkrätten.

Öppet brev till Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson

Följande öppna brev antogs under panelsamtalet i Göteborg i tisdags och har skickats till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson:

Öppet brev till Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson

Nätverket Försvara Strejkrätten anordnade den 27 mars 2018 ett informationsmöte i Göteborg om hoten mot strejkrätten med deltagare från såväl arbetar- som tjänstemannafack. Anledningen var regeringens utredningsdirektiv om inskränkningar i strejkrätten. Mötet antog enhälligt detta uttalande:
Vi finner det djupt oroande att en socialdemokratisk regering på initiativ av Dig startat en utredning i syfte att inskränka strejkrätten på ett sätt som Svenskt Näringsliv begärt sedan 2005 och borgerliga partier sedan länge haft i sina valprogram.
Sverige har en välfungerande arbetsmarknad som bygger på jämnstarka parter där strejken är fackets enda verksamma påtryckningsverktyg. Sverige har bland det lägsta antalet förlorade arbetsdagar pga. arbetsmarknadskonflikter i hela Europa. Att mot bakgrund av en mycket begränsad arbetsmarknadskonflikt i Göteborgs hamn, som till stor del förorsakats av en ökänt fackföreningsfientlig fraktkoncern, göra begränsningar i fackets strejkrätt, är helt fel.
Socialdemokraterna skall stödja facken och arbetstagarna i Sverige, inte ingripa med strejkförbud på beställning av arbetsgivaren.
Därför uppmanar vi dig, Ylva Johansson, att omedelbart återkalla utredningsdirektiven och ställa in utredningen om begränsningar i Strejkrätten!

Göteborg den 27 mars 2018

/Nätverket Försvara strejkrätten

Debattartikel: Rör inte strejkrätten!

Ann-Sofie Hermansson och Ulrika Messing bekymrar sig över läget i hamnen. I flera uttalanden och debattartiklar har Hermanson och Messing talat om att lösa problemen genom att försvaga den grundlagsfästa strejkrätten, det absolut viktigaste medel vi som arbetar har för att försvara våra intressen.

Har de då uttömt alla andra vägar att lösa konflikten?

Hur mycket press har de till exempel satt på det bolag som har stått för den helt överväldigande delen av konflikten?

I fjol tappade hamnen intäkter på grund av konflikten, dels genom att Hamnarbetarförbundet strejkade i åtta (!) timmar medan APMT stängde ute både arbetare och kunder från hamnen under 370 timmar genom en sex veckors lockout på kvällar och helger.

Bolaget har avtal med Göteborgs kommun om att driva hamnen och ska leverera en del av överskottet till kommunen. Har kommunen begärt ersättning av APMT för uteblivna intäkter för den tid de stängde hamnen?

I Uppdrag granskning avslöjades att Messing och direktören för det kommunala Göteborgs Hamn, Magnus Kårestedt, tillsammans med det multinationella bolaget APMT rest till Stockholm för att bedriva lobbying mot regeringen för att försämra strejkrätten.

Ingick detta i Kårestedts uppdrag som kommunal tjänsteman och Messings uppdrag som politiskt tillsatt ordförande i Göteborgs Hamn? Stod Hermansson och Socialdemokraterna i Göteborg i så fall bakom det?

Hermansson och Messing säger att de vill ha ett slut på konflikten och det vill väl alla.

Konflikten kan enkelt lösas genom att APMT skriver avtal med Hamn, parallellt med att de har kvar avtalet med Transport. Om detta är ett för stort steg kan de annars börja med att bete sig anständigt mot sina anställda.

Men det är kanske inte arbetsro i hamnen de är ute efter?

Anita Blixt

Magnus Johansson

Socialistiska partiet i Göteborg

Publicerad i ETC Göteborg 180125

Offentligt möte: Motståndet vid makten

Offentligt möte: Motståndet vid makten – Att bekämpa nyliberalism

Podemos till Göteborg:

Den nyliberala politik med nedskärningar, privatiseringar och avregleringar som ligger till grunden för EU har från första början mött motstånd över hela Europa. Här och var har folkrörelser lyckats slå tillbaka angreppen, men de drivs ändå vidare. Efter krisen 2008 har motståndet fött nya politiska rörelser som Syriza, Podemos och Jeremy Corbyns omskapade Labour. För första gången blev det tänkbart med regeringar som bryter med EU:s högerpolitik. Syriza misslyckande var ett allvarligt bakslag. Vad krävs för att en regering ska kunna bryta nyliberalismens grepp i dagens Europa?

Alex Merlo arbetar som assistent åt Miguel Urbán, EU-parlamentariker för Podemos, och är även med i Socialistiska Partiets systerorganisation, Anticapitalistas, som var med och grundade Podemos.
Alex Merlo kommer att tala om möjligheter och risker med att ett parti som kommer ur det folkliga motståndet hamnar vid makten. Hur går det att föra en radikal arbetarpolitik mot EU:s institutioner och kapitalets väldiga makt genom att bli vald till parlament och lokala församlingar?

Arrangemanget kommer uppdateras efter hand.

Fika & bokbord

Arr. Socialistiska Partiet

Torsdag 16 november kl.18.30, Viktoriahuset, Linnégatan 21

Offentligt möte: Den ryska arbetarrevolutionen

 

I november månad släpper Bokförläggarna Röda Rummet en ny bok om ryska revoltionen som i år firar 100 år. Bokens redaktör Paul Le Blanc, historiker och aktivist från U.S.A., kommer till Göteborg och talar om ryska revolutionen utifrån texterna i boken (nedan följer en presentation av Paul Le Blanc). Mötet kommer tolkas till svenska då Paul pratar engelska. Förordet till ”Den ryska arbetarrevolutionen” skriven av socialisten Peter Widén:

”Den bok du just nu har i dina händer är explosiv. Det är hundra år sedan den händelse som John Reed beskrev i sin ögonvittnesskildring: ”Tio dagar som skakade världen”. Det är alltså inte bara för att det är jämt hundra år sedan den ryska oktoberrevolutionen inträffade som vi i Bokförläggarna Röda Rummet ger ut denna antologi. Vi är övertygade om att oktoberrevolutionen skakade världen, blev en bestämmande faktor för de följande 100 åren, och att lärdomarna från den är ett måste för varje rörelse som vill skaka världen igen.

Den ryska oktoberrevolutionen har utsatts för systematiska lögnkampanjer och falska historieskrivningar. Från borgerligt såväl som från stalinistiskt håll. Stalinister har ju paradoxalt nog samma intresse som borgerliga propagandister att framställa stalinismen som den naturliga följden av bolsjevikernas oktoberrevolution. Textförfattarna i denna bok kommer att visa hur fel borgare och stalinisters har.

De sista 20 åren har borgerliga historiker och propagandister producerat hyllmeter med attacker på oktoberrevolutionen. ”Oktoberrevolutionen var ingen revolution utan en kupp iscensatt av Lenin och hans anhängare” får vi höra. Stalinismen utmålas som den självklara konsekvensen av revolutionen och så vidare. Jag ska inte här gå in på alla dessa argument och försöka bemöta dem. Det görs nämligen av Paul LeBlanc, Ernest Mandel och David Mandel i sina bidrag till denna antologi. Du som läsare har en lögnavslöjande, mytkrossande, tankeväckande och entusiasmerande läsning framför dej.

Men varför detta oresonliga och logikföraktande hat från borgerliga historiker och intellektuella mot oktoberrevolutionen? Därför att de frågor som ställdes på sin spets är i princip de samma som vi brottas med idag. Ska vi ha ett samhälle med profit och minoritetsstyre som drivkraft eller finns det en annan väg för mänskligheten.

Idag står också så många andra saker på spel. Den kapitalistiska rovdriften på miljön, med bland annat klimatförändringarna som ett gigantiskt hot hängande över oss. Vapenutvecklingen och imperialistmakternas återupptäckt (efter baksmällan efter andra världskriget) av kriget som en lämplig metod att lösa det mesta med. Den nyliberala ångvälten som demolerar allt vad välfärdssystem heter, system som också byggdes upp efter andra världskriget. Med mera.

För den härskande borgerligheten är det livsviktigt att sprida uppfattningen att det inte finns något annat som fungerar än deras kapitalism. Alla exempel på att vanliga arbetande människor trätt in på den politiska arenan måste stämplas som avskräckande exempel. Och oktoberrevolutionen handlade verkligen om att de arbetande, de förtrampade och föraktade klev in på arenan. Oktoberrevolutionen skickade en våg av hopp till världens alla förtryckta. Många har idag säkerligen svårt att förstå vidden av den entusiasm som den ryska revolutionen väckte. Men den skapade också en skräck och ett hat hos de besuttna och mäktiga. Ett hat som sitter i. Högerns hysteriska propaganda var i grunden densamma som då. Även om den i alla aspekter inte var identisk. Idag använder inte borgerliga ledarskribenter och intellektuella antisemitismen i sina texter om den ryska revolutionen. Då gjorde dom det. Flera av den ryska revolutionens ledande personligheter hade judisk bakgrund och antisemitismen var en integrerad del i högerns kampanjer mot revolutionen.

Paul Le Blanc visar på borgerliga intellektuellas massiva förakt för oss vanliga arbetare när han i sin text citerar historikern och propagandisten Orlando Figes: ” Bolsjevikiska intellektuella med sin idealiserade syn på vad arbetare stod för, var dömda att bli överkörda av ”arbetarnas” verkliga inriktning: underhållning och sprit”. (vaudeville and vodka).
Och Figes är inte ensam i sitt förakt mot oss arbetare. Deras tirader mot oktoberrevolutionen kan kokas ner till följande budskap: ”Om ni arbetare försöker störta vår kapitalism så blir resultatet totalitär stalinism. Det är denna stalinism eller vår kapitalism ni har att välja på.” Underförstått är att ni arbetare aldrig kan styra. Antingen styr vi eller en stalinistisk elit.
Och naturligtvis vill man få oss att föredra deras kapitalistiska styre. Med bakgrund av detta förstår man de fanatiska angreppen på och lögnerna om oktoberrevolutionen. Eftersom den just innebar att de arbetande och föraktade kunde utmana och kunde skapa former som pekade mot en demokratisk socialism. David Mandels kapitel om fabrikskommittéerna är här oerhört intressant. Den visar hur arbetarna bit för bit och trevande utmanar kapitalägarna om kontrollen i fabrikerna. Den visar hur de olika delarna av arbetarrörelsen ställer sej till kampen för arbetarkontroll. Texten visar också hur bolsjevikerna söker sej, under het intern diskussion, fram i den strategiska och taktiska debatten om makten i företagen. Hela bilden av oktoberrevolutionen som en planerad kupp smulas sönder inför läsarens ögon.

Men säger den eftertänksamme; stalinismen växte trots allt fram. Författarna blundar naturligtvis inte för detta. Men man förkastar tanken på att revolutionen i sej eller Lenins eller andra bolsjevikledares ideologi skulle skapat stalinismen. Stalinismen innebar till slut likvideringen av nästan hela det bolsjevikiska partiets ledning och tiotusentals andra kommunister. Den innebar att en rad landvinningar rullades tillbaka. Stalinismen var en politisk kontrarevolution. Grunden var att den arbetarklass som så modigt rest sej i oktober maldes ner i krig, inbördeskrig och utebliven hjälp från de revolutioner i väst som bolsjevikerna byggt sina förhoppningar på. Staten gled över i en byråkratis händer.

Det betyder inte att textförfattarna förnekar misstag från bolsjevikernas sida. Misstag som innebar att byråkratiseringen underlättades. Dit hör fraktionsförbudet inom det egna partiet och illegaliseringen av andra partier 1921.

Ernest Mandel slår i sin text fast att det inte fanns något annat demokratiskt alternativ till Bolsjevikerna. Det stod mellan dem och de vita kontrarevolutionära arméerna. Borgerligheten satte allt hopp till dessa vita styrkor. Mandel beskriver vad de stod för. Läs den genomgången. Har man gjort det så blir Mandels slutsats inte orimlig. Han säger nämligen: ”Valet stod i verkligheten mellan seger för den socialistiska revolutionen eller seger för en kontrarevolution som skulle blivit bland de blodigaste någonsin och som skulle fört en rysk Hitler till makten, ännu värre än den tyske Hitler vi känner”. De vita arméernas framfart är som en generalrepetition för vad den tyska armén skulle sätta i verket 1941. Bland annat genomförde de vita uppemot 2 000 judepogromer och uppskattningsvis 150 000 judar mördades.

Bolsjevikerna stoppade denna kontrarevolution och det skräckvälde som den skulle lett till. Och tacken från borgerliga skribenter och opinionsbildare idag? Bolsjevikerna framställs som skyldiga till våldet och till allt elände!
Det enda partiet som reste kravet på fred och slut på slaktande t i skyttegravarna. Partiet som skapade den röda armé som stoppade den vita kontrarevolutionen.

Den borgerliga kampanjen mot oktoberrevolutionen framstår som den moraliska bankrutt det är.

Den bok du nu håller i handen är ett verktyg i kampen för att utmana borgerlighetens kapitalism”.

Fakta om Paul Le Blanc:

Paul Joseph Le Blanc (born 1947) is an American historian and activist. Professor of History at La Roche College in Pittsburgh, Pennsylvania (USA), he has written and/or edited more than 20 books, mostly dealing with the labor and socialist movements, in which he has been active.
Scholarship[edit]

His contribution ”The Third American Revolution” to the best-selling collection Imagine: Living in a Socialist USA, edited by Frances Goldin, Michael Smith and Debby Smith (2014) was singled out by Kirkus Reviews as ”persuasive . . . cogent, well-informed.”[1]

Educational and Occupational Background[edit]
Le Blanc studied at the University of Pittsburgh, focusing on History and receiving a Bachelor of Arts degree in 1971, a Master of Arts degree in 1980, and a Doctor of Philosophy degree in 1989. Since 2000 he has been at La Roche College, as Dean of the School of Arts and Sciences from 2003 to 2009, and as a Professor of History there.[2]

Books (partial list)[edit]
1990: Lenin and the Revolutionary Party
1994: Selected Writings of C.L.R James, 1939–1949 (edited with Scott McLemee)
1996: Trotskyism in the United States: Historical Essays and Reconsiderations (with George Breitman and Alan Wald)
1996: From Marx to Gramsci (edited with major introductory essay)
1999: A Short History of the U.S. Working Class
1999: Rosa Luxemburg: Reflections and Writings (edited with major introductory essay)
2000: U.S. Labor in the Twentieth Century (edited with John Hinshaw)
2000: The Working-Class Movement in America, by Eleanor Marx and Edward Aveling (edited with introductory essay)
2003: Black Liberation and the American Dream (edited with major introductory essay)
2006: Marx, Lenin, and the Revolutionary Experience: Studies of Communism and Radicalism in the Age of Globalization
2008: Lenin: Revolution, Democracy, Socialism: Selected Writings (edited with introductory essay)
2011: Work and Struggle: Voices from U.S. Labor Radicalism (edited with introductory essays)
2011: Socialism or Barbarism: Selected Writings of Rosa Luxemburg (co-ed. with Helen C. Scott)
2012: Leon Trotsky: Writings From Exile (co-edited with Kunal Chattopadhyay)
2013: A Freedom Budget for All Americans: Recapturing the Promise of the Civil Rights Movement in the Struggle for Economic Justice Today (with Michael D. Yates)
2014: Unfinished Leninism: The Rise and Return of a Revolutionary Doctrine
2014: Leon Trotsky and the Organizational Principles of the Revolutionary Party (with Dianne Feeley and Thomas Twiss)
2015: Leon Trotsky ISBN 9781780234304

Arr. tidskriften Röda rummet, Bokförläggarna Röda Rummet & Tidskriftsverkstan i Väst

Fika kommer att finnas att köpa. Samt givetvis möjligheten att köpa den nya boken ”Den rysk arbetarrevolutionen” och andra publikationer från Bokförläggarna Röda Rummet.

8:e november kl.18.30

Göteborgs Litteraturhus
Lagerhuset, Heurlins plats 1

Välkomna!

Beställ våra nya broschyrer

Beställ våra nya broschyrer,viktiga texter som blev antagna på SP-kongressen i mars månad: Politisk resolution: Frigörelse och Om fackföreningar och andra sociala rörelser. 10 kr/styck inklusive port: gbg@socialistiskapartiet.se

19030753_1479101202175126_2473792410779299216_n

8:e marsdemonstration

16681653_1399265266815143_3131180223056098213_n

♀ TRYGGT OCH SÄKERT SAMHÄLLE FÖR KVINNOR! ♀

I USA begränsar Trump abortmöjligheten, i Ryssland sänks straffen för våld i hemmet och i Sverige sker sexuella övergrepp dagligen. Över hela världen kränks kvinnors rättigheter.

På den internationella kvinnodagen den 8:e mars demonstrerar vi tillsammans under parollen ”TRYGGT OCH SÄKERT SAMHÄLLE FÖR KVINNOR” för:

♀JA till bra mödravård
♀ JA till 6-timmars arbetsdag med bibehållen lön
♀ JA till kvinnofrid – stoppa mäns våld mot kvinnor
♀ NEJ till NATO – stoppa aurora

Uppsamling: 17.30 på Gustav Adolfs torg
Avmarsch: 18.00

Vi går från Gustav Adolfs torg till Götaplatsen längs med avenyn.

Vi anländer till Götaplatsen ca 19.00 där tal kommer att hållas.
Info om talare kommer.

Demonstrationen arrangeras av 8:e marskommittén i Göteborg.

Offentligt möte: Potatisrevolutionen

 

16387324_1333030826782165_6534233984255498025_n

Offentlig föreläsning med historiken, författaren och medarbetaren på veckotidningen Internationalen Håkan Blomqvist som i dagarna har kommit ut med sin nya bok ”Potatisrevolutionen och kvinnoupploppet på Södermalm 1917 – ett historiskt repotage om hunger och demokrati”. Håkan kommer berätta om delar av boken och boken kommer tillika att finnas till försäljning under mötet.

Våren 1917 var arbetarstadsdelen Södermalm i Stockholm skådeplatsen för ett folkligt kvinnouppror som drog med sig tusentals söderbor. I det numera trendiga och krogtäta ”Sofo” utspelade sig hungerkravaller när kvinnor försökte komma över potatis för att lindra nöden i arbetarhemmen. Det var världskrig, avspärrningar, brist och ransonering. Från Ryssland kom budskapet om den stora revolutionen som störtat tsardömet. I Sverige öppnade hungerprotesterna som svepte över landet beskrivna som »potatisrevolutionen« dörren för allmän och lika rösträtt. Det är om dessa händelser och några av de människor som bidrog till förändringen, denna lilla bok handlar. Som en påminnelse om vad som en gång krävdes för att försätta maktpolitiska berg, kanske som lärdom även för vår egen tid när många åter går hungriga. Håkan Blomqvist, f 1951, är historiker verksam vid Södertörns högskola och författare till ett flertal böcker om arbetarrörelsens historia.

Föreläsningen är gratis, välkomna!

Tidsskriftsverkstan, Lagerhuset vån 3, Heurlins Plats 1, Göteborg

Arrangörer är tidsskriften Röda Rummet, ABF Göteborg och Tidsverkstan i Väst

Tisdagen 7 mars kl.18.00-20.00

Backa strejken!

Stöduttalande från Socialistiska Partiet i Göteborg till Hamn4an

Vi ger vårt fulla stöd till Hamn4ans strejk i Göteborgs hamn. Vi solidariserar oss med hamnarbetarnas krav på fackliga fri- och rättigheter, rätten till deras jobb, att ingångna avtal respekteras, en bättre arbetsmiljö, att utnyttjandet av sjuka och äldre blixtanställda slutar och att gällande lagar och avtal skall efterföljas.

Vi säger även nej till arbetsgivaren APM Terminals Gothenburgs bolagsdiktat och försök att sabotera förhandlingarna och de anställdas trygghet med konfrontativa och kompromisslösa tjuvmetoder.

Varje gång ett företag lyckas försämra rättigheter och villkor för en grupp försvagas positionen för alla andra. Hamn 4:ans strid gäller därför alla arbetare och solidariteten är en uppgift för oss alla. LO och Transport måste därför lägga undan prestige och småsint groll och ge allt stöd till Hamnarbetarförbundets strid.

Backa strejken!

Allt stöd och solidaritet med Hamn4ans viktiga och modiga kamp i Göteborgs hamn!

För rätten till demokratiska, medlemsstyrda och stridbara fackföreningar!

Tag tillbaka hamnens verksamhet i kommunal regi!