Den globala uppvärmningen är vår tids stora ödesfråga, men trots den allvarliga situationen är det här i Sverige relativt tunnsått med konkreta politiska åtgärder med potential att verkligen göra skillnad. En åtgärd av det slaget skulle emellertid vara att införa avgiftsfri kollektivtrafik i alla vårt lands 290 kommuner. Idag står den privata bilismen för runt 20 procent av de svenska utsläppen av växthusgaser, så en radikal ökning av resandet via kollektivtrafiken skulle få en betydande konsekvens.
Därtill skulle införandet av avgiftsfri kollektivtrafik vara en träffsäker fördelningspolitisk reform, en ekonomisk lättnad för studerande, sjukpensionärer, arbetslösa och andra låginkomsttagare med tunna plånböcker. I exempelvis Göteborg kostar idag ett månadskort 815 kronor. Tidningen Dagens ETC räknade förra året på vad det skulle kosta om vi istället helt och hållet finansierade resandet skattevägen och kom fram till att det handlar om en månatlig skattehöjning på 328 kronor vid en inkomst på 25 000 kronor – således långt mindre än hälften av dagens utgift. ( I sin beräkning utgick tidningen från år 2019, då ett månadskort kostade 775 kronor, eftersom pandemin därefter utgjort en missvisande avvikelse). Upplysningsvis bör dessutom sägas att pensionärer, som redan idag stora delar av dygnet åker gratis, rimligtvis borde undantas från denna skattehöjning, men det skulle enbart betyda en synnerligen marginell höjning för övriga.
Än bättre vore det givetvis om avgiftsfri kollektivtrafik genomfördes generellt i alla landets kommuner, och då exempelvis finansierades med en återinförd skatt på förmögenheter – en så kallad klimatskatt!
Inte att förringa är heller att ett ökat kollektivt resande sannolikt för det goda med sig att antalet döda och skadade i trafiken minskar betydligt, där siffrorna för 2020 stannade vid 204 döda och 1 645 svårt skadade – också en ansenlig kostnadsbesparing för samhället i stort. Dessutom slapp vi alla kostnader kring biljetthanteringen, som årligen enbart i Göteborg går på över 100 miljoner kronor – och alla kontrollanter skulle kunna tilldelas mer meningsfulla och utvecklande arbetsuppgifter.
För att denna reform ska få maximalt genomslag måste den kombineras med ett antal andra åtgärder. Förutom det självklara med en rejäl utbyggnad av kollektivtrafiken handlar det om att inskränka bilismen: genom trängselavgifter, mindre parkeringsutrymmen och mer av bilfria gator samt innerstadskärnor. I stadsplaneringen bör det kollektiva resandet få en mer central plats. Det kan exempelvis handla om att uppföra ett nytt sjukhus i direkt anslutning till en buss-, spårvagns- eller tunnelbanestråk, eller att inte anlägga lågprisvaruhus eller andra köpcentrum en bra bit utanför städernas mer bebodda delar.
Men kommer inte införandet av avgiftsfri kollektivtrafik innebära att vi i mindre grad kommer att gå och cykla, och att folkhälsan därför på längre sikt riskerar att försämras? För att i görligaste mån undvika detta negativa scenario bör reformen kombineras med en massiv cykelsatsning: rejält utbyggda cykelvägar, bättre parkeringsmöjligheter, subventionerade reparationer, med mera.
Avgiftsfri kollektivtrafik är inte heller någon drömsk utopi som aldrig praktiserats i det verkliga livet. År 2020 blev Luxemburg det första landet att införa det, av världens städer är Estlands huvudstad Tallinn det mest kända exemplet och bland Sveriges kommuner har redan idag Fagersta, Hallstahammar, Ockelbo, Sala och Surahammar helt avgiftsfria system.
Sammantaget är avgiftsfri kollektivtrafik ett av vår tids viktigaste krav att föra i kamp!
Socialistisk Politik Göteborg 220104